Viktig info om förlossningen som din bm inte brukar ta upp.

För inte många decennier sen blev nyfödda  opererade utan narkos eftersom man då trodde att så små barn "inte kände något" utan bara skrek reflexmässigt för att ”vädra lungorna” . Mammor fick neurosedyntabletter under graviditeten, vilket vi  nu  vet  var fullkomligt katastrofalt.  Nyfödda blev hårt lindade eftersom man trodde att benen annars inte skulle räta ut sig. Fram till för drygt 20 år sen fick alla barn rutinmässigt lapis droppat i ögonen direkt vid födseln. Ville man  att ens barn skulle slippa  det var båda föräldrarna tvungna att skriva på papper där man garanterade att man inte hade gonorré (min man och jag var tvungna  att göra det ).  Inte förrän en barnmorska  själv råkade få det i ögonen och kände hur fruktansvärt  ont det gjorde bestämde man att sluta med det (hmmm, konstigt egentligen, barnen kände ju inget på den tiden??) .  De barn som inte skrek meddetsamma  när de föddes hölls upp-och-ner i fötterna och daskades i stjärten. De vägdes,  mättes, tvättades  innan de  fullt påklädda  och inlindade i filt lades på mammas arm en stund. Sen fick de ligga  på barnsalar på BB och skrika  efter sina  mammor  (”vädra lungorna”)  medan mammorna var tvungna att ta sömntabletter för att kunna sova. Mor och barn fick bara träffa varandra under amningstiderna, fjärde timme,  då barnen  vägdes före och efter, och ofta var så slut av skrikandet att de utmattade somnade vid bröstet utan att orka äta. Och när man åkte hem från BB fick man stränga förhållningsorder att inte amma annat än vart fjärde timme. Klart  att nästan ingen fick amningen att fungera  på den tiden!  Jag  själv, född 1950, och mina barn, födda 71 och 82,  tillhör  dessa offer för  amnings experternas  ”goda råd”, vilka oftast var manliga barnläkare helt utan egen erfarenhet av amning . Och på 60-talet var det modernt att inte amma alls, utan då ”mådde barnen bäst”  av  modersmjölksersättning . Och nu har vi överanvändning av EDA, värkstimulerande dropp,  ultraljud,  m.m. utan att egentligen veta vad allt det här  kan få  för konsekvenser, eftersom man  inom obstetriken ofta börjar använda saker utan att veta om det är ofarligt , och slutar inte med det förrän det bevisats vara skadligt..  Och avnavlingen har aldrig skett så tidigt som nu, sedan navelsträngsblod blev eftertraktat  inom stamcellsforskningen, och trots att WHO och IFOG, liksom svenska riktlinjer, rekommenderar sen avnavling så fortsätter många sjukhus att klampa tidigt. Och det smusslar bakom ryggen på intet ont anande blivande föräldrar. Ingen talar om att barnet ”somnar” i magen av EDA,  att värkstimulerande dropp är en vanlig orsak till att barnen blir medtagna och  föds med syrebrist. Inte heller får man veta  att  man har rätt att begära sen avnavling på de sjukhus som inte följer riktlinjerna.