Min dotter hade sönder ett annat barns glasögon. Vem har ansvaret?

Om det hade varit på fritiden så hade det varit helt annorlunda. Då hade jag sett mitt ansvar, men jag måste lita på att dagispersonalen ser efter mina barn när de är där.

Klart att jag tycker synd om barnet som fick sina glasögon förstörda, men jag anser fortfarande att det är förskolans ansvar. Hur ska jag kunna lämna mina barn där om de inte ansvarar  för dem? Vad bli det nästa gång?

Dessutom vet jag ju inte vad som hände eftersom jag inte själv var där. Varför hon puttade, eller om hon verkligen gjorde det osv.

Jag vet ju inte alls hur det gick till egentligen, utan går bara på vad jag har hört. Det var min man som hämtade vid dagis, så jag har inte ens pratat med personalen. Tror inte ens att den personal som var med när det hände var kvar när min man hämtade, så jag har verkligen fått en historia som gått genom många munnar.

Nåja, jag förmodar att du inte är särskilt van vid treåringar?

Självklart vet de någonstans innerst inne att man inte får puttas, men det gör de iallafall emellanåt. Ibland kanske av bus, men ibland av ren lek. Man kan inte hålla en treåring skylidg på samma sätt som ett större barn, utan det som en treåring åstadkommer får i princip ses som olyckshändelse. Alternativ som slarv från ansvariga vuxna, och det måste ju ändå vara dagispersonalen.

Jag KAN verkligen ansvara för vad min treåring gör på dagis, och jag kaninte heller klassa mig själv som dålig förälder som har gett min treåring endålig uppfostran för att hon puttas. Det är normalt att de gör så. Tyvärr.

Om jag ska vara ansvarig för vad min treåring gör så måste jag vara med henne hela tiden. Vad gänder nästa gång? Tänk om hon kastar något på en dyr bil som de går förbi när de är på utflykt med dagis. Ska jag betala omlackering då? Var går gränsen?

Jag vill återigen påpeka att jag självklart tycker synd om det andra barnet, och jag skulle själv vara galen omdet hände mitt barn, men det är svårt att lägga skuld på en treåring, eller på mig som vuxen som inte ens var där. Det måste vara förskolan som tar ansvar.

Jag vet inte om det andra barnets förälder vet vilka vi är, eller om hon bara sagt till personalen att hon vill att detbarnets föräldrar ska betala.

Jag funderade också på detdär med tystnadsplikt, men jag vet att de andra ungarna på dagis snackar och det var säkert fler som såg vad som hände. Det var inte personalen som sa det till min man först, utan när min man kom till dagis var det en unge som stod utanför som berättade för min man vad som hänt. Kändes otroligt obehagligt.

Jag kommer att ringa till dagis first thing imorgon och fråga hur de hanterar detta egentligen. Min dotter ska inte på något sätt bli kollektivt bestraffad av andra barn för detta. Det går jag inte med på.

Det ÄR normalt att treåringar puttar varandra. När de gör de är det vi vuxna som ska tala dem till rätta,och det gör vi, men det är inte förrän de är äldre man verkligen kan avkräva ansvar av dem. Man måste först under några år pränta in i dem att de inte får puttas.

Om jag hade varit med, eller om det hade hänt på fritiden hade det varit annorlunda. På fritiden ansvarar jag för vad mina barn gör, men när jag jobbar ansvarar jag för mitt arbete och för att dra in levebröd till familjen bl.a. och då överlämnar jag tillfällig ansvaret till andra vuxna som har betalt för att axla det ansvaret över mina barn. Så småningom kan barn i viss mån förväntas ansvara för sina handlingar, men vid treårsåldern är det för tidigt.

Jag dumförklarar inte barn, jag är realistisk. Det är STOR skillnad. =)

Jag är inte alls främmande för att betala av god vilja, men jag vill ändå veta vad som gäller, och jag vill att dagis ska ta sitt ansvar, för om de inte gör det så är det verkligen helt värdelöst.

Jo, jag håller med dig. Mina barn kommer hem då och då med rivmärken och så, och det har varit bitbarn på dagis också. Jag har aldrig tänkt tanken på att skylla på någons föräldrar. Det är ju sådant som händer.

Eftersom det ju var en ur personalen som sa till min man att barnets förälder ville att vi skulle betala så blev jag tveksam. Hon borde ju veta vad som gäller angående försäkringar och så.

Men jag ska som sagt ringa dit imorgon och ta reda på vad som egentligen har hänt.

Du skriver att du "kanske" hade blivit glad om den andra förälderna erbjöd sig att betala, och det är precis så jag också känner.

Jag vet inte ens om jag skulle ta emot betalningen, utan mer kanske tänka inom mig att nästa gång kanske det är min unge som ställer till med något, för det är ju så det är.

Då måste ju förskolan ha en förskring för om något inträffar. Om personalen inte har ansvar så kan jag ju lika gärna lämna mina ungar hemma själva när jag åker till jobbet. Iallafall i teorin. För var går gränsen?

Se uppdaterad TS