Vi som har prematura sammandragningar

Hej tjejer

Hittade denna tråd och kände att jag ville säga något.

Jag fick barn 2000 och 2002, bägge hotande prematurer. Förlossningen startade i v 30+1 i bägge fallen och jag fick ligga inne länge med bricanyl osv. Ja, ni vet. Var öppen 4 cm med första när jag kom in, så det var väl lite av ett mirakel att han stannade... Det ironiska är att bägge föddes fullgångna mha igångsättning! Förlossningarna tog ju inte så lång tid dock

Förra året miste vi en pojke i v 19. Nu är vi gravida igen, i v 23+3 och jag har redan varit inne två gånger för regelbundna sammandragningar. Dock hade det inte hänt något, som tur är. Fast det känns lite nervöst. Kan ju inte påstå att varesig läkarna jag mött eller min BM varit särskilt förstående, trots att SMVC och min tidigare barnmorska tydligt talade om för mig att jag måste vara försiktig ifall jag skulle bli gravid igen, allra helst som jag tydligen smygöppnar mig.

Vet inte om jag hör hemma i denna tråd, men känner mig orolig och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. V 30 närmar sig. SMVC har lovat mig en koll innan, men än så länge känns allt som att det är rätt mycket på vinst eller förlust.

Nog gnällt. Skickar färska hejja-rop till alla er som ligger ner i väntan på att tiden går. Håller tummarna för er, ni är hjältinnor!

Tack Asalu! Ska snart ta min spruta, detta borde verkligen bota min nål och sprutfobi.

Välkommen Gerseml, låter som du hör hemma i denna tråd. Kollade dom din tapp senaste gången på spec.mödravården? Om du smygöppnar dig låter det ju som om du har cervixinsuffiens, jag hade ett missfall i vecka 18 då man misstänkte detta vilket det också visade sig vara och nu har jag ett cerklage sedan vecka 16-17.

Ta det lugnt och ligg ner som mycket du kan, hoppas du är sjukskriven?

Tack för välkomnandet, elaisa.

Nej, de kollade inte tappen på RUL, men sist de kollade var den hela 5,5 cm! Kändes ju helt magiskt och hoppas innerligt att det håller i sig. Vår son som dog förra året var redan förlorad i magen, så det finns inte så mycket att säga om den graviditeten, insåg att jag kanske uttryckte mig lite otydligt där. Cervixinsuffiens har jag aldrig hört talas om, får nog söka lite på det. Att det ska vara så nervöst! Just att jag smygöppnar mig gör ju att man aldrig riktigt känner sig säker och inte vågar göra saker.

Tyvärr är jag inte sjukskriven, hade en kontrovers med FK efter att sonen dog och istället för att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande valde jag att leva på lite som jag hade undanstoppat. Det innebar att de nollade min inkomst. Därför kan jag inte få sjukersättning och kommer att få minsta mammapengen. Har inte många vackra ord att säga om Fk, men de hör nog inte hemma här

Fick iaf min tid på SMVC, 1:a mars. Då får jag se om det hänt något. Tills dess får det vara gissningslek... Åh vad jag gnäller! Förlåt, har en dålig period just nu. Kram på er, håll ut! Även om en dag kan kännas som ett helt år, så är det värt det!

Hej

Hur går det för alla här ?
Hur mår ni ? Vad händer ?
Själv går jag snart in i vecka 26 fortfarande sängläge men hemma  . Men börjar bli så deppig . Tänker på er alla .

Kram

Här är allt fint, men som du säger, det är segt och lite deppigt att inte få göra något. Jag har numera nedräkning till v 35+0 då jag slipper ta bricanyltabletter längre. Jag får fruktansvärda biverkningar med rejäl hjärtklappning, hög puls och migrän som vägrar ge med sig. 

Hej på er, tjejer

Känner så väl igen de där symptomen, både för Bricanylen (brrr) och hur det påverkar psyket. Vet inte vad jag ska säga, mer än att det finns ett slut på eländet. Och att hur jobbigt det än känns så är det värt varenda sekund. Jag fick friska, fullgångna barn trots alla bekymmer, jag slapp neonatalen!

Under de veckor då jag var sängliggandes så tittade jag på TV, läste böcker av Marian Keyes (stor må-bra-faktor) och försökte mig på TV-spel.

Känns så svårt att peppa, men kämpa på!

Kram på er!

Jag ska till spec MVC imorn för kontroll.
Vet inte alls vad de kommer säga denna gång. Förra gången jag var dit trodde jag bara de skulle be mig ta det lite lugnare men det slutade ju med heltidssjukskrivning fram till nu.

Jag har märkt betydlig skillnad nu när jag varit hemma, de värsta SD kommer inte alls lika ofta. Men idag har jag rört mig en del och såklart fått sota för direkt...
En vild liten 2-åring tar ju inte riktigt hänsyn till att mamma ska ta´t cool lugnt.. =)

Väntar helt enkelt och ser vad läkaren säger imorn...
Tyvärr får jag inte träffa samma som förra gången. Det är allra skönast och enklast tycker jag att få ha samma läkare, som vet ens historia, inte bara genom att skumma igenom journalen på 2 min...

Kämpa på alla ni där ute!!

Vill bara skicka några hejarop till alla er som kämpar både liggandes hemma och på sjukhus. Jag vet hur det är, låg själv inlagd exakt 4 veckor med yngsta sonen pga prematura sammandragningar. Han föddes i vecka 33+1, dagen efter att jag avslutat en brikanylkur som jag verkligen mådde skit av.

Paincake: konstigt att du måste äta brikanylen ända till vecka 35+0. Mina läkare sa att efter vecka 33+0 så gör det inget för att stoppa en förlossning och då kunde de heller inte motivera att jag skulle äta brikanyltabletter och må dåligt av dem.

soder76: Märkligt, både när jag låg inne på Lunds Lasarett i julas och här i Linköping (jag hälsade på hos mina föräldrar när värkarna startade, därav Lundabesöket) har jag fått höra att v 35+0 är den "magiska gränsen". 

paincake: Håller tummarna för er nu, så nära målet.
Men även om den kommer nu klarar den sig bra , kankse måste ligga lite på neo bara .
Men kämpa på efter vecka 36 klarar sig de flesta som vanliga bebisar .
Mitt första kom 32 han fick ligga på neo 10 dagar . Våra andra 2 kom i vecka 35+ några dagar åkte hem efter 3 nätter på neo med dem.

Tänker på er alla kram