Inlägg från: OverRoland |Visa alla inlägg
  • OverRoland

    Varför är alla pappor så jälva ovuxna och martyrer???

    Tror barn är olika med.

    Första gjorde jag allt för att få vara med hela tiden men han blev bara lugn av mamma första året.

    Yngsta har aldrig haft problem med mig sedan första dagen.

    Äldsta vill alltid att jag nattar honom och vi ligger och pratar om sånt han funderar på angående livet.

    Båda vänder sig till mamma när de har gjort illa sig ordentligt.

    Lite blandat alltså.

    Med ditt jobb missar du dock förmånen med att ta hand om trötta hungriga barn efter dagis varje dag.

    Att städa, laga mat och försöka få barnen att vara sams samtidigt. Det gör din sambo medans du är father of the year i ett annat land.

    Fast många bra poänger har du faktiskt.

  • OverRoland

    Tråden startade ju 2010. Barnet måste vara 8 år nu.

    Hur har det gått och hur går det TS?

    Har du fler barn?

    Skjutsar/lämnar du på skolan?

    Lagar du maten efter jobbet?

    Handlar du maten hem?

    Handlar du barnet/barnens kläder?

    Är du tight med barnet och pratar känslor?

    Vabbar du lika mycket som din partner?

    Tagit ut all pappaledighet?

    Hälsat på i skolan någon dag?

    Nu vill jag veta om du är den klassiska smöraförkvinnorhurbrapappajagär-pappa eller en ordentlig pappa på riktigt?

    Jag tycker man ska finnas för sina kids, dra samma lass hemma, kämpa för jämställdhet, prata känslor osv.

    Men jag avskyr när "moderna pappor" pratar så mycket om det för att få likes och sedan inte lever därefter.

    Erkänner själv att jag har dålig koll på barnens kläder och handling men jag jobbar på det.

Svar på tråden Varför är alla pappor så jälva ovuxna och martyrer???