Vi som knipit färdigt del 9

Välkomna hit!

Klart jag hänger med =) Kollar in här nästan varje dag, har några trådar jag följer! Sen att jag e dålig på å skriva nåt, det e ju en annan sak, haha! E i v37 nu, å tycker det känns som en eeevighet tills bf. Igår hade jag sånt tryck neråt att jag trodde bebisen va på väg ut. Men näe, kanske mest önsketänkade =) Iaf, idag har vi haft barnkalas, å imorn kommer släkten. Pust! Så sätter indet detta igång förlossningen, så tror jag inte nåt gör det, haha! Fast det e klart, bebisen får gärna stanna inne ett liiitet tag till, Max kan ju få ha sin födelsedag själv tycker jag! Så, om typ en vecka e den mer än välkommen =)

Lurvan: Oj så nära förlossning. så spännande! har du gått upp mkt denna gång jämfört med förra?

 Jag är i vecka 23 nu så det är ju ett bra tag kvar. Men på sätt o vis känns det skönt. Är trots allt lite skraj inför förlossningen, så är det bara. Har lite sammandragningar redan o hemska onda åderbråck. sen har jag väldigt ont på kvällen av antinen foglossning eller ischias. Därför känns det jobbigt om det bara blir värre o värre i o med att man blir tyngre. Och längtar ju såklart efter att få träffa vår lilla bebis.

Jag har också hittat hit! Jag är också dålig att skriva men jag har också vissa favorittrådar här på FL som jag hänger med i!

Tänk att våra små nu är två år gamla! Jag fattar inte vart tiden tagit vägen?! Ebba är väldigt verbal och det är full fart på henne. Vi har nu bytt säng till henne så hon har en stor säng men hon sover fortfarande inte hala nätter, undrar när man ska få sova en hel natt! De gånger jag har sovit utan Ebba har jag ändå vaknat på natten:(

Nu har jag också hittat hit!

Jag har kommit till v26, på ett sätt tycker jag tiden rusar fram på ett annat så känns det som om det är en evighet kvar... Funderar mycket hur det ska bli med 2st små här hemma!

Igår hade vi ingen rolig dag. Viggo har förkylnignsastma och igår var det riktigt illa. De mediciner vi har hemma för inhalator räckte in och han kämpade väldigt med tung andning, framåt eftermiddagen fick det bli ett besök på sjukhus för lite starkare doser av bl a cortison. Men en förvånansvärt lugn natt har följt, han var nog helt slut... Precis som Tezz79 skrev så har sover inte heller Viggo hela nätter. Kan inte säga att det är jättestruligt, ofta somnar han om fort när han vaknar, men ett par uppvak per natt är det allt och alla nätter slutar med att han sover inne hos oss framåt midnatt/morgon. Lite mysigt, men ser fram emot en hel natts sömn. Men nu är det ju snart dax att börja om, så det är nog lika bra att ställa in sig på att det kan dröja

Ojoj, Max sover ju sådär bra han oxå. Har ju sovit så dåligt att vi i somras pratade med BVC psykologen ang det. Kom fram till att vi inte skulle ge han några droppar alls mer å att han nog behövde all den närheten han kunde få, å har sen dess sovit jämte mig i sängen. Han sov bättre nästan direkt, å ännu bättre när han i november fick för sig att sluta med nattvällingen. Men, jag sov ju desto sämre, men vad gör man inte... Nu tycker jag dock att det e bökigt när jag har sån foglossning å e typ stor som ett hus, bara att flytta sig i sängen e tokjobbigt! Så, förra helgen la va in honom i hans rum, å nu ska vi försöka ha det så här... Har vart en jättejobbig vecka med knappt nån sömn alls, men jag vill inte heller ge upp... Så, nu dom två sista nätterna har har sovit jättebra å inte vaknat till förrän väldig tidig morgon! Så jag hoppas han börjar vänja sig vid sitt rum nu, det e ju bäst för alla. Sen får vi ju se hur det blir när bebisen kommer. Psykologen nämnde det oxå att då kan man inte hindra dom från att sova inne ihop med oss andra, för då kommer han nog känna sig mer "utanför" än vad han nog kommer göra ändå... Tror det kommer bli lite svårt det där, det gäller verkligen att lägga så mkt tid man kan på honom, för jag måste ju oxå ha massa tid med bebisen via amning å så, å det kanske han tycker e konstigt i början. Men, alla andra har klarat det där, så det ska nog gå bra här med =)

hallå allihop. här är jag, har inte varit inne alls på mycket länge. grattis till 2 år alla som fyllt och som snart fyller. kul att vi hänger ihop, om än sporadiskt. jag ska försöka bli bättre. åker till new york med kompisar på lördag så lovar inte för mycket de kommande veckorna dock...

Nionde tråden - helt fantastiskt egentligen! Tiden har gått fort sen vi knep igen men det har hänt så otroligt mycket... Kul att fortsätta kontakten är det iaf! Hinner inte skriva mer nu för Billy vill äta (ammar fortfarande) men tänkte väl försöka mig på en mer utförlig lägesrapport nån dag. Säger som er andra - Stort Grattis till alla våra 2-åringar

Ibland på morgonen när en annan inte riktigt har vaknat så får Ebba för sig olika saker bl.a. så brukar hon sjunga sånger (ekorren satt i granen, bä bä vita lamm, blinka lilla stjärna m.fl.) och hon kan sångerna helt men när man frågar henne senare om hon kan sjunga dem så vägrar hon utan hon gör det lite i smyg. Igår på morgonen när jag kom hem efter att ha jobbat natt så la jag mig brevid henne och Peter sov och då hörde jag hör Ebba räknade från ett upp till tolv! Tidigare har jag hört henne räkna till fyra. Men när jag försökte få henne att räkna senare så räknar hon till fyra.

Så långt som till tolv kan inte Elvis räkna, snarare till 3 - 4 nånting men han känner igen alla nummer upp till tio. Han vet att han är 2 år och håller upp 2 fingrar samtidigt som han säger det. Senaste veckorna har han visat jätteintresse för bokstäver, vi har såna där kylskåpsmagneter med alfabetet. Han kan peka ut begynnelsebokstaven till runt 10 olika personers namn. Har också börjat förstå att det finns bokstäver på andra ställen, tex på mjölkpaketet och tidningen där han också pekar på en bokstav och säger ett matchande namn. Tycker det är coolt för jag trodde inte att dom började med det så här tidigt, men å andra sidan så har jag oftast rätt dålig koll på vad andra jämnåriga kan.

Och äntligen har Elvis börjat äta själv på allvar. Han har såklart kunnat länge länge men liksom varit för lat och/eller ointresserad så vi har fått mata honom. Antagligen blev det en ond cirkel och han vande sig vid att slippa äta själv men för ett tag sen bestämde vi oss för att sluta mata en gång för alla. I början fick vi verkligen tjata och pusha för att han skulle stoppa i sig men nu har det lossnat ganska bra och det är verkligen superskönt. I synnerhet som lillebrorsan har börjat med smakportioner och det känns som att det räcker att ha en att mata åt gången.

Sitter i köket och kikar ut på barnvagnen utanför där båda killarna sover middag. Dom har lyckats hitta samma rutin på den här middagssovningen och sover nästan samtidigt varje dag. Rätt skönt för jag får lite "rast" och kan antingen sitta en stund vid datorn eller i bästa fall få nåt vettigt gjort. Oftast blir det dock datorn

Hoppas ni har det bra allihopa!