• paprik­atinge­ling
    Äldre 13 Dec 18:20
    11542 visningar
    161 svar
    161
    11542

    Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3

    Kronärtskocka: GRATTIS!! Äntligen! Vad härligt! Overkligt är verkligen ordet... Och ja, du är verkligen i gott sällskap. Välkommen till flummisarnas tråd! ;) Hoppas allt känns bra nu efter förlossningen, trots dramatiken. Vet hur det känns. Vi hade också en del dramatik. Dels att vattnet gick bara så där helt oväntat i förtid, och dels att utdrivningsskedet drog ut på tiden (trots en i övrigt galet snabb förlossning, frugan var helt öppen ca 2-3 timmar efter att vattnet gick) så att det blev tal om sugklocka (vilket fick frun att krysta för kung och fosterland!), samt att hon sen fick en stor bristning och förlorade en hel del blod. Jag fick också vara ensam med lillen de första timmarna medan frun syddes på operation.

    Gaytjej: Hahaha, om du fick smaka de där bullarna skulle du förstå! Om vi råkar ha någon kvar i frysen när vi far ner till era trakter nästa gång (typ mars-april, vi tänkte bo där 1-2 månader) ska du få smaka... ;)

    Ammiz: vår plutt verkar ha en del ont i magen och fiser och bajsar mest hela tiden (i princip varje blöjbyte innefattar en bajsblöja...). Det är inget jätteproblem än så länge men han skriker till ibland, eller stånkar och gnäller och det går över ganska snabbt. Vi får hembesök av BVC på tisdag så får väl höra lite då vad hon säger.

    Ja, när den här tråden stängs är det kanske dags att flytta till förälder-forumet!

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 15 Dec 09:07
    #95

    Ammiz: jo, det var verkligen en snabb förlossning. Slutet på den tror jag däremot var rätt lik er: smärtsamma krystvärkar, men ingen vidare krystimpuls. Ett tag var frun mest intresserad av lustgasen (epiduralen hade slutat verka då) och BM fick lura henne till att krysta istället för att andas. Jag kan inte bestämma mig om jag är avskräckt eller inte. Det gick så snabbt, även om frun hade just överjävligt superont och fick en stor bristning inuti och förlorade mkt blod. Jag tror att jag fortfarande har svårt att fatta vad som hände.

    Fk ja... hahaha, jo jag känner mig allt rätt efterbliven. Jag har nu lyckats anmäla och begära tillfällig föräldrapenning, men misstänker att de kommer att skicka 100 blanketter för att fastställa min SGI och i och med julledigheter så lär väl det dröja då...

    Med frun hade vi inte anmält föräldrapenning i och med att lillen kom så tidigt, när vi sedan gjorde det häromdagen och fick frågan "varför anmälde du inte första dagen du inte förvärvsarbetade" känns det ju smått absurt. Ehh... bebis kom tidigt... vi låg på sjukhus...

    Pulo: vi födde på Danderyd och är helnöjda med personalen och bemötandet på förlossningen. Allt gick ju så snabbt så vi han föda inom ett skift, men den personalen var fantastisk! Skiftbytet kom sen när frun skulle in och sys på operation och jag satt ensam med bebis, den nya personalen verkade också bra och pysslade om oss, men hade ju förstås inte lika stor koll på oss.

    Efter förlossningen hamnade vi på BB-avdelningarna 12 och 16 istället för hotell-BB eftersom frun hade en lättare komplikation och bebis var lite för tidigt född. Där var bemötandet av oss i allmänhet också jättebra, men lite jobbigt med alla skiftbyten och amningstips och frågor om "amningen kommit igång än."

    Clodia: skönt att adoptionsansökan snart är klar, hoppas det går snabbt sen! Själva väntar vi på att familjeenheten ska ringa tillbaka...

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 15 Dec 20:29

    Hihi, jo det är nog bäst att vi sparar en bulle som dunderkur till dig i fall det behövs!

