Utomkveds - Vad händer sedan?

Det var samma för mig!

Fick en liten blödning  2-3 dagar efter operationen (mens?) sedan kom nästa mens exakt 4 veckor senare och jag hade ägglossning 2 veckor efter det (testade med ägglossningstest) och vi blev gravida direkt! Helt otroligt! Jag trodde verkligen inte att det kunde gå så fort, särskilt som de fick ta bort den ena äggledaren vid operationen.
Och att kroppen kom igång med ägglossning och mens så på en gång...det hade jag inte väntat mig

Vad glad jag blir av att läsa era inlägg Mell och Siggedigg! Glad, hoppfull (och liiiite avis). ;)

Honungsgatan;
Jag blev så lättad när jag hittade den här tråden. För efter mitt X så kändes det som om jag var ensammast i världen om att ha råkat ut för detta. Så jag var allt lite glad när jag såg att andra också varit med om utomkvedshavandeskap. Det är ju inget roligt alls men man fick en sorts trygghet i att få prata med andra som varit med om det. Och det var viktigt för mig mentalt, annars hade jag nog grubblat i evigheter istället för att försöka lägga det bakom mig och gå vidare.
Jag önskar dig verkligen all lycka till

Grattis Mell och Siggedigg vad roligt att höra såna historier ! Gjorde hela min kväll mkt bättre. Självklart håller jag tummarna för oss som är kvar i tråden att vi också ska få ett plus snart.. Jag har inte direkt brottom, denna grav var inte planerad, men åh så välkommen efter många om och men. Är ju 2,5 vecka efter op och jag och sambo har kommit överens om att ha oskyddat sex och sen blir vi gravida när tiden är kommen :)

Fått rätt ont i magen eller äggstockarna idag. Är på dag 20 i cykeln. Äter Pergo. Mina ägglossningstest jag beställde förra veckan verkar ha försvunnit på posten, och nu är det försent. Kändes som ägglossning i innan förra helgen men nu är jag svullen och har ont.
Kan jag va överstimulerad? Blir lite orolig. Nytt X på g? Testade med gravtest som var negativt såklart..

sex veckor ungefär

kan tillägga att den blev regelbunden på en gång

Ibland när man har ont över vad som känns som äggstockarna är det tarmarna som rör sig! Viktigt att när man oroar sig tänka på att konstig känsla i magen inte bara kan häröra från tjejdelarna... Själv blir jag extra hispig när det känns där så klart, eftersom man är rädd för att råka ut för nya hemskheter, men det är ofta tarmarna som jobbar och känns!

Hej! Nä, tarmarna är det inte! De är jag säker på. Känns hela tiden, väldigt långt ner.
Ja, ja. har fått testen nu så ska kolla.

Vad skönt! Hoppas det kommer igång för mig också, kände av ägglossning igår (känner av det jättestarkt) och har alltif gjort det, så blev rätt misstänksam, och självklart så hade jag en ÄL sticka hemma. Och visst var misstanken rätt :) har aldrig testat med stickor förut, men nu ville jag bara veta att jag inte hade fel och att kroppen spelade mig ett spratt, eftersom jag alltid annars vetat när ÄL är pga känningarna..

Vad skönt! Härligt att känna att kroppen är igång och fungerar somd ens ka hormonellt! En lustig sak som kom efter utomkvedet, det är att min mens helt plötsligt blev superregelbunden från att ha varierat mellan 26-35 dagar varje gång. Efter att mensen kom igång efter X:et har variationer handlat om 28-31 dagar vilket aldrig haft innan! Det var som att hormonerna fick "starta om". Kanske en tillfällighet men ändå...

Jag har ju alltid haft regelbunden mens, så jag hoppas jag får behålla det så! Ja det är mkt möjligt att det är pga X:et du har fått det så, jag har som för med att jag har hört att kroppen ställer om sig efter en omställning..

