Tatuering

Om min 16åriga dotter var mogen nog att ha ett barn så skulle hon också själv få välja om hon ville tatuera sig eller inte. Speciellt om tatueringen var relaterat till sitt barn.

Fast om du går till en seriös tatuerare så är det ju faktiskt 18 år som gäller så då är frågan rätt irrelevant. Men jag hade tänkt som javah

Nej, det är 18-årsgräns hos alla seriösa tatuerare så det är ett klart nej. Vill man så gärna kan man lika gärna vänta tills man är myndig. Själv väntade jag tills jag hade fyllt 22 för att vara säker på motivet. Det ska ju sitta där ett tag så....

nej men det går mode i tatueringar precis som alla andra. tror inte att alla med stora blaffiga tribals är lika glada idag som för 10 år sedan... Nu är det bara min åsikt, men namn och personnummer verkar inte särskilt genomtänkt. Man kan komma på någonting annat att tatuera som kan representera ens barn utan att det är så "tråkigt" som namn och personnummer. Det har ALLA.

Jag tror absolut att man kan ångra ett motiv även om det representerar ens barn. Framför allt om det inte är ett "riktigt" motiv (förstår du vad jag menar?), jag tror att man kan ångra det för att man inte längre tycker att det är så fint eller roligt. Vad jag menar med ett "riktigt" motiv är tex en motorcykel för ens pappa som älskar motorcyklar, eller en viss typ av blomma för ens mamma som älskar just dessa blommor, eller en karp för att representera förändring (nu är ju karpar jättevanliga tatueringsmotiv så det skulle jag nog inte vilja göra ändå). Om man har en dotter som heter Lilian kan man göra en lilja, osv. Framför allt annat, så tycker jag att man ska vara myndig, precis som tatuerarna vill att man ska vara. Regeln finns av en anledning. När jag var 16 ville jag tatuera en stor sol i svanken, det skulle jag inte vilja ha idag...

dessutom är handleden inte en jättebra plats att tatuera, som 16-åring vet man inte vad man ska jobba med i framtiden och tatueringar som inte går att dölja kanske inte är så populärt på arbetsmarknaden.

Precis, inte jag heller! Därför var det väl en himla tur att jag inte fick tatuera mig innan jag var myndig? :)

Det här med att ångra tatueringar.. Så länge det inte är en stor blaffa så är det väl inte hela världen om man ångrar sig. Man kan 1. Tatuera över motivet/bygga på det eller 2. Ta bort den vilket iofs kostar men det är inte sjuka summor som man inte kan spara till. Jag gjorde min första när jag var 16 och den är verkligen skitful, det är ingenting jag direkt ångrar men jag hade inte gjort om den om jag fick välja idag. Jag kommer att göra om den när jag vet vad jag vill ha istället! Folk tar tatueringar på så stort allvar, vilket såklart är jättebra, däremot är det inte som att det inte finns någon återvändo. Vill du ha dotterns personnummer så gå for it, det om något skulle ju inte vara så svårt att ta bort, om du mot all förmodan ångrar dig om 20 år.

jag har själv en tatuering med min sambos namn. den gjorde jag för ca 4 år sen. men den känns som att jag aldrig kommer ångra. det är barnens far och min stora kärlek så det skulle inte spela nån roll om vi gick isär, jag vill ändå ha den.

Jag har själv många och stora tatueringar, likaså min man, men vi är överrens om att dottern inte ska få tatuera sig föräns hon är myndig. Själv gjorde jag min första då jag var 21 (hade inte råd innan) och är glad att jag inte gjorde nån tidigare, alla mina idéer jag hade som tonåring skulle jag ha ångrat idag. Visst, dotterns namn och pers.nr ändras ju inte, men som skrivet ovan så går det ju trender i tatueringar, och du vet inte vad du kommer arbeta med senare. Jag tycker du ska vänta, och sen känna dig nöjd med en fin och genomtänkt tatuering då du fyllt 18.

Jag fick min första tatuering som 16-åring o jag e lika kär i den idag, nästan 12 år senare. Jag skulle vilja att min son e ärlig o helt enkelt säger rakt ut att han vill ha en tatuering (om han vill det). Dock skulle jag vara noga med att han vet vad han vill ha och att riskerna för att tröttna på den e små innan jag låter honom göra den. Jag tycker det kan vara en idé att vänta minst 1 år efter att man bestämt sig för ett motiv för att vara säker på att man verkligen vill ha just det motivet. Vad det gäller namn eller personnr på sina barn så tycker jag att det kan vara en bra första tatuering för den kommer inte missta sin betydelse oavsett hur många år som går. och ang arbetsmarknaden så tror jag att synen på tatueringar kommer ändras. Det e så många som tatuerar sig idag att fördomarna är helt ogrundade. Lycka till!

