Det skulle kunnat vara jag som skrev det där...Är precis i samma sits helt o hållet med samma historia bakom med min sons pappa! Vi får stötta och peppa oss igenom detta! Vi kommer klara det..eller? Kram och stöttning till dig!!!
Helt rätt tänkt! Nu har du...och även jag chansen att slippa vara "mamma" till våra f.d sambos. Nu kan vi leta efter något bättre. En mogen stabil och kärleksfull kille som inte har sådana problem. Det är inte vårat fel. Vi kan bara hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och söker hjälp för sina problem- det ligger inte i vårat ansvar längre...och visst måste du hålla med om att det mitt upp i allt helvete känns rätt skönt? Att en sten fallit bort från huvudet..Nu slipper vi bära deras problem på ryggen och vi slipper oroa oss så, o istället fokusera på oss själva och våra barn! Vi måste tänka så!!*pepp*pepp*pepp*.
Jag kommer alltid älska min sons pappa men jag har insett att den här separationen är nödvändig för att vi alla ska få det så bra som möjligt. Däremot tycker jag det är viktigt utifrån min son, att han får träffa sin pappa i den mån det går..Han ska få träffa sin pappa o se hans alla bra sidor som min son älskar hos honom,, men han ska slippa se det som inte är bra. Så tänker jag tänka! Och jag försöker(trots allt min f.d sambo gjort mot mig) att vi ska kunna umgås alla tre och inte vara osams fastän vi nu är separerade- och änsålänge känns det bra. Jag vet ändå hur viktig min sons pappa är för honom och att dom älskar varandra. Men Lukas ska aldrig någonsin bli påverkad av hans problem. Han tänker också ta tag i detta nu o verkligen söka intensiv vård för sina alkoholproblem...för sin sons skull så känns det bra om han nu verkligen tänker satsa till 100 % på att bli bra- men som sagt oavsett så har jag det bäst utan honom nu.
Ta hand om dig och trevlig fredagskväll!
Jag tror absolut att det är som du säger...att t ex på öppna förskolan pratar alla par om att dom är så lyckliga och bla bla bla..men jag kan bara se till mig själv..jag pratade också sådär som om allt var kanon....,o ja visst- det var det stundals också men som sagt...man vill ju alltid framhäva allt det bra och att man är så lycklig--det dåliga förtränger man gärna.. men Det är viktigt att tänka på detta- för inget förhållande är felfritt, däremot är det viktigt att man väger för- och nackdelar mot varandra, och vissa beteenden är absolut aldrig acceptabla! Vi är starka och vi gör ju detta dels för att vi vill må bättre o vi kommer ju för sjutton inte vara ensamma hela livet!