Ni som får Vårdandsbidrag. Hur försörjer ni er?

Vi lever på en lön (rätt genomsnittlig). Det funkar bra för oss. Man får dra ner på onödiga utgifter i stort och smått. Har inga lån (förutom csn), laga mat själva, inte köpa kläder i onödan, smink, tidningar... listan kan göras hur lång som hellst. Lite har det väl fått bli en livsstil. Och det är så härligt att se att man faktiskt kan lägga undan några slantar och unna sig något (som man förut tog för givet, men inte njöt lika mycket av). Vi vill att våra barn ska ha en förälder hemma. Den här tiden går det före all annan lyx.

Det är så många som säger att de aldrig skulle klara sig på 3000 i månaden. Och då har de ändå en man med jobb. Visst, har man ett villalån på 2-3 mille kan det nog vara svårare. Vi har från början prioriterat tiden med barnen, hus kan vi köpa sen. Sen handlar folk enorma mängder kläder, filmer, har mängder av tv-apparater, går till frissan varannan månad, dyra bilar som de gladeligen använder bara för att åka till affären en knapp km bort. För att inte tala om semesterresor. Har inte minsta lilla behov av att knö in mig med ungarna på ett flyg en massa timmar ner till thailand för att göra vaddå? Nää, oftast (såklart inte alltid) handlar det om prioriteringar. Vill man ha barn hemma längre än ett år så går det.

längtar och väntar skrev 2009-12-13 07:48:15 följande:

JAG kan ju bara utgå från mig själv. Det du radar upp är självklart helt normalt. Men, OM ni skulle känna att det var viktigt för er att ha era barn hemma lite längre så skulle det gå... Fast, det är klart, resorna kanske får vänta... Och håret kommer se ut som skit ;)

längtar och väntar skrev 2009-12-18 23:07:24 följande:

Jag tycker inte ni gör fel på något sätt. Jag skulle inte alls trivas med att slitas från mitt barn tidigt. Och jag vet att det är mer ovanligt att prioritera så som vi gjort. Det är du som är den "normala" här. Så du får inte ta illa vid dig. Jag skulle inte vilja säga jag gett upp allt... Men, jag prioriterar helt annorlunda nu än innan vi fick barn. Vi har valt att fokusera helt på vår familj. Och jag har inga problem att sätta barnen framför mig själv.

Anledningen att jag skrev det första var att jag vill få folk att se att man faktiskt KAN vara hemma längre om man VILL. Många påstår att de vill vara hemma men inte kan... Det var bara det

Mitt hår är fruktansvärt risigt förresten. Får ta och prioritera ett besök hos frissan. Andra gången i mitt liv som jag klipper mig hos ett proffs i så fall... Så det kan jag nog få unna mig ;)

längtar och väntar skrev 2009-12-18 23:33:58 följande:

JAG skulle känna det som att "slitas" från mitt barn. Du har en annan syn på det och kanske har lättare att lita på att andra (då menar jag förskolepersonal, inte pappan, honom bör man väl lita fullt på) tar hand om det viktigaste du har på ett bra sätt. Med vårt första barn började jag jobba när hon var 8 månader. Det funkade, men det kändes inte optimalt. Klart pappan är jätteviktig, och det är kanoners om han också har möjlighet att vara hemma mycket med barnen i vardagen. Min man jobbar på sjön, och kommer alltid att vara hemma mycket. Dock har han inte tagit ut så mycket föräldraledighet. Han har vederlag när han är hemma, så han behöver inte utnyttja fp-dagar, han är hemma ändå. (Och han kommer nog vara hemma mer med barnen under deras uppväxt än jag, som troligen kommer jobba om några år).

Känns som du VILL störa dig på vad jag skriver. Jag vill inte alls att du ska känna dig utsatt på något sätt. Du är så kvick att försvara dig. Du får försöka förstå att vi som väljer att ha barnen hemma länge OFTA blir påhoppade av föräldrar som valt att göra så som de flesta andra (alltså använda sig av förskola). Alla får göra det som känns bäst för dem. Alla barn är olika och har olika behov. Lyssnar man på sina barn och sin egen magkänsla går det fint. Den här frågan ligger under "hemmaföräldrar". Inte är det väl konstigt om en hemmaförälder vill stötta andra som VILL vara hemma lite längre än vanligt?

längtar och väntar skrev 2009-12-19 17:03:43 följande:

Vad bra att jag missuppfattat dig :) Det är aldrig kul när andra lägger sig i ens val. Speciellt jobbigt är det när det gäller ens barn. Ingen annan kan veta vad som är rätt för en annan familj.

Jag reste inte heller mycket som barn. Vi var mest ute och seglade hela sommaren (så svenska skärgården kan jag rätt bra). Jag har inget jättebehov av att resa ändå dock. Vi nöjer oss med sverige-trippar just nu. Fast jag vill att våra barn ska få se lite mer av världen. Det ska vi nog hinna med.