OBS!
vår tråd går ut om 3 dagar
27 Januari

förlåt jag inte orkat närvara så mycket.
men skulle de vara något jag skulle kunna tillföra så bara hojta till!

Stort Grattis

Tack! Har fortfarande svårt att ta det till mig men nu börjar magen bukta lite så jo, det är nog sant att där är ett Pyre inne

Här kommer ny tråd!

www.familjeliv.se/Forum-7-311/m50275883.html

Jag hann precis komma hem från sjukhuset efter borttagandet av mitt X så får min sambo reda på av sin bror att du ska bli farbro och sen hör hans tjej av sig till mig och nästan terrroriserar att dom ska ha barn. Hon var v 8 och jag v 7. Det ända hon pratade var hur hon mådde illa m.m och vi var vänner innan men nu har jag tagit avstånd från henne. När jag låg på operationsbordet så åkte min sambo hem till sina föräldrar där hans bror och tjej hade precis berättat för dom att dom ska ha barn. Alla 4 sa knappt nått till min sambo som då var jätte ledsen och ville ha stöd. Han föräldrar hade så sagt till sin andra son att säg nu inget till p och m utan vänta några veckor. Det gick 1 dag innan dom sa oh vi ska ha barn haha, jag blev så arg och ledsen.  Den vänskapen är förstörd nu och inte ta hänsyn till vårt X utan bara trycka ner en hela tiden istället när vi ses. Jag fanns där när hon behövde tröst, men hon kunde inte vara där för mig.

Jag har faktiskt inte berättat för så många om mitt X. Det är väl valda arbetskollegor, klasskompisar som jag umgås mest med och sen min mans föräldrar.+ mina syskon. (jag har inga föräldrar) Jag har undvikit att berätta för alla vänner och för min mans syskon, vet inte varför. Min mans ena bror har haft väldigt svårt att bli med barn, och de har kämpat länge och nu lutar det åt adoption för deras del. Så där är det inte lägligt att prata barn och ens egna sorger, på nåt vis... I dag ska jag dock träffa dem så vi får se vad svägerskan ställer för dumma frågor, hon brukar vara väldigt klumpig och fråga rakt ut om saker, vet inte vad jag ska svara om hon frågor om barnplanering osv.. hon har varit på oss om när vi ska gifta oss osv förr, men då har man kunnat sväva ut lite. Frågar hon nu om vi planerar barn så vet jag inte vad jag ska säga, svärföräldrarna vet ju tex om X:et.. kan ju inte ljuga direkt liksom. Nu har vi ändå försökt i ett år och det är ju ändå en sorg för mig också att det aldrig tar sig...

Jag slutade med p-pillerna i november så detta var första gången jag blev gravid plus att jag hade inte känt något eller märkt att jag var gravid, bara hade väldigt ont och blödde i 3 veckor. Så allt blev som en chock på bara några timmar och jag berättade för min familj, hans föräldrar, svägerska och jobbet.  Det jobbiga var att behöva att ta bort X:et på vår 7 årsdag och då vill man ha stöd, men fick ju bara motsatsen. När jag kom hem från sjukhuset ville hon komma hem till mig och bara snacka om deras barn, till slut så svarade jag inte på hennes samtal eller sms utan raderade det istället. Det blev för mycket och idag så har jag svårt med henne för hon förstår inte hur jag mår utan allt handlar bara om henne. Ibland önskar jag varför hände detta mig och inte henne? Och visst ska man inte tänka så men kan int hjälpa det. När jag tog upp det hon gjorde med att berätta om sitt kommande så lägger hon bara skulden på mig att jag gjorde fel. Men snarare hon som gjorde det.

Jag hoppas det gick bra för dig att träffa din svägerska och att hon inte frågar om barnplanering. Efter X:et är det en daglig process för att må så bra man kan och sen nästa stund vara ledsen och  behöver stöd. Midsommar dag ska vi ha kalas och hon har själv bjudit sig till festen, helst vill jag inte att hon dyker upp ser inte framemot det.