Ung familj med obotlig cancer, finns det fler?

Vill bara säga att jag blir så ledsen när jag läser om dig och de andra här i tråden. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att leva i er situation.

Jag fick bara en tanke kring detta med att skriva brev. Det kan kanske kännas mer naturligt för din man att skriva en dagbok med inriktning på hans tankar kring flickorna just den dagen? Det behöver inte vara de stora tunga orden om livet, utan bara små betraktelser. Jag tror att det är det man vill höra mest när man blir lite äldre. Sen är väl vanliga familjefilmer där man helt enkelt filmar vardagen bra att ha? Just att se sin pappa och höra hans röst vore en dröm för mig som förlorade min pappa när jag var 6 år. Han hann inte förbereda sig eller oss, eftersom han dog så hastigt.

Ja, en blogg funkar ju som en dagbok. Se bara till att skriva ut den emellanåt eller spara den på ett säkert ställe, så den inte försvinner om bloggsidan lägger ner...

Jag är lite gammaldags och tycker väl fortfarande att papper och penna ger en större intimitet i skrivandet. Samtidigt får min sambo total skrivkramp framför ett vitt papper, medan ett "ark" på datorn inte är lika skrämmande för honom. Huvudsaken är väl att man blottar sina verkligt innersta tankar. I varje fall emellanåt. Anteckningar om middagsbestyr och annat vardagsliv säger iofs också mycket om en person.