elonpelon skrev 2012-05-02 22:47:08 följande:
tinis...det går bra. Jag hade också ett barn , en tjej i Argentina och Ituzaingo. Missionären där tog kort varje gång jag skickade något och berättade lite, på det viset såg jag att det kom fram som det skulle. Jag hade den flciakn från 4 års ålder till ca 12, sedan flyttade missionären och ingen ny direkt kom dit just då och hon liksom er tjej blev det tyst kring. har kort kvar på henne och saknar henne. Man undrar hur det har gått. Hon måste vara ca 20 nu honmed.
Nu har jag en kille i Indien på 6 år, tycker inte alls att det är samam sak. Efter jul fick jag ett färdigkopierat tackbrev, där det bara stod hans namn och att gåvorna kommit fram. Inte alls samma, men på något vis, så tycker jag ändå om organisationen. De svarar åtminstone på frågor m.m och är öppna om fadderbarnet.
Har nyligen avslutat ett fadderskap. Det gällde en tjej genom Barnen framför allt,s om är känt för adoptioner. Därfick jag några kort när de åkte själva härifrån ifrån organisationen. mailade och skrev flera brev med översättning till polska, men fick aldrig svar, då tröttnade jag. Man förstår attd e inte kans kicka brevs å ofta , men nu för tiden har oftast hemmen eller missionärerna kameror och bra teknin, så att man kan svara ellers kicka kort. Det är en del av charmen med att vara fadder, men ibland fungerar det inte alls : (
Hej!
Mitt namn är Cristina och om du vill så kan jag hjälpa dig med information om barnet du har hjälpt i Ituzaingo. Jag har själv bott och hälsa på barnhemmet när pappa jobbade där som missionär.