Varför bara ett barn?

Jag känner att jag inte nödvändigtvis vill ha flera barn. Möjligen ett till, nån gång i en avlägsen framtid, om jag vill det då. Men nu känns det så bra med ett barn! Jag älskar min son, har inte så mycket ork då jag har en kronisk sjukdom som tar energi från mig, känner att han äntligen börjar bli stor och snart är blöjfri, kan prata osv. Vill själv plugga och leva livet en del (gärna MED mitt barn!) och det känns som om jag skulle skaffa ett barn just för att skaffa syskon och inte för min skull. Och det tror jag inte skulle bli så lyckat, för nån. Jag vill känna att jag vill ha ett till barn, inte ett syskon till mitt existerande.

Tyvärr är vi oense i familjen då min man vill ha ett till barn mer än något annat i världen, och så snart som möjligt (han tycker nära syskon är jätteviktigt). Han ville egentligen ha tre, men vi enades om två, fast nu känner jag att jag inte vill. Orka gå igenom en graviditet, amma, hemma fastlåst osv i flera år till. Nej det orkar jag inte, just nu i alla fall.

Vi fick barn när jag var 21 och maken 24.