Hästtråden v. 11

Fast jag har köpt en klänning som jag ska ha på vår dotters bröllop ("brudens mor"...)
Klänningen kostade som TVÅ par ridbyxor (fyra par på rea)
Dessutom lär jag köpa underkläder som säkert motsvarar ett par ridbyxor till.
O skor...

Klänningan var iaf jätteläcker OCH kommer att kunna användas vid flera tillfällen.
"dyrt är det som inte är värt pengarna"

Rapport fr hästhagen:
E har börjat knata runt lite o kollat om han kan ta sig till G o B. Gapar lite.
Betar lugnt däremellan.
Om han visat tecken på oro så åker han o h in på box.
De har iaf varit ute hela em.

Fru W: Går framåt för dig, bra kämpat, med småttingar o allt...

cajsasmamma: hoppas du kryat på dig!

Cecese: Härligt att det går så bra med ny häst!

Nemia: Halloj! Jag lever också

moonlight: Har läst en recension av den boken tror jag, har för mig att den fick bra betyg. Du får redovisa här i tråden hur det går med övningarna.

Sialch: Om du ser detta: Lycka till med Belamour-unge!

För egen del så flyter det på bra. H är fortf en liten anonym nobody.
Går med E. E står ut men gnäggar lite efter de andra. Jag fjäskar som bara den för E. De får gå i hagen o jag klappar lite o borstar.
Smörjer träns o krattar paddocken o låter dem vara i fred under uppsikt.
E är nyskodd igår o brukar vara lite öm ett par dagar, han har fått 4 dagar vila. Träning på To, han är så igång att det kommer fungera fint.
Ska rida G i morgon kväll tänkte jag.
So far so good.

fy då! usch!

Pustar ut med kaffe o macka.
Har varit nyttig hela fm, tråcklat ihop två hästflockar till en. 
Håll tummarna för att det flyter på lika fint i fortsättningen!

TACK!
Än så länge så går allt bra. Det är man fan värd känns det som!

Varit ute o joggat en sväng...
Förbi stallet så man inte är för långt borta OM det smäller...
Undrar en sak...
Är det synd om våra hästar som går utan täcke o betar i duggregn o +15
Eller är det synd om grannstallets hästar som stod o hängde utanför sitt vindskydd med täcken på...

Inga frågor är för dumma!
Det borde ha ha hänt direkt, precis som du tror, skulle nåt hända nu så är det säkert "olycka" även om det kan vara lite oroligt ett par dagar.

För att göra en lång historia kort, så har dennna flockbildning haft sin start i Januari. då hämtade vi H, en unhghingståring, SENT född. Han var då 6 mån.
Vi var så säkra på att om vi gjorde en omsorgsfull inskolning i flocken så skulle allt vara frid o fröjd.

Nåväl, resan gick bra.
Det första som hände sen var att E sparkade/gav sig på honom.
G toksprang som en galning och ignorerde honom totalt.
B tog med honom på utflykt - de rymde, hittade dem här på järnvägsbron tack vare en uppmärksam granne.
(jag o alla hästarnma finns närmare beskrivna i prestråden)

H var skadad o alldeles för liten, o det snöade o snöade o snöade....

Så efter 4 dagar körde vi tillbaks honom till uppf o hans mamma! På tillväxt, för att senare hämta honom igen vilket vi gjorde i lördags 8/5.
OCH för att SNÖHELVETET skulle ge med sig...

Allt finns beskrivet tidigare i tråden, leta i skiftet jan/feb 2010 om du är nyfiken.
Finns beskrivet i tråd nr 9 el 10 om hur o när jag köpte honom, det var ett impulsköp, jag blev kär! Köpte honom slutet sept -09

Så nu är det bara lycka och lättnad och firande och jubel idag!!!! Sen kan en olycka hända i morgon eller i övermorgon...

Apropå täcken så var jag ironisk,
Vi har inte heller täcken om inte hästen är toksvettig osv.

Kul att läsa om dina framsteg, man passar bättre med vissa hästar.
O inte alls med vissa.
Så länge hästeriet är på hobbynivå och inte yrkesmässigt så ska man helt klart känna sig för. Det kostar tid o pengar - det måste ge mer än det kostar...

Klart att hästen vill gå med flocken.
Det är SMART att rida så ni inte krockar i skogen. Då slipper du en onödig konflikt o visar på sunt förnuft och bra säkerhetstänk!
"Det finns inte en enda hjälm eller skyddsväst som skyddar mot okunnighet...."

OM jag stöter på problem med min hästar - då tar jag hjälp. Jag betalr ju yex idag för träning...

kastration OMGÅENDE... Har varit med om detsamma... En tvååring, hbl
Gick från ranglåg mes till GALEN hingst på 2 tim... ägaren låg på BB (det här hände 1994 när man fick ligga kvar...)...
Mina ungar var 7 resp 5 år o var ju tvungen assistera vet. Ungarna satt på bänken utanför stallet o käkade zoo-ask (som sagt 1994 FICK man muta gnällspikar m godis...)
"nu får ni INTE komma in i stallet, barn... hästen blöder jätemycket...."

Blev en jättetrevlig val efter det. Tyvärr körde tjejen skiten ur hästen så han togs bort som 6-åring, 1998... :-/

I've got mail...

Kanske det stämmer...;)

Under vintern 1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström
under resor på Upplandsslättens vindpinade ödemarker i kontakt med en stam
av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna
infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga
vistelse hos detta märkliga naturfolk.

Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig
tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära
vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig
till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i
avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära
kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudsakligen äter gräs,
träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att
infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, men mina undersökningar
tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig
in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och
rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta
nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som
hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade
byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in
i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av
stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka utvidga reviret genom
att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart
leder till stridigheter. Emellertid ser man mycket sällan öppna konflikter.
Aggression uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k. blängning.
Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en
omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom
för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl
rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den
händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i
stridskonst genom att anfalla attrapper av torkat gräs, kasta dem till
marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommunicerar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den
gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och
frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit
åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga
kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro.
Tvärtom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget
med stammens djur. Stammen leds ibland av en dominerande hona, men vanligare
är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform
kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens
medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar
söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bon av
halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de
parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom
skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har
jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket
naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget
mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På
något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av honungar
i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks
snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att
förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var
oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom
jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min
nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider,
antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför
ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster
mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar.
Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang.
Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare
anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av
kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt
besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare
får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening
värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras
seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta
intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar.
Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska
begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat
segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för
andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen
för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas
med respekt. Vår värld vore fattigare utan dom.