Vad tycker DU om mitt förlossningsbrev?

Jag hade skrivit ett bra brev om hur jag ville ha det och fick beröm av barnmorskorna och sköterskerna om brevet.. Men när de väl kom till kritan så struntade dom fullständigt i vad som stod där då man väl låg på förlossningen, blev lämnad av läkare, barnmorka och sköterska under krystvärkarna fast jag valt Danderydsmodellen då man skulle ha tillgång till personal...

Jag hade också skrivit ett brev med vad som kändes viktigt för mig, att förklara hur jag fungerade och hur vi ville ha detaljerna. Det blev totalt ignorerat, det mesta passade inte in på hur förlossningen fortlöpte och så här i efterhand kan jag inse att många av sakerna jag tagit upp är rätt självklara. Ingen vill ju tex spricka eller använda hjälpmedel i onödan... Smärtlindring, ställningar etc föreslås utan att man bett om det.
Men jag lämnades ändå med en känsla att jag hade noll kontroll över vad som skedde och besluten som togs. Innan förlossningen var det viktigt för mig att få på pränt mina önskemål och det är ju bara att beklaga att det sällan tas hänsyn till det. Jag hade också många skiftbyten och de flesta brydde sig inte ens om att läsa brevet. Ibland har jag funderat på om personalen tar sådana brev som ett hån mot deras arbete och skiter i det därför.
Ditt brev är jättebra men ett tips är att ju kortare, desto större chans att de faktiskt läser det. Uteslut saker som är självklara för dom. Och framförallt, stå på dig! Får du ingen info så fråga och ifrågasätt om saker känns fel.

Nu vet jag ju inte hur du känner men jag tyckte det kändes viktigt att få med att jag var rädd att spricka och att jag ville att BM aktivt skulle hjälpa mig undvika det i största möjliga mån och eftersom gynställningen är en av de bästa ställningar om man inte vill spricka så skrev jag även det.
BM använde våta handdukar och höll även emot under en värk för att det inte skulle gå för fort.

hej jag är beräknad den 5 dec och jag ska denna vecka försöka skriva ner ett brev och jag har planerat rätt bra om hur jag vill skriva de.
jag kommer skriva lite av det du har skrivit här trådstartaren och sen kommer jag skriva om hur jag är som person och vad jag är rädd för och vill ha hjälp med.
som att jag är rädd för sprutor men måste jag ta så får dom ju självklart sätta en nål eller vad dom nu gör men jag kommer strässa upp mej ett tag och efteråt. eftersom jag inte har någet emblaplåster som tar bort känslan.
ja jag kommer nog bara berätta hur jag är som person och vad jag behöver hjälp med. resten får dom fråga mej om :)

Jag har också tänkt på att inte skriva för självklara saker men alla dom här förlossningsbreven är nog mer en förberedelse för sig själv! :)

Jag tror inte att personalen tar det som hån men från att vara ett lära känna dig brev så verkar det som om vissa brev bara förvandlas till detta är jag, så här vill jag ha MIN förlossning i detalj och det borde du ta hänsyn till! Så det bryrs ju på hur man utformar sina brev också!

Man är ju sårbar när man ska föda sitt barn och man behöver och måste få lov att förbereda sig på sitt eget vis och dom på BB har ju förståelse för det! (även om vissa verkar förvandlas till värsta kontrollfreak och ragator haha...)
Men att skriva ett 4 sidigt brev om hur personal ska bete sig och ta hand om en kan ju vara för mycket för att dom ska kunna ta det på allvar och överhuvudtaget ha tid att läsa!

Jag bryr mig inte så mycket om dom på BB läser detta om dom ändå frågar allt och så men är det första barnet vet man absolut inte vad som väntar en och då kan det vara skönt att jag och sambon vet att brevet ligger i plastfickan och han vet hur jag vill ha det på ett ungefär!

Min idé är att ta med det till min söta BM(hon är så himla mysig) imorgon och då vet hon också att jag har tänkt på saker och kan informera mig lite och hon vet på ett ungefär vad som cirkulerar i mitt huvud också kan vi ha ett trevligt samtal i morgon!

Detta brevet handlar ju om så mycket mer för mig i alla fall:

1. Hunnit läsa och tagit reda på vad det är som sker...jag har hunnit tänka igenom hur jag ser på min egen förlossning. Tagit reda på känslor och tankar!
2. Hjälper mig och min BM när vi pratar om dom kommande veckorna, hon vet vad jag tänker och hon kan ge info om vad hon vet om det BB som vi ska till.
3. Sambon som vet noll om förlossning och förbereder sig på ett helt annat sätt än jag och i brevet vet han hur jag vill ha det.
4. Jag har bara hört bra saker om det BB:et jag ska till och hoppas givetvis att dom tar hänsyn till hur jag vill ha min förlossning men innehållet i brevet är ju inget krav!

P.S. Inte alls orolig för att spricka, är inte alls orolig för fysiska saker utan mer orolig över mig själv! Att jag ska misslyckas med att förlösa mitt eget barn och där sitter min ångest! Orolig att göra "fel"!

Både mitt förlossningsbrev och berättelse finns att läsa här: http://www.forlossningarna.blogspot.com/

Jag tycker att det viktigaste att få med är sen avnavling. Finns en tråd om det här på familjeliv

det där med att vila kommer du inte tänka på när bebisen är ute, min förlossning tog 13 timmar men när han kom ut fick jag sån kick och sista tanken var att vila, man är helt uppe i varv och vill bara ha sin bebis nära sig, här där jag bor tog det tid innan dem vägde och mätte vet inte om det är olika.

Det där med att ha studenter är inte så kul..
Jag råka ut för en barnmorskestudent som pajjade mina händer och ådror då hon skulle sätta dropp och min lilla tjej fick ett litet ärr i pannan då hon skulle föra in så man kunde höra hjärtljudet... sen göra sånt som är jobbigt dubbelt så många gånger som att kolla hur mkt man är öppen... så nej tack till studenter som ska göra annat än bara observera!! :S

Jag tycker att ditt förlossningsbrev är bra. Precis som du säger så är ju inte brevet en instruktion till BM på förlossningen utan ett sätt för dig att sortera tankar och funderingar inför din förlossning. Sen verkar det som att du är på det klara med att man inte kan veta i förväg hur ens förlossning blir, men det hindrar ju inte att man vet hur en "ultimata" förlossning skulle se ut, bara man är beredd på att den inte kommer att bli så. 

Ett jättebra skrivet brev tycker jag. Du har ungefär samma tankar som jag hade i mitt brev. Jag födde mitt första barn för 2 månader sedan och visste heller som du inte ett smack om bebisar. Jag skrev också i mitt brev att vi förlitade oss helt och hållet på personalen och dess kunnande. Jag hade samma önskning vad gäller smärtlindring som dig men främst ville jag ha epidural då jag var så otroligt rädd för smärtan och att jag inte skulle kunna hantera den. Vi var otroligt positiva till bad och ville också ha musik i bakgrunden.
Nu blev inte min förlossning riktigt som vi hade tänkt oss (det blir den sällan har jag hört =) utan jag klarade mig enbart på lustgas och det blev heller inget bad. När vi kom in på förlossningen så tog det 4 timmar innan vår son äntligen var född så ibland går det inte riktigt som man tänkt sig.
Det jag är mest glad över att jag skrev i mitt brev var att jag ville ha så mycket stöd och peppning från barnmorskan som skulle ha hand om oss, för den barnmorskan vi fick var helt super och gjorde hela förlossningen till en underbar upplevelse trots smärtan!
Lycka till när det väl är dags för dig (snart ju).