Hurra!
Äntligen! är våra papper klara för ansökan om syskon till vår lilla dotter på snart tre år.
Jag längtar så mycket efter att få återuppleva den hinsnande resan till en ny familjemedlem. Det känns så obeskrivigt stort, faktiskt mycket större nu än förra gången. Då oroade vi oss så mycket för allt möjligt och nu känns det bara så självklart.
Vi känner på oss att det blir en lillebror den här gången, min mage har liksom en helt annan form nu än förra gången - inte alls lika vältränad 
(Jag vet att man inte ska ropa hej...men ett litet ett kan man väl få kosta på sig?)
Finns det någon annan här som har sina papper i Indien just nu, eller som bara vill bubbla ut sin glädje över det stora i att få välkomna ett barn som man egentligen inte har någon rätt till?
Carolty
