Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3
Hej! Vi är inte gravida ännu men kommer snart sätta igång med behandling på Huddinge. Det är frugan som står i den kön så försöker att göra mig gravid läggs på is tills vidare vilket jag känner mig kluven inför. Å ena sidan känns det som att just för att jag känner mig kluven till det är det bra att vi byter bärare, och jag tror det egentligen är viktigare känslomässigt för min tjej att uppleva graviditeten men jag är ändå lite ledsen för jag ville bli gravid och lyckades bara med ett missfall. Det är som att man vill ha revansch. Fast hellre än revansch vill jag ju ha en bebis.
Är bara orolig över om jag någonsin kommer kunna bli gravid, även om det känns som en överdrivet dramatisk oro. Och så är jag orolig över att känna mig utanför! Där tror jag i och för sig att min tjej hade lidit mer än jag så av den anledningen kan det härvara den bästa lösningen. Men ändå känns det lite snopet.
Nu hoppas jag bara att oron att bli utanför ska vara större än upplevelsen. Jag är så rädd att vara en dålig partner till min tjej, tänk om jag skulle känna mig utanför och bli het surig och grinig! Min tjej hade klarat den biten galant, det vet jag.
Tänkte bara höra om någon har något klokt att säga om det här med att vänta barn utan att vara gravid, och utanförkänslan osv.