Adoption av tre syskon

Jag har inte personligen, men en familj inte sålångt härifrån adopterade en syskontrio från Ryssland för några år sedan.

Åhh, är det ev. en trio på G för er

Skojigt - Lycka till!!!

/C

Har inte själv gjort det och känner heller ingen. Däremot vet jag att jag läste en artikel för några år sedan om en familj som adopterade trillingar. Troligen var det i AC:s tidning, Att adoptera, men jag är inte säker. Om du är intresserad kan du kanske kontakta AC och höra om de har artikeln.

Att adoptera tre barn samtidigt är nog ganska ovanligt, så det är inte så troligt att du hittar någon här. Prova att kontakta er adoptionsorganisation och fråga om de kan förmedla kontakt med någon som varit med om det.

Lycka till!

Enligt AC's statistik tror jag det kom en syskon-trio förra året om jag inte minns fel. Hör med AC, de kan kanske förmedla kontakten. Lycka till.

Tack för tipsen!
Jag misstänker också att det av förståliga skäl inte är så vanligt att adoptera tre barn på en gång. Vi vet inte heller om det kommer att bli så för oss men vi vill vara öppna för det i alla fall. Vi väntar nu på ett nytt medgivande och det verkar som om det blir för två eller tre syskon. Vi får avvakta och se!

Vi hade medgivande på syskon, och fick förfrågan om vi var intresserade av en syskontrio. Vi tackade nej eftersom vi inte tyckte oss ha ett tillräckligt stort nätverk som kunde hjälpa oss med avlastning och praktisk saker (inga syskon eller föräldrar i närheten). Så här i efterhand, när jag vet hur det är att adoptera två barn på en gång, så är jag glad att de inte var tre. Men allt är beroende på hur man är som person, och vi var dessutom inte förberedda på tre så vi fick lite panik  Vi fick senare veta att syskonen fått familj, vilket ju känns skönt.

Hej

Jag känner ett par som adopterat tre syskon från Polen (3, 6 och 9 år), de har nu varit hemma i ca en månad och de har fullt upp som du förstår. De vill inte ha speciellt mycket kontakt med vänner ännu och vi har fått träffa två av barnen men bara en kort stund och ett barn åt gången. De verkar anpassa sig bra och börjar säga några svenska ord men inte fulla meningar.

Den lokala tidningen vill skriva ett reportage om dem men de vill vänta ett tag och få landa i den nya stora familjen. De har ett barn sedan tidigare men hon är nu vuxen och bor själv i ett hus brevid familjens. Jag tror att det krävs ett stort mod att adoptera tre såpass stora barn och detta par har vad som krävs, de är aktiva och självständiga med känsla för hur barn bör fostras med gränssättningar utan att överdriva eller bli "militärisk".
Paret vill gärna prata om hur dennna resa har varit men troligen inte nu, jag kanske kan förmedla kontakt med dem om du vill.

Artikeln som trillingarna tror jag var i Vi föräldrar och jag tror faktiskt att jag bara tills för en vecka sen hade den här hemma. Vi rensar för fulllt då vi ska flytta och jag rensade ut en massa tidningar bla just de Vi föräldrar med lite adoptionsartiklar som jag fått av en kompis. Typiskt...

Jag har gjort det!
Och min man såklart.

För 2½ år sen fick vi 3 underbara söner.
Jag är så glad och lycklig över att vi tog det beslutet. Jag har fått den "stora" familj jag ville ha. De var 1, 3½ och 5½ år när vi fick dom.

Det har varit en stor, stor omställning att gå från 2 till 5. Att bli förstagångsförälder är stort men att få 3 på en gång är enormt. Det går inte föreställa sig hur det ska bli.
Jag önskar att vi hade haft kontakt med en familj som adopterat syskon innan vi blev förädrar. Vi hade bara sett om en på tv.
Barnen är i olika åldrar och har olika behov, det är tre personligheter att lära känna ge trygghet och ta hänsyn till.
Och första tiden gick bara till barnen. Naturligtvis. Vi var båda föräldrarlediga på heltid i 8 månader. Det behövdes. Det är mycket som ska funka rent praktiskt och med rutiner. Och vi har tre mycket "aktiva" killar. Vi kunde dela på oss om det behövdes och kunde åka iväg och göra roliga familjesaker tillsammans. Och vi fick mer tid under anknytningstiden.

Vi har sett att våra pojkar har haft en stor trygghet i att ha haft varandra under den här förändringen. De har kunnat prata med någon på sitt första språk i början, någon att leka med och någon att jämföra sig med. För barnen tror jag att det bara varit positivt att adopterats tillsammans.
Vår släkt bor inte jättenära oss men vi har ändå fått stort stöd och hjälp av dom.

Vår adoption har gått otroligt bra. Jag förundras varje dag över hur bra. Dom är duktiga, fungerar bra socialt (för det mesta), har lärt sig språket på nolltid, har inte varit sjuka, och inga "överraskningar" har dykt upp.

Var inte rädda för att adoptera syskon, det är underbart, men var beredd på att det kommer kräva massor av tid, jobb och kanske slita på förhållandet.
Hemutredaren sa att det kräver lite "extra av allt" för att bli godkänd för syskon. Vi hade väl rätt förutsättningar men vi är absolut inga superföräldrar- tvärtom många dagar- men våra barn gör att vi känner oss som superhjälteföräldrar.

Oj, det blev långt och ändå finns det mycket mer att berätta.

Kram till alla här

Åh Pumpan, tack för ditt fina inlägg. Blir rörd av hur fint du beskriver era barn, era utmaningar och ert föräldraskap.

Nu är vi just på gång att adoptera vårt första barn, men när min man och jag förhoppningsvis kommer adoptera syskon i framtiden kan jag tänka mig flera. Men en sak i taget....

Vad snällt att du delade med dig av dina erfarenheter, Pumpan! Det du beskriver stämmer väl med vad vi tänker runt detta med flera barn på en gång och, som sagt, att kunna vara hemma så länge båda två är säkert en verklig fördel på många sätt. Och att barnen kommer att ha en stor trygghet i varandra!
Att det sedan blir riktigt tufft periodvis och att det sliter på både det ena och det andra , det är vi ju så förberedda man nu kan bli på.

Min mans ex är adopterad från Polen tror jag och dom adopterade alla tre syskonen, tyckte verkligen det var jättefint gjort och skulle nog göra detsamma. Betyder ju så oerhört mycket för barnen att ha sina riktiga syskon genom livet.