    Jo, jo, föredömen! Det är vi det... Jag tror att du alltid kommer att ligga steget före... :) Nu har vi i alla fall möte inbokat m familjerätten för att läga ned faderskapsutredningen och kicka igång adoptionsprocessen. Fk däremot tror jag vi alltid kommer att ligga minst 5 steg efter med!

    Underhållsstöd... det låter intressant. Har läst om det, men har, som med allt annat, inte kommit mig för med att göra något åt det ännu.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 19 Dec 12:28

    Här bubblar det också till rätt rejält när det bajsas, och gärna på skötbordet eller över handfatet (men det är inte populärt att hållas över handfatet!).

    Es andra vecka har jag ägnat stort åt tygblöjorna och märkt följande:

    Bambu prefolden funkar utmärkt och läcker inte om man sätter på de tight nog och har ett extra inlägg (som jag i all hast köpte från Gröna Grodan, maken till snabb leverans får man leta efter!). Bylsigt blir det men funkar bra.

    Har prövat en formsydd som ser jätteliten ut (bambinex eller nåt sånt) men har så pass stora benöppningar att bajset rinner ut.

    Imse AIO newborn funkar också till fruns glädje som inte är helt förtjust i att vika prefolds, fast vi har bara två.

    Alla blöjbyxor vi har (imse newborn, imse ull och popolini ullbyxa) funkar bra och läcker inte trots Es smala, smala ben.

    Våra nätter varierar från kink, ont i magen och mat varje timme till god sömn och mat var 3:e till 4:e timme. Däremot verkar det inte spela någon roll om vi är vakna eller inte, sover tillsammans alla 3 eller delar upp nätterna. Igår kväll använde vi dammsugaren för att lugna lillen, funkade väldigt bra, men vi (och antagligen grannarna också!) tröttnade rätt snabbt på den.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 19 Dec 16:25

    Just det, newborn är 3-6 kg. Vi hade helt klart behövt prematur-storleken, men, men, det funkar ju i alla fall. I och med att nästan alla blöjorna hänger på tork nu (jösses vilket tvättberg det blir!) invigs i denna stund en av pocketblöjorna, Swadlebees econappi onesize. Den verkade riktigt tight kring benen.

    Vår lille har 50 just nu, men allt är något för stort. Vi har ett plagg i stl 40 från pop, men den är också lite för stor. Pops kläder verkar överlag vara en stl större jämfört med många andra kläder. Ja, man får nog passa sig så man inte missar ett berg med kläder... de växer ju utan att man märker det nästan! E hade kommit upp till 2770 i tisdags, alltså 70 g mer än födelsevikten. Som lägst var han nere i 2585.

    Lustigt det där med ljud och rörelse, att det funkar så bra, eller antagligen inte egentligen. Det påminner väl om livet i livmodern. Till vår stora glädje är vagnen (i rörelse, inte annars!) en stor hit. E sover som en stock under hela promenaden (som längst har vi varit ute 1 1/2 timme ungefär) och vaknar alltid när vagen sen stannar inomhus och vi tar av alla ytterkläder och filtar. Jätteskönt att vi kan gå ut och gå. :)

    Våra katter är livrädda för dammsugaren (men skäller ju förstås inte...) men just nu är de hos mina föräldrar, annars känns det lite elakt att använda den. Vi prövade vattenkokaren också föresten. Den funkade litegrann, men det var ju så kort, så kort tyckte E som började skrika så fort det mattades av.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 19 Dec 17:33

    Vår vagn är också ganska liten och väldigt ombonad med mjuklift och allt vad det är. Overallen vi har är dessutom så stor (pop 56) att den mera funkar som en slags åkpåse...

    Ammiz: vi har tänkt jobba 50 % båda två från och med ca augusti, typ 2 1/2 dagar var eller 2 dagar ena veckan och 3 dagar den andra. Båda våra arbetsgivare har godkänt detta, men det återstår ju att lägga upp schemat som ska passa oss två och våra respektive arbetsplatser... Men nu njuter vi av att vi ska vara hemma så himla länge båda två!

