Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11

God Jul i stugan.
Har med stigande intresse läst nästan alla trådar i detta ämne. Och väldigt många av inläggen kunde vara skrivna av mej. Stämmer på pricken, trots att ni alla verkar vara yngre kvinnor och jag själv är runt 50 och man. Hoppas det är okay att jag hoppar med här lite.
Vet inte om man ska tycka att det är skönt att läsa att det finns andra som har exakt samma bekymmer som jag, men det är ändå skönt att veta att man inte är ensam och att det finns nån som förstår precis hur det känns att ha ett hjärta som lever rövare med en mest hela tiden. Det är ju väldigt svårt att förklara riktigt för nån som inte upplevt det.
Har haft mina problem i ca 5år, det började när jag var ute och gick, givetvis långt hemifrån, som en blixt från klar himmel fick jag en ruggigt konstig kännsla i bröstet som jag aldrig kännt förr. Blev naturligtvis livrädd, hjärtinfarkt tänkte jag direkt eftersom jag var i den åldern när det börjar bli aktuellt med sånt. Tog väl mej hem på nåt vis och lugnade ner mej men efter några dagar var det dags igen och då blev det en tur till akuten med samma resultat som många av er här har skrivit om, alltså inget konstigt. Det är nog bara psykiskt fick jag som tröstord när jag blev hemskickad. Yes, precis vad jag ville hörs.
För att göra en lång historia kort har det hållt på i stort sett dagligen och jag har gjort mängder av EKG, arbets-EKG, 24-timmarsEKG och ultraljud och inget visar nåt onormalt. Men man är ju inte mer än människa och när man är ensam med sina extraslag blir man lika rädd oavsett vad läkarna säjer, man tänker, detta kan ju för fanken inte vara normalt.
Värst är det när det kommer många på en gång, att det liksom står och "hackar" en lång stund. Då är ju den dan förstörd. Att det kommer nåt extraslag då och då kan man väl till nöds tugga i sej men när det blir långa skov med extrasla och långa uppehåll emellan, då ligger dödsångesten på lur.
Har ätit Zelocen och Inderal för det här men det har inte hjälpt så dom har jag slutat med men har nu blivit ordinerad en låg dos Lyrica. Tyvärr verkar inte det funka heller.
Det blev lite långt det här men jag tänkte jag skulle presentera mej lite och om det är ok att delta lite i diskutionen, jag har i alla fall en jädra lång erfarenhet av ämnet.
Mvh
M

Tack för välkommnandet.
Nu i julhelgen här har det uppstått ett lite nytt mönster i det här med hjärtjoxet, nämligen att det börjar runt åttatiden på morgonen för att hänga i 3-4 timmar och sen ganska plötsligt upphöra. Har haft liknande "mönster" förr också att när det har varit på ett visst vis en dag upprepas det gärna under en period tills man vant sej vid det. Då verkar det som om kroppen hittar på nåt nytt mönster, allt för att man inte ska bli van utan få nån ny noja och fortsätta att vara rädd att det ska vara nåt allvarligt.
Plågade mej igenom en st. mellandagsrea igår med en massa extraslag när man var i butikerna. Roligare kan man ha.
Sen har julen aldrig vart nån vidare uppskattad högtid av mej i alla fall så det kanske beror på det.
M

Tror nog att det är nån typ av "förväntansångest" eller nåt liknande. Man har haft det så här igår och då går man bara och väntar att det ska ske idag också. Nån typ av själuppfyllande profetsia. Typ.
För att det sitter i huvet är nog ganska klart.
Mvh
M

Tack för svaret Tilt, kan säkert vara en trolig förklaring just nu under ledigheten över jul.
Sen får jag det här även på jobbet lite när som helst på dagen men det kan ju också var nån typ av stresspåslag som utlöser det. Har bara inte hittat nåt system i det. Kan se väldigt olika ut, ibland får man bara nåt enstaka xtra i timmen och ibland är det mängder i timmen för att sen plötsligt sluta och man mår nästan normalt.
Däremot tycker jag att "sviterna" efter ett gäng dubbelslag kan hänga i hela dagen.
Jag har läst mängder om det här och vet ju i teorin hur man ska hantera detta, alltså försök att inte bry sej om det för mycket och inte undvika nåt man vill göra på grund av detta. Men man är ju bara människa och när det väl sätter till känns det som om allt man lärt sej om det är som bortblåst och man är tillbaka på ruta ett igen.
Det förstör en stor del av livskvaliten tycker jag.
Mvh
M

Nu har det vart för bedrövligt i nån vecka.
Ni som äter nån typ av betablockerare, hjälper dom för er?
Och fick ni testa en del olika innan ni hittade rätt?
Ska till läkaren om nån vecka så jag undrar lite.
Jag har ju testat Zeloken och Inderal och dom hjälpte på så vis att hjärtat inte slog så snabbt men mot extraslagen hjälpte det inte något.
Tacksam för svar.
Mvh
M

Tack för era svar.
Misstänker också att betablockerare biter dåligt på extraslagen för jag har också haft riktigt dåliga perioder under medicinering men det tar i alla fall "hög puls" som det verkar.
Jag har samma, det där att det verkar som om man inte kan gå på lågfart utan det är bättre när allt rullar på som vanligt. Brukar alltid vara problem med mängder av extraslag i början på semestern och lite längre ledigheter.
Jo det kom med några stycken extraslag på 24-timmarsEKG men det tyckte dom inte var något konstigt. Naturligtvis hade jag en av mina bättre dagar under det dygnet. Ganska typiskt. Men det är väl också en indikator på att det är ganska mycket psykiskt betingat.
Mvh
M

Ja, gott nytt alla och må 2010 bli bättre.
Mvh
M