Hejsan1 ett halvår efter hemkomst ska jag inkomma med en återapport och denna ska min kommun skriva, dvs de ska göra ett hembesök och sedan skriva rapporten ÅT mig. Återstående rapporter ska jag skriva själv. Ni som gått igenom samma procedur, hur mkt får man själv vara med och bestämma över vad som ska stå i rapporten? Jag har ju massor av saker jag vill berätta om.
Jag har ingen erfarenhet av detta men den som ska skriva detta tycker säkert att det är oerhört praktiskt och tidsbesparande att bara behöva signera något som du själv har skrivit! 
Föreslå det du, eller kom in med en rapport bara som någon där sen kan skriva under.
Vi har skickat två återrapporteringar under det halvår som vi har varit hemma med våra barn och de har båda skrivits av vår socialsekreterare utifrån ett formulär utfärdat från de slovakiska myndigheterna, skickat till oss från BFA.
Frågorna har handlat om vikt- och längdförändringar hos barnet, hälsotillstånd, utveckling i allmänhet, om hur anknytningsprocessen fungerar, mat- och sovvanor, om barnet har några specialintressen osv. Slutligen ska utredaren också återge sina reflektioner om hur han/hon tycker det fumgerar.
Vi har därför delvis haft möjlighet att själv påverka rapporten eftersom största delen av svaren självklart baseras på det vi själva berättar. Det har funnits en del grejer som vi gärna ville få med i rapporterna och som det inte fanns några specifika frågor om, men vi fick ändå med det eftersom en del punkter var möjliga att ge ganska yviga svar på.
Innan rapporterna skrevs ut fick vi utkast på dem per mail för att kunna korrigera eventuella missuppfattningar eller sakfel.
Vi gjorde tre återrapporteringar under det första året hemma. Alla dessa skrevs av socialsekreteraren. Hon följde en mall och ställde frågor om motorisk utveckling, mat- och sömnvanor, sonenes förmåga att uttrycka olika känslor, och hur livet som familj var. Jag tycker hon skapade en väldigt bra bild över sonens famsteg. Vi la oss inte alls i någonting i rapporten, vi hade inte det behovet. Det blir ju ungefär som själva hemutredningen, någon annan gör en bedömning utifrån hur familjen fungerar och hur barnet utvecklas. Jag skulle tro att det är viktigt för ursprungsländerna att få svar på hur barnet mår utifrån en "auktoritets" perspektiv.
Vi har tillsammans med återrapporterna skrivit ett personligt brev där vi beskrivit våra tankar och känslor, framsteg mm och även skickat med bilder. Vet dock inte om man kan göra detta till alla länder/barnhem?
Vi talade om för vår hemutredare vad vi ville skulle stå med. Klart att hon skrev det hon tyckte också men ett par punkter nämnde vi specifikt och hon tog självklart med dem.
Till Kina skickar man inget personligt brev men vi skrev rätt utförliga texter till våra foton och sen skickar vi regelbundet brev och foton till barnhemmet (i Kina går återrapporterna till en central myndighet och personalen på barnhemmet ser dem aldrig). Då vi har kontakt med personer på vår sons barnhem vet vi att de verkligen uppskattar att få se och höra om hur det går för barnen. Nyligen fick vi meddelande om att barnhemsdirektören önskade stora JPG-bilder av våra barn per mail, dem har han nu skrivit ut förstoringar av som sitter överallt på väggarna på hans nya kontor! 
Jag älskar återrapporter, man får ju skryta om sitt barn! Kan inte förstå dem som slarvar med detta.
Vi har ju adopterat från samma land och genom samma organisation. Det var en väldigt kort rapport där det stod i princip hur hon upplevde oss som familj, anknytningen och första tiden hemma utifrån vad vi berättat. Det var en väldigt fin rapport. Sedan nästa rapport halvåret efter som vi gjorde själva så skrev vi allt desto mer men det kostade också mer 
Rättelse den var inte kort ska det stå, den var en A4 cirka och det viktigaste var faktiskt med.
Vad använder egentligen ursprungslandet dessa rapporter till?
Det är synd om vissa inte sköter återapporter eftersom det lägger grund för fortsatt samarbete. Och hur kan man INTE vilja skriva återrapporter? Det blir ju som en sorts sammanfattning av gågna halvåret eller året för mig med och jag har tänkt att spara återrapporterna hemma i en speciell pärm, det måste vara kul för barnet att läsa som stor. En slags dagbok över hela uppväxten
Jag kan låta henne skriva den första iof, jag kommer ju ha massor att berätta om hennes utveckling de närmaste 18 åren.
Är det 2 gånger om året hela tiden?
Jag trodde att det var det de 2 första åren och sedan en gång om året...
Men jag har ju inte skickat min första än så jag har ju inte så stor koll
Jag var inne och tittade på blanketterna igår - har ni fyllt i det ni kan direkt i den vietnamesiska versionen eller hur gör man?
Äsch. det får jag ju i och för sig veta tids nog.
Nu väntar jag bara på att få besök av min socsekreterare inför tingsrättsansökan - trodde inte att man skulle behöva vänta flera månader på det men det är väl som med allt annat - man behöver ha tålamod!
Det är vissa uppgifter som alltid ska vara med och det är: Barnets ursprungsnamn, namn på barnhemmet och provinsen, barnets aktuella vikt och och längd. Sedan är det bara att skriva fritt
Jaså - men på BFA:s hemsida ligger mallar till rapporterna ute. En svensk blankett och en vietnamesisk. Är det den första då tro eller kan det skilja sig åt mellan organisationerna.
Nåväl - det är ju några månader kvar för mig och jag lär ju få instruktioner.
Nu hittar jag inte själva mallen men vår utredare använde också en mall. Den var alltså förtryckt. Men det är kanske olika till olika länder?
Vå använde ingen mall (Kina via FFIA), men vi hade en mall att sätta foton/text i.
Verkar vara olika då, bäst att du hör med BFA i så fall. Vi köper vanliga plastfickor för fotona och sätter in dem, binder ihop dem och rapporten som ligger i en plastficka och skickar in 3 ex till AC som sedan skickar dem vidare till Vietnam.
Jag gillar också återrapporterna. Min man skrattar och tycker jag lägger ner alldeles för mycket omsorg på foton och text och att de blir för långa, läs dyra:)
2 ggr om året? Har Vietnam ändrat sina rutiner? Vi skickar 1 rapport/år i sammanlagt 18 år.
Som det står i AC´s PM nu är det 2ggr per år tills barnet fyllt 3 år och sedan är det en gång per år till 18 års ålder.
Denna första rapport kommer jag helt lägga i händerna på min utredare (vad gäller utformningen) , det borde ju kommunen veta. Sedan är det väl upp till mig att låta översätta blanketterna. ( och betala för dem 
) Som sagt det kommer bli dyrt i fortsättningen för det är väldigt mycket man vill berätta om....ex hennes operationer, hur det har gått med talet, maten och allt sådant som hör hennes sn till.
Ang tingsrätten så blev mitt färdigt nyligen , så allt tar tid Är ju lite skumt att vara förälder åt ett barn, men ändå inte på pappret. Har hänt mig vid flera tillfällen att de ser undrande ut på apoteket när jag ska hämta ut medicin till mitt barn som inte är mitt i deras system. Men nu så