    Vår lille är också bestämd och det han vill helst är att inte bli flyttad eller petad på för mycket. Alltså gallskriker han vid blöj- och klädbyten. Badet ska vi inte prata om.... Han lät som att domedagen var nära.... :) Det gör vi inte om på ett tag! Han vill förstås dessutom inte ligga själv, utan på oss. På sennatten kan han gå med på att ligga i mjukliften mellan oss, men helst ska man ha en hand eller så på honom. Jag brukar somna i någon märklig ställning halvvägs in i mjukliften själv... :)

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 20 Dec 20:26

    Duschen minsann! Det kanske är värt att prova. Att bada med E vore ju jättemysigt. Kanske kan prova det. Tills vi vågar prova igen kör vi bad med tvättlapp på sängen på plastad frotté. Inleddes förstås med att kissa ned sig.

    Jag är definitivt bajsmamma, eller mamma bajs som vi säger. Jag tar säkert 90% av blöjbytena (och i princip alla är bajsblöjor...). Fru använder fortfarande helst pappersblöjorna så jag byter, sköljer och tvättar. Gosandet delar vi på förstås! :)

    Pulo: Kul att du tycker det! Det har blivit en riktig bebisnördtråd det här! :)

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 21 Dec 17:27

    Jag hade länge tankar på att försöka få igång en amning på mig också, men sen började jag äta en medicin som jag inte gärna vill att bebisen får i sig så jag har nog gett upp den tanken nu. Kanske att jag börjar pumpa/låter Liten suga bara för att se om det kommer igång någonting så kan han få äta sen när jag har slutat med medicinen. Annars har vi tänkt att min fru ska pumpa så att jag kan ge vissa mål på flaska (typ något mål på natten och när jag är ensam med bebisen). För mig känns det viktigt att kunna vara delaktig i matningen också, även om det vara är litegrann, och framför allt att kunna vara ensam med min son ibland och då inte livrädd för att han ska bli hungrig och jag inte ska kunna göra något åt det.

    Jag har känt mig lite utanför ibland under graviditeten och blivit ledsen över klumpiga/exkluderande kommentarer, men inte så farligt och inte så ofta. Nu känner jag mig också lite utanför ibland om det är väääldigt mycket amning, eller, ännu mer, om någon säger något som visar att de inte räknar mig som lika mycket mamma.

    Den där mammagemenskapen har jag upplevt under graviditeten att jag ibland har blivit inkluderad och ibland inte. De flesta försöker ändå, men en del inte. När sen E kom för tidigt blev det väldigt tydligt att man (läs min arbetsplats) inte likställde mig med någon som fött barn. Min arbetsgivare krävde i princip att jag skulle komma in några dagar och avsluta och ta hand om elever.

    Jag har också läst "Confessions of the other mother" och blev också ledsen, nedstämd och orolig. Av samma anledning som presens indikativ. Otroligt fokus på skillnaderna mellan att vara bio och icke-bio. Det värsta kapitlet tror jag var ett där biomamman ammade dottern i 2 1/2 år trots att ickebiomamman kändes sig otroligt utanför. Jag ställde en fråga till alla mammor som inte fött barnet under skaffa-barnprocessen om just detta och vad de hade gjort för att det skulle bli så jämt som möjligt, om de ville det, intressant läsning var det: www.familjeliv.se/Forum-3-144/m27875158.html

    För att gå tillbaka till tygblöjorna, numera hobby nummer ett, jag har provat Glimmas formsydda nu (i bambujersey). Jättebra passform som inte blir så bylsig som allt annat, men det gick faktiskt igenom trots att jag hade ett extra inlägg i. Å andra sidan hade jag bara tvättat blöjan en gång och inlägget var helt nytt.

    Jul: vi tycker att det är helt fantastiskt att sonen kom så tidigt att vi får fira jul med honom. Vi får se hur mycket vi orkar med bara. Julafton hos mina föräldrar och annandagen hos fruns. Båda bor hyfsat nära som tur är.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 25 Dec 11:21

    God jul allihopa!

