Förtvivlad..
Hej!
Jag har varit inne och läst lite i olika trådar om vare sig man får eller inte får kalla sig änglamamma om man gjort abort.
Själv har jag gjort en abort. En abort som inte var mitt eget val.
Detta hände när jag var 16 år gammal och min pojkvän misshandlade mig, psykiskt och fysiskt. När han fick veta att jag var med barn blev det ännu värre. Han ville absolut inte ha barnet och gjorde vad som helst för att jag inte skulle behålla det. Jag försökte och försökte förstå honom att förstå att jag inte ville, men makten han hade över mig.. Försökte få hjälp på kvinnokliniken och kuratorn sa då att jag skulle ta dit min pojkvän så att vi båda kunde försöka berätta för honom att jag inte tänkte göra abort. Sedan när jag tog dit honom ställde kuratorn sig på hans sida och sa att abort var det bästa alternativet. Så inne i det där rummet flög jag ovanför min kropp och min hand tog emot den där tabletten som en sjuksköterska stod och höll i.
Det är det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag skulle göra vad som helst för att jag bara skulle få kunna göra om den där stunden och bara springa därifrån.. Men jag var så rädd.. så svag.
Jag kallar mig själv änglamamma. För jag valde inte frivilligt att ta bort mitt älskade barn. Det var det sista jag ville. Jag saknar honom så oerhört. Efter alla dessa år är smärtan fortfarande lika stark, och mitt hjärta skriker efter honom tills det slutar slå.
Nu till frågan, eftersom jag sett att det är så mycket "attacker" mot dom som kallar sig änglamammor när barnet tagits bort även fast det inte var ett sjukt barn. Tycker ni inte att jag har rätt att kalla mig änglamamma?
Jag är en änglamamma. En änglamamma åt världens mest vackraste, saknade, efterlängtade pojke. Det kommer jag alltid att vara.
Detta inlägg är inte för att göra någon upprörd, så ingen behöver svara med en illa ton. Är bara nyfiken på vad ni tycker om "min situation".
Kramar från Elisabeth
