Ni som köar till ett land...

Hej!

Vi vet ju inte riktigt vilka länder vi passar in på ännu, men tror att vi passar in på 3 som det ser ut just nu av de länder som vi skulle kunna tänka oss (av flera orsaker önskar vi ett utomeuropeiskt land). Där har vi ett land som står lite före de andra i önskemål, och ett som vi egentligen inte alls känner för. Så jag har börjat läsa på om folket, kulturen, geografin, språket, ja allt, om de länderna men fokuserar på det landet som vi egentligen inte alls känner för. På så sätt får man upp ögonen för annat än man tänkt sig först och blir inte besviken om det inte blir det landet.

Och så blir man lite allmänbildad på köpet!

Ganska länge trodde vi att Madagaskar skulle vara vår bästa chans till barn utan evighetsväntan. Jag var helt insnöad på landet och köpte bl a den tecknade filmen Madagaskar, som ju är jätterolig! Hade en "Madagaskar-radar" och gick igång på absolut allt som hade med landet att göra. Surfade bilder på nätet... Sen visade det sig att väntetiden på barnbesked skulle bli betydligt längre än vi trott, och det kändes osäkert att vara pilotfamilj, så vi valde Kinas 48-timmarslista. Men jag har aldrig ångrat mina drömmar, de höll hoppet uppe hos mig tills ett bättre alternativ kom upp. Men det kanske beror på hur man är som person, om man har lätt för att bli besviken eller om man har lätt för att byta fokus om situationen ändras. Personligen tror jag på att våga drömma!

Dröm på! Inget är ändå hugget i sten ens för att man fått skicka iväg sina handlingar... Precis som Längtande mamma skriver, så blir man ju om inte annat allmänbildad på köpet

Vi drömde om Sydkorea i ganska många månader innan vi valde om. Jag tyckte att det var svårt att välja om till en början... Lika svårt som när vi valde om när det gällde att försöka få biobarn och istället adoptera. Jag var liksom lite ovillig att byta min inre bild av vårt barn. Men, sen blev man ju van vid det och rätt snart så var ju den inre bilden ett litet brunt barn och nu känns det ju helgalet om det inte hade blivit precis så som det skulle bli

Vilket land är det ni funderar på? *nyfiken*

Vi har fått besked från AC om att vi passar bra in på Etiopien, det är vårt drömland just nu. Men innan det hade vi (som ni också ) Sydkorea i fokus. Tyvärr fick vi just reda på efter en kopiavända i det landet att en tidigare sjukdom inte gjorde det landet aktuellt för oss.

Därför är vi lite "brända" och vågar knappt tro på landansvarige för Etiopien som personligen sagt till oss att vi är välkomna att ansöka om adoption där när vi är framme i kön.

Men VILL!!!!! Hoppas hoppas.. och ja, vad gör lite allmänbildning? Vi får väl tro och hoppas att de på AC har rätt, och ta besvikelsen om den kommer. Nu tänker vi drömma om vårt lilla fina barn från Etiopien. Det är alldeles för fint för att avstå att drömma om .

Dröm på ni! När vi skulle adoptera fanns ju inte dagens köer som ställde till det med landval, men vi hade andra skäl till att bara ha några få länder som kunde komma ifråga. Av dessa valde vi två som kändes OK, Ukraina och Etiopien. Min man har alltid varit lite fascinerad av Östeuropa och hoppades därför på Ukraina. Jag tyckte, ärligt talat att Ukraina lät trist. Jag hade rest i en del andra östeuropeiska länder och sett hur sterila och nästan kulturlösa de blivit efter årtionden av påtvingad kommunism. Jag hoppades alltså på Etiopien. Vilket det skulle bli fick avgöras av slumpen. Båda länderna höll på med någon sorts översyn av sina internationella adoptioner och tog därför inte emot nya ansökningar, men skulle vara klara vilken dag/månad/år som helst. Vi valde att båda två läsa på om båda länderna. Sög i oss alla nyheter vi hörde om Ukraina eller Etiopien och till slut var vi ordentligt inkörda på båda länderna. Att det blev Ukraina kändes helt OK för min del och min man skulle ha tyckt lika bra om Etiopien. Och det var skönt att ha de där länderna att fokusera på under väntan. Möjligen blev det lite schizofrent att vänta på ett svart-vitt barn från Europa-Afrika, men det gick det också.

