Anonym (Arbetshäst) skrev 2009-10-14 14:40:41 följande:
Jag har också varit med om en liknande situation. Min man var borta på veckor och helger under många år pga studier och arbete. När han någon helg kom hem så åt han endast med oss och kanske såg på TV någon timme. Övrig tid gick åt till att plugga. Tro inte att han inte tyckte om att vara med oss, nej han behövde all tid för att klara studierna och sedan fick han ett arbete mycket långt ifrån oss.Vår ekonomi var usel så jag arbetade heltid för att få det att gå ihop.Jag och han satsade allt vad vi hade för att få det att fungera och för att vi kunde se att det någonstans i framtiden fanns ett annat liv som inte bestod av arbetslöshet för min man.Det var tuffa år och trots att jag varit med och valt det själv var jag ofta irriterad över att jag inte fick någon hjälp alls. Jag gick bara och arbetade och arbetade och väntade på att han skulle komma hem och det blev inte bra. Livet ska inte vänta på semestern, helgen, maken etc. Man måste leva livet nu idag.Jag kom till slut fram till att var och en är ansvarig för sin egen lycka. Eller rättare sagt. Jag var ansvarig för min egen lycka. Man måste se till så att man har ett eget liv med egna intressen och ordnar livet så bra som det går för en själv och barnen. Jag odlade mina egna intressen, umgicks med väninnor och började med en aktivitet som var under helgen när han var hemma. (om han var på annan ort kunde jag ta med barnen) Denna var inte förhandlingsbar utan det gick jag bara på. När jag läser din historia så tänker jag att ni har ett lite bättre läge än vi hade. Jag tänker att han har en lön, han kan prioritera er den mesta tiden av den han är hemma och så odlar han sitt intresse också. Är det möjligt att prata med din man? Hur kan han avlasta dig under veckan eller när han är hemma? Betala städhjälp? Eller att ni delar ansvaret under veckans dagar (du i början och han på slutet) och att ni får egen tid som är möjlig för båda? Kanske ni också ska diskutera vart ni ska bo så att livet blir så bra som möjligt för alla? Och sist men inte minst vad kan du själv göra oberoende av din man för att du ska ha det så bra som möjligt?Jag har ingen patentlösning men jag tror att om ni får en lösning på ovanstående och att du också får det kommer allt att kännas lättare. Utan att veta hur det är för er mer än det du skrivit så tänker jag att din man prioriterar er men att han också prioriterar att odla sitt intresse. Jag tror att det finns hopp om att ni kan hitta en lösning.Lycka tillKram
Lever ni tillsammans idag? Hur har ni det i relationen isåfall??
