Vi som har prematura sammandragningar

Hej

Pilea tack för ditt svar. Har inte ont i ryggen eller njurarna.
När jag kissar så gör det ont där nere bara precis som urnvägsinfektion.  Får ont i ryggen när jag sitter eller ligger på samma sätt för länge , eller efter jobbiga sammandragningar.
Får oxå ont där nere svider till när bebisen sparkar på, så hoppas den kan lugna ner sig lite ler.
måste nog kolla upp urinvägsinfektionen snart går inte över.
Eller tror ni att man kan ha så ändå ?
jobbigt det här .
Är så urtråkad här hemma och stackars mannen får ta allt här hemma.
Men som sakt man ska vara glad så länge man kan vara hemma.

Kram

Hej Pilea!

Jag tycker du ska kolla upp det där så fort du kan. En uvi kan ju starta en förlossning i värsta fall.

Lycka till!

Känner igen detta  2 barnet var prematura m sammandragningar. 3 barnet sammandragningar låg inne på bb länge.... oxå prematura

Pilea,ursäkta läste tråden lite slarvigt....

elaisa: Känner inget av de mediciner jag får nu, har fått enstaka injektioner och tabletter bricanyl och den är ju hemsk. Fick ju även antibiotika för de tog ett urinprov som eventuellt visade på en uvi, så för säkerhets skull...

Har frågat om cerklage och hoppats att det skulle kúnna vara en lösning men samtliga läkare säger att jag inte är någon bra kandidat för det, både för att man nog skulle satt det för länge sen i så fall + att det inte är bra om man har sammandragningar, det är egentligen bara bra om endast tappen är försvagad.

Verkar som om alla har olika åsikter om det är bra el inte, men det verkar inte som om jag kommer att få något. Däremot har de sagt att om jag skulle bli gravid igen (aldrig mer om detta går vägen!!!) kommer jag antagligen få ett tidigt cerklage.

På ett sätt är det väl lättare att verkligen hålla sig stilla när man är på sjukhus, kan ju få uppassning med allt, men vissa dagar önskar jag att de kunde söva ner mig i några veckor och sen väcka mig och berätta hur det gått. Mår verkligen skit psykiskt.

Mitt mål är ju att passera första sonens födelse som är 28+4, alltså 4 veckor från idag, hur gör man för att överleva??????????????

Ja, vilken otrolig psykisk stress du är utsatt för. Om man bara visste att allt man utstår och klarar nu skulle garantera att det gick bra och man fick sin efterlängtade bebis då skulle man ju lätt fixa det här men istället har man oron hela tiden...
Jag kan tycka att sjukhuset borde kunna erbjuda terapi samtal för dig och personer i samma situation, risken för en posttraumatisk reaktion är ju överhängande.

Vi har längtat och kämpat för ett syskon i tre år med två sena missfall och känner att om det inte går vägen denna gång  då får det räcka, jag skulle heller aldrig orka leva om detta.

Tänk snart har ännu en dag passerat med bebisen i magen.

Kram

Jag frågar igen då min förra fråga försvann utan svar som det ofta blir :
Tror ni att livmodertappen är den samma från graviditet till graviditet? Jag vet att jag haft närmare 5 cm och den mätte nu 3,5. Läkaren tyckte det var bra, men hade ju heller inget att jämföra med. Jag glömde tillägga att jag vet att den varit längre tidigare graviditeter...
Jag har fortfarande ont och blir så klart orolig att 3,5 ändå betyder att saker sker. Vilket skulle kunna innebära att den förkortas ytterligare med tiden. Vad tror ni?

Hej Aman!
Har den alltså minskats fr 5cm till 3,5cm den här graviditeten? Som jag förstått är annars 3,5 cm en normal längd på tappen särskilt som omföderska. Min tapp minskade fr 6cm till 13mm på två veckor utan att jag kände det. Så himla svårt att veta något, så därför skulle
jag åka in o kolla igen särskilt som du har ont.
Lycka till

Jag tror cervix-längden kan skifta från olika graviditeter, liksom hårdheten/mjukheten! Det är ju tex ok att ha något mjuk tapp som omföderska.