Ah, ja jag tänkte väl att var det ett AC-land så måste det vara Etiopien med den kön Tja, alltså, du kan ju ana vad jag tycker om det landvalet Alla barn är lika mycket värda, men bättre landval tycker då jag förstås inte att det kan bli, haha

Du har redan fått många kloka råd TS och jag vill bara understryka vikten av att få drömma. För oss som adopterar så tycker jag att det är extra viktigt då vi får vänta lite längre på våra mycket efterlängtade barn. Jag drömmer mig bort minst 5 gånger om dagen, det gör livet lite lättare och det känns som om att vi faktiskt kommer att få barn en vacker dag. Vad härligt att ni passar in på Etiopien!!!

Här är en som har börjat drömma om Etiopien utan att ens stå i kö än... Trodde det var enda landet vi passade in på nämligen och när man väl börjat titta på landet så blir man bara helt kär! Otroligt intressant land om man ser till allt från politisk historia till hur sjukt söta barnen är. Kan aldrig vara fel att lära sig mer och drömma om en lite brun knodd, även om det för oss antagligen kommer falla på de långa kötiderna. Men vilket drömläge för er att snart vara framme i kön!!!

*LITEN brun knodd* skulle det vara...

Vilka bra svar jag får! Jag är nog lite av en tygghetsnarkoman.. och är som sagt rädd för ännu en besvikelse. Men drömmarna får mig ju att må bra för stunden också.. och man svävar ju lite lätt när man tänker sig att vi rent teoretiskt sätt skulle kunna ha ett barnbesked om exakt ett år !!

Ethi: Hur lång tid hade ni papper i landet med era små sötnosar? Hur gamla var de vid barnbesked?

Krax: Ja, det är ju verkligen ett drömläge att ha så mkt kötid som vi har. Jag hoppas att allt bara kan stå stilla nu, regelmässigt osv, så att vi får iväg papprena bortåt sensommaren!

2005: papperen var 5 veckor i Etiopien innan bb, sonen var knappt 4 mån då, väntan på resa var 3,5 vecka.

2008: papperen var 4 månader i Etiopien innan bb, sonen var knappt 6 mån då, väntan på resa var 1,5 mån.

Oj! Då gick det ju verkligen undan för er!

Var papperssamlandet stort och massivt? Finns det några saker vi kan förbereda med redan i början av sommaren tror du? Svara bara om du vill!

Ja, vi har haft en otrolig tur! Fast, det har gått ungefär så fort för alla, så vi är inte unika det är vi inte. Nu i år har det väl dock segat ned lite med trasslet med domstolsstängningen för alla barn med okänd bakgrund som var i våras, så just nu tror jag att det ligger på en 8-10 mån-någonting i väntan på bb och sen ca 3 mån väntan på resa. Fast det var ju för familjerna som skickade _innan_ stoppet som var, de som skickat efter skulle jag tro att det går snabbare för eftersom det inte skickades några nya papper medan det var stopp, så det har inte bunkrats upp en massa handlingar. Ja, så vitt jag vet då.

Nej, papperssamlandet är inte mycket att tala om! Alltså, det är en hel del förstås, men det mesta ska vara total färskvara och är man bara noggrann, organiserad och "på" så att man verkligen varje dag gör så mycket som man bara kan, så går det fort! Vi hade alla våra papper klara för NP på fem arbetsdagar. Sen tog vi korten medan papperen gick igenom NP och UD. Korten kan man förstås börja förbereda under sommaren, men de är inte fler, bara åtta stycken, än att man kan ta allihop när det är dags.

Shit. Vi har hållit på att trassla med alla myndigheter sen den 3 november, och vi är långtifrån klara... :-/ (Ändå har vi inte särskilt många eller krångliga papper att fixa heller, för Colombia, men det kvittar tydligen när man har otur.)

TS: Läs den FANTASTISKA romanen "Skära för sten" av Abraham Verghese!!!!!!!! Man blir KÄR i Etiopien.

Vad segt Kusin Knase, hoppas ni snart får till det, förstår om det är frustrerande!

Tack! Mm, ska åka till NP idag _igen_ och hoppas att allt äntligen är klart då.