Familj och vänner till flygplatsen?

Det hade inte funkat i vår släkt ) De hade väntat lika mycket som vi och längtat efter att få barnbarn. Vi hade människor som mötte oss när vi mellanlandade på Arlanda som uppvaktade och sedan hade vi öppet hus dagen efter vi kom hem. Det hade goda vänner fixat, smörgåstårtor och andra tårtor,dryck och vad som hör till. Vi behövde bara sitta ner och ta det lugnt.

Efter den dagen stängde vi däremot porten ett tag för vänner och bekanta emdans släkten kom och gick som de ville.

Vi hade tänkt att ha ett öppet-hus under ett par tre timmar i söndags (vi kom hem natten mellan onsd-torsd). Nu blev jag sjuk under de fyra sista dygnen i Kina och kom hem helt utslagen och fortfarande krasslig så därför la vi ner de planerna ganska så fort. I stället har vi nu haft lite besök pö om pö. I fredags var vi och handlade och tittade som hastigast in på vår arbetsplats, i lördags hejade vi på grannarna och i söndags kom farmor och två fastrar på besök, tätt följt av morfar och ett spontanbesök av ett par grannar. Idag har vi varit hos farmor en stund och dessutom hälsat på hos makens morföräldrar en kortis. Imorgon blir det lugnt, på onsdag kommer faster och två småkusiner (2,5 år och 7 mån), se'n är det lugnt till helgen då vi väntar besök från mormor m sambo och ev någon av våra vänner.
Vi har varit väldigt noga med att ingen tar upp och bär Alice eller sitter med henne i knät. Det längsta vi sträckt oss till är att farmor och morfar fått hålla hennes händer och gå med henne.

Oj, vår son hade absolut inte klarat alla dessa besök som Marie har haft eller mottagning på bygdegård!
Han fyllde år en vecka efter att vi kom hem och då fick hans blivande gudmor komma en kort sväng men även det blev lite i mesta laget. Alla barn är så klart olika men stora sammankomster hade jag definitivt avstyrt, födelsedag eller inte. Hon ska ju vara med er alltid nu, hela resten av ert liv så alla som vill kommer hinna träffa henne. Låt dom möta er på flygplatsen och sen får ni känna hur hon tar allt innan ni bestämmer hur det ska se ut framöver. Vi hade inte tänkt att stoppa alla besök men upptäckte när vi kom hem att sonen inte fixade det, han fick styra helt enkelt. Sådant kan man inte riktigt bestämma på förhand, innan man sett hur barnet reagerar och mår.

Vi kör på detta alla är införstådda på att vi kikar förbi en sväng  bara vi bor 5 min bort tar en promenad  så inget *kalas* , känner att flygplatsen blir sent och inga barnfamiljer  orkar komma kl 21.15  .

Roligt att höra olika versioner !

Vår son är och var ganska cool..men hade nog inte fixat detta..Men det vet man ju oftast inte förrän först långt efteråt...Sen måste jag som Cerdrica säjer påminna om att dockan kommer ju vara hemma med er för resten av livet..Varför så bråttom.

Vår första dag hemma; sova länge, jettlaggade, orolig natt då sonen inte sov många timmar för han var vettskrämd för katten. henne fick vi låsa ute från sovrummet men hon kraffsade och jamade hela natten..hon hade ju längtat efter oss.

Packa upp, bära överallt för allt var nytt, tvätta, laga mat och bara andas. Sova lite och packa upp mer. Svara på alla telefonsamtal, öppna brev..

Som ny förälder tar ju allt mycket längre tid, byta blöja, mata, klä på. All omsorg tar sån tid i början..om man är första gångs förälder som vi var.

Julifru- detta är er nya familjs hemkomst, ni gör naturligtvis det ni anser är bäst.

Snart får vi lov att säja "Välkomna hem"

Ja detta är inget *beslut* utan tanke  så vi får se vad som händer men jätte kul att höra hur alla gjort

Vi valde att avsäga oss allt mötande på Arlanda, det hade vår tjej aldrig klarat av. Först efter några dagar hemma fick de nämsta komma lite då och då i små doser om typ en halvtimme. Det funkade bra. Inför nästa gång tänker vi göra samma.

Hmm hur var det för oss .. tiden går så snabbt. Vi vände dirket dygnet rätt, hade sovit super bra alla tre på flyget hem. Alla som ville mötte upp på flygplatsen där vi fikade och öppnade paket. Sedan var det hem i lugn och ro. Vårt barn har inte reagerat nämnvärt på besök eller utflykter. Vi har inte levt isolerat, vilket vi aldrig tänkt men vi har kört punktmarkering av vårt barn för att buffra mot omgivningen. Kanske har det hjälp eller också så styrs allt av den inneboende kärnan hos varje barn.

Jag skulle inte boka in mig på något kalas då jag skulle känna mig skyldig att stanna. De första dagarna var det fullt tilräckligt att bara vara hemma som en familj i lugn och ro. Jag minns ej när vi började ta emot gäster. Men efter ungefär en månad hemma var vi iväg till våra föräldrar på middagar. Och nu efter knappt åtta månader hade vi första släktsammankomsten hemma hos oss.

Stressa inte, njut på vilket sätt det än må vara för Er!