Massiv lungemboli...
Är det någon här som liksom jag har fått en massiv lungemboli? Döden knackade mig på axeln men jag gav honom långfingret. ;O)
Tack vare min sambo överlevde jag...
Operarade mitt knä för 6:e gången i början av mars, den gången var det en trasig menisk. 2 veckor efter det började hjärtat att slå dubbelslag och jag fick ont över bröstet. Plus att jag blev grymt anfådd av att gå några meter. När jag fick väldigt tungt att andas ringde min sambo sjukvårdsrådgivningen och dom skickade en ambulans direkt. På akuten kopplade dom upp mig för bla EKG och puls. Hjärtat slog alldeles för fort och pulsen var oregelbunden. Så dom stoppade i mig en massa piller och gav mediciner genom en nål, som skulle sänka hastigheten på hjärtat. Blev skickad till röntgen där dom konstaterade en stor propp och flera små i en lunga. Fick komma ner på IVA där dom gav mig mer medicin för att hjärtat skulle lugna ner mig. Dom sprutade in så mycket att jag svimmade av blodtrycksfall. När jag vaknade till liv igen tog dom ett ultraljud av hjärtat. Och det var förstorat på ena sidan och läckte i klaffarna pga att det fick jobba för hårt... På förmiddagen påbörjade dom behandlingen av att lösa upp alla proppar med blodförtunnande dropp. Vilket resulterade i att jag fick en stor blödning ifrån näsan. Det forsade på rätt mycket. Efter ca 5 timmar gav dom upp och skickade mig i ambulans till CIVA på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Där satte dom i nån "ballong" i näsan som dom pumpade upp med luft för att få stopp på blödningen. Blev skickad tillbaka till IVA på Enköpings Lasarett på fredagen. Där fortsatte behandlingen med blodförtunnande dropp. "Ballongen" i näsan satt kvar tills på söndagen. Gissa om att det var jobbiga dygn!!! Hade ont som fan... Fick sen på måndagen när behandlingen med dropp var klar komma upp på en vanlig medicinavdelning. Där jag blev kvar 1 vecka. Mina armar var totalt sönderstuckna av alla provtagningar. Och jag såg ut som jag har blivit misshandlad då jag har fått stora blåmärken över hela kroppen. Tur att det inte var sommar så man skulle ha kortbrallor och linne än.
Mitt i skiten fick jag vätska i mitt opererade knä pga behandlingen med blodförtunnande mediciner. Så knäet svullnade upp som en boll och blev stumt. Den första veckan på sjukhuset var det jävligaste och mest dramatiska jag nånsin varit med om!!! Usch... Man hinner tänka mycket när man ligger och är ganska dålig. På hur fort livet kan förändra sig och hur kort livet kan vara. Det är skrämmande.
Men nu mår jag relativt bra igen även fast orken och energin inte riktigt kommit tillbaka. Knäet är inte bra än trots att det gått över 6 månader. När jag har avslutat min behandling med Waran ska dom göra en ny knäoperation. *suck*
Ni som har varit med om nåt liknande... Hur länge fick ni äta Waran? Jag hade hoppats på att få sluta efter 6 månader. Ska träffa en medicinläkare i slutet av oktober.
// Lena