Jag har inte läst alla inlägg,men känner igen mig själv i många. Jag har, eller hade, förmaksflimmer. Det yttrade sig som "extraslag" och ojämn rytm. Jag kände inte själva flimmret, men väl extraslagen och arytmierna som flimmret skapade. Jag hade första attacken för ca 20 år sen. Jag tävlade i längdåkning och orkade helt plötsligt bara hålla knapp styrfart på ett träningspass. Jag fattade ingenting och fick ångest som jag heller inte fattade nåt av. Hade liksom ingen anledning att drabbas av ångest. Plötsligt var det normalt igen efter några timmar. Man hittade inget på ekg. Så kom det igen efter någon månad. Så där höll det på i några år tills jag lyckades pricka en attack på ett ekg. Då kunde man ställa diagnos direkt. I början gjorde man inget i behandlingsväg eftersom det var så sällan jag drabbades och eftersom jag hade elitidrottarkondis.Jag joggade lätt en mil med flimmer. Så småningom hade jag attacker allt oftare och provade betablockerare. De hjälpte inte alls, jag fick bara lägre puls, men fortfarande flimmer. Provade Tambocor också. Inget resultat alls. I höstas hade jag konstant flimmer och orkade inte mer än jobbet. Har lagt skidorna på hyllan och har bara normal kondis nu. Fick tid för en lungvensablation. Man "bränner" av nervbanor som orsakar flimret inne i hjärtat. Man går in genom venerna i ljumsken upp i hjärtat. En ganska lång operation på över fyra timma där man är vaken. Om det går som det ska åker man hem dagen efter. det gjorde jag. Sjukskriven en vecka. Har inte känt ett enda dubbelslag efter operationen. Orkar jobba för fullt och ändå göra saker på kvällarna. Sover bara 5-6 timmar per natt nu mot 8-9 förut. KUNG. Ska aldrig nånsin klaga på skatten mer!

Har fortfarande inte haft flimmer sedan min lungvensablation i december. Visst har jag känt extraslag nån enstaka gång. Framförallt efter alkoholintag, men det är nog väldigt normalt. Har nu börjat träna så smått igen för första gången på flera år. Åker rullskidor ganska obehindrat i 45-60 min i hyggligt tempo. Kan driva upp pulsen till 170 bpm. Jag är ändå 57 år och har 10 kg övervikt. Väldigt skönt faktiskt. (inte övervikten då).

Ni som har extraslag orsakade av förmaksflimmer, som jag hade,  tycker jag absolut ska ta chansen att göra en lungvensablation om det erbjuds.

Jag har haft arytmi av och till sedan en massa år. Har tävlat i skidåkning och skidskytte. Fått sk elkonvertering ett tiotal gånger. Opererad via ljumskarna två gånger. Nu är det två år sedan jag hade arytmi efter senaste operationen. Så oerhört skönt! Min arytmi, eller förmaksflimmer, kändes som extraslag och var ganska påfrestande. Under min tävlingskarriär betydde flimret inte så mycket i vardagen. Jag orkade ändå med alla vardagsbestyr och kunde springa 10 km på hygglig tid. Så småningom blev jag väldigt trött när jag hade mina flimmerperioder som kunde hålla i sig i flera dagar.

Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. Fråga mig något så försöker jag svara...

För mig tog det också lång tid att fånga mina arytmier på EKG. Jag tävlade i längdåkning när det började. Men jag kunde inte se ett samband med träning. Möjligen ett samband med lång och jävligt tuff stress. Kanske också alkohol.

Till slut fick jag en "stående" remiss till thorax. Jag skulle släppa allt jag hade för händer vid första bästa hjärtkrångel och snarast bege mig till sjukhuset. När läkarna äntligen sett EKG kurvorna fick jag diagnos direkt. Efter två lungvensabladeringar är jag HELT symtomfri sedan drygt två år. Oerhört skönt. Jag är mycket tacksam för sjukvården vi har i Sverige. Ska aldrig klaga på skatten mer.