Jo, jag hade nog lånat ut pengarna, men i kombination med det försökt hjälpa personen ifråga med någon typ av förändring för att få ordning på ekonomin.

Det finns så mycket viktigare saker i livet än pengar. Jag har själv ställt upp en del på min mamma ekonomiskt så att hon kunde förverkliga vissa drömmar hon hade (hon kunde pga det ta över och driva eget företag). Iofs kommer jag snart att få igen det eftersom företaget går bra, men det var ju osäkert vid tidpunkten då jag lånade ut och inget jag räknade med.

Men i ditt fall hade jag ställt motkrav på en förändring som sagt. Och aktivt hjälpt till med förändringen också så att den verkligen blir av.

Anonym (Dåligt samvete) skrev 2009-11-17 19:54:38 följande:

Ja, precis, kanske att ni tillsammans sätter er ner och gör en realistisk budget. Ser över de kostnader som finns, är det några de kan dra ner på eller förändra på ngt sätt? Vilka är inkomsterna varje månad, och se till att inkomsterna täcker utgifterna. Helst ska det ju bli lite sparande över, både till honom/henne själv som buffert för framtiden så att det här lånandet från dig upphör och även så att det går att börja amortera skulden till dig. Om du har sett lyxfällan så går det säkert att ta till en del tips därifrån.

Sen kan ni kanske sätta er ner t.ex en gång i månaden och gå igenom hur månaden har varit, om han/hon har hållt budgeten. Om den överskridits, vad har det berott på, var det bara tillfälligt eller måste den uppsatta budgeten anpassas och justeras? Det kan vara jättebra att ha någon som hjälper och pushar en lite med sånt här.

Men är det verkligen det viktigaste tycker du? Ofta gäller ju motsatsen, att föräldrar går in och stöttar sina barn. Men om det nu råkar vara motsatsen, varför skulle det vara så fel att göra något för att hjälpa sina närmaste? Jag tycker att ts har gjort helt rätt som hjälpt till. Pengar är verkligen inte allt här i världen.