• jjohan
    Äldre 2 Jan 22:31
    2370 visningar
    4 svar
    4
    2370

    Syskon till provrörsbarn. Hur gick era tankar?

    Hejsan!

     Vi förlorade vårn Maya 20/10-09 då hon va 2 månader, hon är provrörsbarn. Vi ska till IVF-kliniken i mars-april o sätta in ett nytt ägg men tankarna e lite kluvna. E lite rädd för att inte kanske vara redo samtidigt som jag vill åka dit nu. Känns ibland som det skulle vara lättare om det kunde blivit på naturlig väg.
    Hur gick era tankar om ett syskon? Speciellt ni med provrörsbarn.

  • Svar på tråden Syskon till provrörsbarn. Hur gick era tankar?
  • Michas
    Äldre 3 Jan 00:07
    #1

    Vi förlorade vår ena tvilling (provrörs) i PSD när han var 9 och 1/2 vecka gammal. Det var för nästan ett år sedan. Vi har valt att vänta med att försöka få barn igen men kommer att föröka om ca ett par år med provrörs igen.

    Vi har valt att vänta för att ge sorgen tid och utrymme och även för barnens skull (storebrodern och tvillingsystern).

    För vår del så finns det ingen chans att det blir något på naturlig väg eftersom jag inte har någon äggledare alls.

    Värme !

  • Äldre 3 Jan 20:06
    #2

    Jag känner med er!
    Vi förlorade vår otroligt efterlängtade dotter i v 34, för två veckar sen. Kan inte fatta att det händer när man kämpat så länge och äntligen lyckas genom ivf.

    Vi vill försöka få ett syskon så snabbt som möjligt, känns som om det skulle hjälpa oss att gå vidare. Ingen kan ersätta vår ängladotter men vi vill ju trots allt ha barn mer än något annat.

    Vi kommer nog vara väldigt oroliga vid en ny graviditet, men förhoppningsvis leder det till ett litet mirakel!

  • Blomst­eröga
    Äldre 3 Jan 21:16
    #3

    Vi förlorade våran son i magen i september v 22+6. Inte riktigt samma sak som det ni har varit med om, men jag tänkte dela med mig llite av mina tankar.
    Jag hade blivit spontant gravid månaden efter misslyckad IVF. Nu har jag velat en massa med frysisarna. Vi hade tänkt sätta tillbaka en i slutet på januari, men desto närmare vi kom desto mer ville jag skjuta på det. Det kändes som att IVF-försök var på "riktigt". Det är större chanser vilket ger större förväntningar och det visste jag inte om jag var redo för. Jag var rädd att ett misslyckande skulle ta för hårt och jag var inte helt säker på att jag var redo för att bli gravid igen. 
    Våra egna försök trodde jag inte så mycket på, men nu slumpade det sig så att jag blev spontant gravid ytterligare  en gång.
    Innan vi startade med IVF hade vi försökt i två och ett halvt år. Nu har jag inget val, men det känns bra att vara gravid igen och så här i efterhand tror jag att det hade varit värt att köra på IVF:n i januari ändå. 
    Det är jättesvårt att veta hur man ska göra. För oss blev det enkelt i och med en spontan graviditet, men går man och väntar på den månad efter månad förlorar man värdefull tid om det inte lyckas. Nu vet jag inte hur gammal du är, men för mig som snart fyller 36 är tiden en viktig faktor så hade vi hoppat över frysåterföringen i januari hade vi nog i alla fall garanterat satt tillbaka den i februari. Jag har tänkt tanken att ta en längre paus, men då hade vi kanske sumpat chansen på att få ett syskon till våran lille A.
    Jag ser att mitt inlägg blir ganska rörigt, men det är nog för att tankarna kring det här var röriga. Jag ville bli gravid samtidigt som jag inte visste om jag vågade eller om jag var redo.


    Hoppas ni kommer fram till ett beslut och jag beklagar att Maya inte fick stanna hos er.

  • Äldre 5 Jan 22:46
    #4

    Först och främst vill jag beklaga att ni inte fick ha kvar er dotter hos er.

    Jag förstår att du är ute efter lite olika synpunkter och erfarenheter.
    Jag tror att det skiljer från fall till fall. Man ska nog göra som man känner. Känna efter att man gör saker av rätt anledning och känna i hjärtat att det är det som är menat.
    Jag har en kompis som blev gravid fyra månader efter att hennes son dog och var jättelycklig för det. Ingen kan ta hennes sons plats men hon fick lycka i livet igen.
    Och det är man värd. Lycka!
    Andra väljer att vänta....

    Så tusen lycka till till er som kämpat med att få era älskade barn och sen blivit så brutalt fråntagen lyckan man väntat!

    // Petra

Svar på tråden Syskon till provrörsbarn. Hur gick era tankar?