    Till er som också har en utomlandstillverkad liten eller vet mkt om namnlagen och så: vi skickade in Es namnanmälan till skatteverket och fyllde glatt i mitt efternamn som mellannamn på honom och hoppades på det bästa. Registerutdraget kom efter någon vecka där de bara hade ignorerat mellannamnet helt och hållet (alltså inte skrivit något om avslag eller något överhuvudtaget) och E har nu alltså enbart sina förnamn och min frus efternamn. Kan han alltså inte få mitt efternamn som mellannamn förrän adoptionen gått igenom? *irriterad*

    Angående confessions...: jag hade nog samma farhågor som Ammiz om utanförskap och att inte få vara "riktig" mamma. Problemet med boken var att den för mig ökade min rädsla och oro. Jag ville ju läsa om icke-bio mammor som INTE kände sig utanför och som kände sig som lika mycket mamma på ungefär samma villkor.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 28 Dec 16:33

    Haha, nej barnvakt står inte högt upp på min önskelista heller! Lustigt det där, å ena sidan kan jag önska mig lite mer ensamtid med min fru, å andra sidan är jag inte redo att släppa iväg lille E till någon annan. Inte för att jag inte litar på dem, utan för att jag fortfarande vill vara med honom så mycket som möjligt. Kan till och med tycka det är jobbigt när svärmor vill hålla hela tiden... (det vill ju jag också ju!)

    Annars har vi varit på familjerätten idag och ansökt om att få faderskapsutredningen nedlagd samt bokat in tid för hembesök. Vår tant på familjerätten var kanske inte den lustigaste av människor, men var mån om att vara effektiv och anpassa handlingarna till de datum nämnden sammanträder, boka in hembesök redan nu och dessutom påbörja de frågor som egentligen hör hemma i adoptionsprocessen. (Jäkligt märkliga frågor föresten: när kom ni på att ni gillade tjejer? Har ni varit tillsammans med män innan? Vad har det med adoptionen att göra?!?).

    Lillen och jag har också gjort framsteg med något slags ECande. Jag har hittat ett grepp att hålla honom över handfatet som inte frammanar hysteriskt skrikande och han kissar nu där nästan varje gång, bajs har vi lyckats pricka en gång, men jag kan å andra sidan inte säga att jag har försökt heller. Vi vet ju egentligen när bajs är på G.

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 28 Dec 17:28

    Mandat vet jag inte, gissar att hon har varit med förr. På södermalm har nog ett antal närståendeadoptioner med två mammor ägt rum. När vi väl har ansökt om adoptionen hos tingsrätten skickar de en remiss tillbaka till familjerätten och vi har då redan blivit tilldelad en handläggare, alltså den här kvinnan vi träffade idag. På så vis kan hon väl börja redan nu antar jag. Om hon tog frågorna från ett färdigt formulär vet jag inte. Knappast... där borde det väl inte finnas frågor om ens sexualitet... Även om hon ville väl och så och var mån om att processen ska bli så kort som möjligt så kändes det hela ändå... rätt kränkande. Mitt barn och jag är tvungen att adoptera honom...

  • paprik­atinge­ling
    Äldre 30 Dec 11:23

    Förstår att det inte känns så kul att gå tillbaka till jobbet Ammiz. Jag är oändligt glad och tacksam att vi ska vara hemma båda två så länge.

    Här är det än så länge bara våra föräldrar som frågar om donatorn (och använder duktigt just ordet donator). Inga andra har visat intresse utan bara beundrar sonen. Annars är särskilt min frus föräldrar förtjusta i att prata utseende och att sonen har ärvt det och det från diverse släktingar. Stör mig inte så mycket, men jag kan oroa mig för när det kommer ett barn som jag har fött, om de blir helt tysta då, och det barnet blir den udda fågeln i kusinskaran som inte har ärvt släktens näsa eller vad det nu är.

Svar på tråden Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3