All we want for Christmas is Michael

Som jag sa förut så hade jag tråkigt och startade bloggen, jag tkr det är roligt och så. Och dessutom så tar jag inte alls spelet på stort allvar det är en kul grej that's it.

Ja och det står jag för

Nu är jag är... Sista gästerna gick vid 20.Vart en aningens förvånad över barnens pappa ikväll kan jag säga... Ungarna har ju så klart ingen aning om vem han är men dom klättrade på honom och läste bok ihop. Han betedde sig som en pappa. Trodde inte han kunde sånt. ´Men tyvärr så innebär det inte att dom kommer träffas oftare....Och som jag skrev tidigare, Tobias fick 4a par strumpor + en tröja av honom... Då hade han väl kunnat köpt ett par byxor till tröjan istället.... Vad otacksam jag låter :-/

Ja han kunde iaf det nu, men inte annars. Kommer fortfarande att vara skeptisk till honom eftersom det här var första gången han visar att han kan umgås med sina barn....

Jo det är ju nått som är possitivt iaf. Men som jag sa igår när vi diskuterade vad föräldrar var för oss. För mig var en förälder en som finns där för barnet/barnen. Så när jag förklarade mera ingående så sa jag att man blir inte automatiskt förälder bara för att man är med vid tillverkningen och sen skiter i dom. Förälder blir man när man finns för sina barn under uppväxten. Så kom vi in på nått sidospår, kommer inte riktigt ihåg vad det var vi snackade om då. Men jag sa iaf andra val. Förklade det som att hade jag vetat hur han var så hade jag inte haft honom som pappa till mina barn utan då hade killen jag var förlovad med och bodde ihop med innan jag träffade barnens pappa varit pappa till mina barn. Så fortsatte jag med att barnen kommer ju alltid skämmas över sin pappa som beter sig som dom gör liksom barnens farmor och farfar ofta skämms över barnens pappas val som han gör.

En busschaffis hade roligt åt mig idag...Var sena till bussen när Tobias kulle hämtas från dagis så när jag såg bussen komma började jag springa med vagnen i snöslasket. Jag tänkte att fan jag chansar och ser om vi hinner med annars får vi gå.Han hade tydligen sett att jag sprang när han körde förbi för när jag kom flåsande till busshållplatsen så stod härn där och väntade på mig.När jag kommer fram för att dra busskortet flinar han åt mig och säger ja nu behöver du inte träna mer idag, stackare. så skrattade han lite.Nej det behöver jag inte var det jag lyckades flåsa fram till svar...Åkte med samma chaffis tillbaka sen när jag hade hämtat Tobias, hgan kände så klart igen mig och sa hej igen och flinade lite. Han tänkte nog på kig som kom springades med vagnen. måste ha sett lite kul ut...

Men åh stackars hund.Nån hade bundit sin hund så hårt att han inte kunde röra sig eller skälla och slängt hunden i en soptunna. Hoppades på att ingen skulle hitta den så han skulle dö Så jäkla synd jag tyckte om hunden att jag kände att jag ville ta hand om honom...Kollar på djurpoliserna i Houston.