Det provocerar nästan mig. Barn är allt. Barn är livet. ALLA har vi ett starkt biologiskt behov att yngla av oss.
Känns nästan som att dom som inte vill ha barn förnekar det behovet och driften hos sig själv.
Dom flesta här på FL har ju barn.
Men det finns ju dom som inte vill. Känner flera. Men varför. Det övergår mitt förstånd.
Anledningen till att jag retar mig så på det är nog att jag inte kan förstå det.
Därför att alla är olika. Jag vill inte ha allt alla andra har. Du vill nog inte ha allt jag vill ha. Etc.
Ingen konstigt med det alls.
Barn är inte allt..och barn är inte livet...och ja, jag har barn. 
Jag kände inget behov alls av att yngla av mig, hade jag inte "råkat" bli gravid så vete sjutton om det blivit några ungar alls.
Jag retar mig inte ett dugg på det. Varför reta sig på en sån sak?
Men däremot så förstår jag det inte heller. Jag tänker som så att de har ju inte en aning om vad de går miste om. Men jag hade en jättestark längtan innan, försökte i sex år innan vi fick dottern. Så jag fick uppleva en riktig skräck, att tro att jag aldrig skulle få barn. Sen finns andra som väljer det frivilligt. Ja, svårt att förstå.
Jag kan inte annat än att hålla med. Har en syster som inte heller vill ha barn och hon närmar sig 40 och då tänker jag att hon säkert kommer ångra sig sen.. Gör man inte det? Nä,det går över mitt förstånd,samtidigt så får man respektera det..dock mycket svårt,när det är en syster.Vill inte se henne olycklig sen..
Jag tycker också det är konstigt att förstå. Men det är väl för att jag själv, precis som du, älskar barn. Men självklart får man respektera andras åsikter och vi är ju som siamusen skriver olika. En annan sak jag länge grubblat på är varför många väljer att inte gifta sig? Det är väl kanske att byta ämne. Men också en sak som jag tycker är en stor del i livet, precis som barn är.
Min yngsta moster är 44, hon har aldrig velat ha barn & kommer aldrig vilja det heller. Dock älskar hon djur & kommer alltid ha hund eller katt i sitt liv.
...och hon är galet lycklig. 
Men jag förstår bara inte hur man kan undvika den starka kraften som det faktiskt är.
När jag började längta efter barn så var det så plågsamt, för då var jag singel. Jag skulle kunnat offra min högra arm mot att få bli gravid då. Så starkt var det. Det är helt omöjligt att förstå hur man INTE kan känna det känslan.
Den är så stark så det går knappt att stå emot. Fast det måste då man inte har någon att skaffa barn med.
Visst alla vill inte ha allt. Men det är inte jämförbart med den biologiska driften att yngla av sig.
Rent statistiskt vill de flesta ha barn vid ett eller annat tillfälle. Men kanske inte just när TS anser att de bör vilja det.
Tror att det finns lika många anledningar till varför man inte ville ha barn som det finns anledningar till varför man vill ha barn.