Berätta om hans pappas död *lååångt*

Hej, ursäkta att det tagit lång tid att svara.

Det långa introt beskrev att ni idag har ett bra familjeliv och där din nye man har kommit in på ett bra vis. Din son har också bra minnen med sig från sin tid tillsammans med sin biologiska far. Detta utgör en viktig grund för att han ska kunna fortsätta att utveckla sina goda relationer med sin styvpappa. Du skriver att han ibland blir ledsen och saknar sin pappa och att han på senare tid tagit upp ämnet självmord. Att han blir ledsen är inte farligt, bemöt detta genom att berätta positiva saker om hur hans pappa var tillsammans med honom. Låt berättelserna handla om pappans kärlek och hur han var när han mådde bra. Försök att hitta sanna bilder även om de är få. Angående att han pratar om själmord, så skulle jag utgå från att någon pratat med honom om det, det är inte ett ämne som han annars tagit upp. Om er son tar upp ämnet så svara på frågor utan att värdera. Att bekräfta hans reflektioner om att det är dumt samtidigt som ni kan nyansera med att ibland kan det gå fel, eller att någon var så sjuk osv. Ert svar om att pappan inte ville ta sin medicin är ett bra svar. Det finns en sanning i det som ni kan vidareutveckla i takt med att han kan förstå innebörden av vad som hänt. Att förklara varför någon tagit sitt liv är svårt, det är svårt att förstå även för vuxna. Det finns ofta inget helt sant svar eller enkelt svar. Du skriver att du är orolig för att någon annan ska hinna berätta det för honom före dig, du nämner farmor. Om det finns möjlighet så prata med farmor om hur du tänker kring att berätta.

Jag tycker du ska ha din utgång i att pappa inte ville ta sin medicin. I takt med att han ställer frågor så svarar du och det troliga är att frågorna kommer att handla om vad han hade för sjukdom och hur han var osv. Här får du svara utifrån vad du känner att han förstår. Om han skulle komma och ställa den raka frågan om hans pappa tog sitt liv? Då har du din historia om medicinen som utgångspunkt. Det viktiga är att inte ni tar upp ämnet utan att ni finns där när han har frågorna. Att han senare i livet skulle bli arg för att ni inte berättat allt kan visst inträffa. Men det troliga är att han på det här viset kommer ta upp frågor som dyker upp i hans huvud i takt med hans mognad. När han är tjugo kommer det att vara andra frågor än de som ställs vid tolv. 

Att förstå döden fullt ut gör inte barn förrän vid ca 9-10 års ålder. Att livet är slut och att man inte kommer tillbaka.

Hoppas svaret hjälper något, hälsningar Anneli