Nu är jag också tvåbarns förälder. I torsdags den 21/10 kom vår lillkille Isak till världen.
Här kommer en liten förlossningsberättelse:
På söndagen den 17/10 fick jag värkar fram på förmiddagen och vid midnatt åkte vi in till förlossningen. Blev kopplad till CTG som visade värkar var 5:e minut. Dom var dock inte nog starka så jag skulle försöka få sova lite. Fick värktabletter och ett rum på BB. Klockan var då 2 och jag lyckades sova i 45 minuter. På morgonen var värkarna fortfarande var 5:e minut och jag fick en hinnsvepning och beordrad att gå ut och gå. Jag är öppen 2 cm och det är 1 1/2 cm kvar av tappen. Då stannar allt av och vi blir hemskickad. Sen fortsätter värkarna att komma och gå under hela veckan och jag får inte mycket sömn.
På onsdag kväll får jag nog och ringer förlossningen för att få komma in på bedömning. Får välja om jag vill komma in direkt och sova under natten och bli bedömd på torsdag morgon eller om jag vill komma på torsdagen kl 9. Hon skrev in att jag gärna ville bli igångsatt för att jag var helt slut av dessa värkar. Valde att stanna hemma under natten och komma på torsdagen.
Jag fick konstigt nog sova nästan hela natten och var utvilad när torsdagen kom. Kanske kroppen visste att det skulle bli allvar på torsdagen och vilade riktigt.
Doktorerna var tveksam till att sätta igång mig för det fanns ju ingen medicinsk anledning men efter lite övertalning så skulle vi börja med en rejäl hinnsvepning och 2 timmars promenad och se vad som hände. Kom tillbaka till förlossningen kl 12 och blev kopplad till CTG som visade på värkar som kom smygande var 5:e minut. Kl 13 kom doktorerna in och berättade att dom beslutat att ta vara på att jag fått sova en hel natt och ta hål på hinnorna och sätta igång mig. Vattnet gick och värkarna tog genast fart och blev ondare. Jag skulle få en timme utan värkstimulerande för att se om det behövdes eller om jag öppnade mig själv. Kl 14 kollade dom och det hade inte hänt mycket, fortfarande 2 cm öppen men tappen var borta.
Värkstimulerande dropp sätts in och jag får efter ett par minuter värkar med ca 1-2 minuters mellanrum så dom fick stänga av droppet en stund för att ge mig andrum. När droppet kopplades på igen så hade jag värkar med 2-3 minuters mellanrum och det höll i sig resten av förlossningen.
Kl 15 undersökte dom igen och var då öppen 4-5 cm. Barnmorskan hjälpte mig att koppla på TENS som jag hade med mig till ryggen. Det hjälpte jättebra och all värksmärta i ryggen.
Kl 16.30, ny undersökning och öppen 6 cm. Begärde EDA och fick den satt kl 17.30. Blev ej av med hela värksmärtan men den blev ej lika intensiv. Kunde nu slappna av totalt och vila mellan värkarna. Kl 19 ny undersökning och öppen 8-9 cm. Jag börjar nu känna att det börjar trycka på och känner efter ett tag till att jag inte kan hålla emot längre. Jag kollas och är fullt öppen och det är bara en kant kvar.
Det förbereds för krystning och ca 19.40 får jag krysta lite försiktigt på nästa värk. Tar i lite försiktigt och får ta i på riktigt nästa värk. Nästa värk kommer och jag känner att jag inte tog i riktigt då heller men dom ser huvudet komma. På nästa värk får jag ut halva huvudet och får flåsa tills nästa värk kommer för att inte spricka. Detta är det som är jobbigast under hela förlossningen och som nästan gör ondast.
Värken kommer äntligen och då kommer huvudet och resten av kroppen och äntligen har vi fått våran son. Jag krystade alltså i ca 10 minuter och på 4 krystvärkar ut en perfekt kille som vägde 3650 gram och var 52 cm lång kl 19.51.
Efter att mått skit under mest hela graviditeten så blev jag väldigt förvånad själv då jag mådde toppen direkt efter förlossningen och var uppe och gick nästan på en gång. Åkte hem kl 14 nästa dag eftersom jag mådde så bra och amningen fungerade.
Katrineholm är inte så tokigt faktiskt. 
att vi fick en Edvard den 6 maj på 3575 g och 52 cm. En snabb och komplikationsfri förlossning och stolta storasyskon kom vi hem till. Lillkillen sover och äter mest, har glömt hur lugna dom är när dom är så här små 