Både jag och mannen är väldigt tatuerade men vi kommer inte låta våra barn tatuera sig förrän dom är 18. Vi hade samma regler i våra familjer och för över det på våra barn. Det är inget bråttom du kan ju vänta 2 år med att tatuera din dotters namn :)

jag anser väl att var du stor nog att skaffa barn så kan du skaffa tatuering var på kroppen du vill....

Men det beror ju helt på vilken bransch man vill arbeta inom, och den specifika arbetsplatsen. Det behöver inte handla om fördomar utan att arbetsgivaren vill att ens medarbetare ska "se ut" på ett visst sätt, att ge en viss bild av företaget. I Sverige kanske vi är lite mer öppna för detta men det finns andra länder där det absolut inte skulle vara gångbart. Min man arbetade på ett företag i London där synliga tatueringar betydde att man inte kunde jobba där, som män var de tvungna att vara kortklippta (inte snaggade men en vanlig, välfriserad kort frisyr) och nyrakade varje dag, annars var det bara att vända i dörren. Som 16-åring vet du aldrig var du kommer att hamna i framtiden, och som någon sa så är det en bra idé att vänta åtminstone ett år från den dagen du bestämt dig för ett motiv, för en sån här sak blir gärna en fix idé som man vill genomföra genast, helst igår. Jag är glad att jag inte kunde göra min tatuering tidigare för då hade jag verkligen gjort någonting jag ångrat. Idag har jag en tatuering tillägnad min mamma, som jag gjorde efter att hon varit dödssjuk under en lång period. Men ingen skulle veta att den var tillägnad henne om jag inte sa det. Jag letade efter rätt motiv i flera månader innan jag bestämde mig, och efter det diskuterade jag motivet med en tatuerare som fick komma med sina åsikter om vad som skulle se bra ut och inte. Jag tycker att man ska ta en sån här sak allvarligt, visst kan man som någon sa täcka över om man inte gillar den längre, men att gå in med den inställningen är lite märklig tycker jag... Tänk också på att små tatueringar kan bli fula med tiden, bläcket flyter ut och konturerna blir oskarpa. Lyssna därför på tatueraren om han/hon tycker att du ska göra den större.

Om man är så övertygad om att han verkligen vill ha en viss typ av tatuering på ett visst ställe, varför kan man inte vänta de två åren tills men är myndig? Är övertygelsen så stark finns den kvar och man kan tatuera sej utan att förklara eller be om lov när man fyllt arton. Två år är en kort tid.

Så mycket sväller ju inte fötterna att en tatuering skulle bli påverkad, det är ju skillnad om du skulle välja att göra den på magen, då är risken större. även om man upplever att fötterna är stora så är det ju hur mycket huden tänjs som har betydelse, och det är inte mycket tänjning på fötterna. Jadå min mamma är på bättringsvägen och nu delar vi smärtan i och med min tatuering, detta blir ju någonting jag kommer att minnas hela livet. Jag vill också göra en tatuering för min kommande son, så jag förstår precis hur du känner för tatueringen, men jag menar ändå att du kanske kommer på något bättre som kan representera din dotter, eller så kanske du vill ha ett annat ställe osv. Och inte för att låta som en gammal tråkig tant, för det är jag inte, men jag skulle absolut vänta tills jag blev myndig om jag var du. Jag gjorde en navelpiercing som 15-åring, och ångrar det nu när jag är höggravid och har fått fula ärr pga den... Hade jag tänkt på det då så hade det inte blivit någon piercing, det kan jag lova.

Vårdjobben är väll allt annat än välbetalda. Jag som jobbade som städerska tjäna ungefär samma som en undersköterska :P

Säg som det är,- "mamma, jag skulle vilja tatuera mig, såhär hade jag tänkt mig..." och om du får ett nej till svar så har du ju bara lite mer tid till att fundera på hur du vill utforma tatueringen och kan sen göra den om två år. Din dotter finns ju kvar och tatueringen sitter ju sen där hela livet :)

För ett halvår sen tänkte jag tatuera in min dotters namn på handleden, tack gode gud gjorde jag inte det. Jag var sååå säker och skulle precis boka tid till det, men det dök upp saker emellan. Idag skulle jag aldrig göra något sånt förskräckligt, och då har det ändå bara gått ett halvår sen jag tänkte förverkliga min dröm som jag haft i flera år. Vänta tills du är 18 år, gå till en seriös tatuerare, och framförallt var helt säker! Du är ju redan nu osäker på vart du egentligen vill ha den så då är det nog bäst att avvakta lite.

Eftersom att jag väntar nummer två, och vill ev ha en tredje senare. Kan inte bara ha ena dotterns namn där då, och jag tror inte att det är snyggt att skriva för mycket där. Svårt att dölja är det också.