• Cina72

    Ni som har ett adopterat barn + ett biologiskt?

    Hej,
    Jag har lite undringar över ni här ute om det är någon här som har ett adopterat barn och sedan blivit gravid och fått ett biologiskt?

    Har det varit mycket frågor och undringar angående det från det adopterade barnet?
    Är det någon som har ett lite större barn i tonåren som inte mått bra på något sätt över att det kom ett biologiskt syskon?

    Varför jag undrar är att vi har en dotter i från Kina som är 4 1/2 år och jag har äggstocksvävnad infryst sedan många år tillbaka som ev skall planteras tillbaka på mig för att ev få igång min äggproduktion. Vi är kluvna där jag och min man hur vi skall göra...vi hade ställt in oss på en adoption igen i från Kina för att se om vi kunde får ett syskon till vår dotter. Och så kommer denna möjligheten upp som är helt fantastisk då det har varit nedfruset under väldigt många år och inte fungerat förut att få det tillbaka. Detta trodde vi aldrig skull gå enligt forskningen och att det gått långsamt framåt.

    Vi har många funderingar vad som är rätt att göra i deta läge. Det behöver ju inte alls bli något problem med vår dotter. Hon är ju VÅRAN på alla sätt och vis och kan inte bli mer våran dotter!!!! Men det finns ändå en viss oro att hon skulle känna sig mindre "vår" för att vi kanske gör detta. Och inte adopterar i så fall igen där vi då kunnat styra det med att välja Kina som land igen och att vår dotter kunde identifierar sig på det sätt att hon ser lika ut som sitt syskon mm.

    Svårt detta...
    Hoppas ni förstår hur vi menar?!!!
    Vill ha många bra tips, input, tankar kring detta.
    Nyfiken på hur ni andra resonerat och om det är någon som är i situationen.

    Tack på förhand!

    Cinus

  • Svar på tråden Ni som har ett adopterat barn + ett biologiskt?
  • Thalis

    Hej!
    Om det är rätt eller fel kan bara ni känna efter.
    Vi har en adopterad dotter 7 år(fyllde i tisdags) och en son på 18 månader.
    Vi har haft vår dotter sedan hon var 4 år och 10 månader,så hon var lite äldre när hon blev vår och vi fick frågor men inte så många som vi trodde att hon skulle la.
    Vår situacion är sådan att vår dotter tror stenhårt på att hon har en lillebror för att hon så önskade det, och detta gör att hon har ett väldigt speciellt band(förutom att de är syskon) dem emellan.

    Men visst fick vi frågor,några lätta och andra så gjorde oss nästan mållösa.


    Diskutera aldrig med idioter,de drar ner dig till deras nivå och vinner tackvare erfarenhet.
  • Sally

    Hej! Vi har en adopterad son, nästan 3,5, och ska få ett syskon 'magvägen' om c:a 6 veckor. Vi har också grubblat över situationen och huruvida det blir tokigt för sonen, men har beslutat oss att det får väl gå, på något sätt. Vi älskar vår son över allt annat på jorden och för allt vi kan för att han ska känna sig högt värderat och oerhört efterlängtad och älskad. Det är omöjligt att säga om det ska bli problem senare i livet, men vi har beslutat oss att vi ska vara lyhörda och sök den hjälpen vi ev. behöver om det blir aktuellt, för att sonen ska fortsätta må bra. Det BEHÖVER inte vara katastrof för ett adopterat barn att få syskon som är föräldrarnas biologisk.

    Vi har också fått höra det ena och den andra, och det gäller att dementera de korkade kommentarerna. Huruvida man svarar artigt eller oartigt beror på frågan och den som ställde den! Man vi dementerar bestämt om det verkar som att personen 'hintar' på att det kommande barnet glädjer oss mer eller är på något sätt mer önskat, eller att adoptionen hade något som helst med graviditet att göra. De allra flesta har tack och lov bara sagt, typ, 'kul att XXX ska bli störrebror', för att de som känner oss, vet hur lyckliga vi är att ha fått bli föräldrar till vår son! Det har hittills inte varit ett stort problem men måste vara förberedd om något dyker upp.

  • mammamys06
    Sally skrev 2009-09-17 12:34:31 följande:
    Hej! Vi har en adopterad son, nästan 3,5, och ska få ett syskon 'magvägen' om c:a 6 veckor. Vi har också grubblat över situationen och huruvida det blir tokigt för sonen, men har beslutat oss att det får väl gå, på något sätt. Vi älskar vår son över allt annat på jorden och för allt vi kan för att han ska känna sig högt värderat och oerhört efterlängtad och älskad. Det är omöjligt att säga om det ska bli problem senare i livet, men vi har beslutat oss att vi ska vara lyhörda och sök den hjälpen vi ev. behöver om det blir aktuellt, för att sonen ska fortsätta må bra. Det BEHÖVER inte vara katastrof för ett adopterat barn att få syskon som är föräldrarnas biologisk.Vi har också fått höra det ena och den andra, och det gäller att dementera de korkade kommentarerna. Huruvida man svarar artigt eller oartigt beror på frågan och den som ställde den! Man vi dementerar bestämt om det verkar som att personen 'hintar' på att det kommande barnet glädjer oss mer eller är på något sätt mer önskat, eller att adoptionen hade något som helst med graviditet att göra. De allra flesta har tack och lov bara sagt, typ, 'kul att XXX ska bli störrebror', för att de som känner oss, vet hur lyckliga vi är att ha fått bli föräldrar till vår son! Det har hittills inte varit ett stort problem men måste vara förberedd om något dyker upp.
    Jag kan bara hålla med i detta inlägg ovan. Jag är gravid och ska föda till jul. Vår son är adopterad. Han är 3 år nu. Och när vi funderade på syskon till vår son så stod det mellan att adoptera ett syskon igen, dock inte från samma land som sonen är ifrån då det är stängt för adoption därifrån. Eftersom jag fått ett missfall tidigare efter vi adopterat så kändes det som att det kunde vara en möjlighet för oss att få barn på biologisk väg, inte för att vi kände att det var ett bättre alternativ än att adoptera då adoption för oss är snarare mer naturlig väg att få barn igenom eftersom vi båda är adopterade själva men det handlade mer om ekonomi, väntetider och annat. Och jag blev gravid direkt och vi har tyvärr fått höra både det ena och det andra kring detta. Men det är bara att försöka skaka av sig dumma kommentarer, lättare sagt än gjort kan jag säga, det tog hårt på mig den första tiden som gravid där jag undrade vad jag gjort osv men sedan landade jag själv i detta att det är rätt för oss och vår son ser fram emot bebisen i magen och ja...precis som sally säger så handlar det ju om hur vi i familjen ser på våra barn och älskar dem för de små fantastiska individer som de är, inte hur och varifrån de kommer.

    Har du mer frågor kan du gärna inboxa mig! Kram
    Victor född september -06, broster bf annandag jul 2009
  • Cina72

    Tack alla för bra input och gulligt att ni delar med er av era erfarenheter.
    Nu får vi se hur det blir med allt OM det nu blir av.

    Kram

Svar på tråden Ni som har ett adopterat barn + ett biologiskt?