Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Hjärtt­jejen
    Sön 13 jun 2010 20:27
    258345 visningar
    1284 svar
    Inlägg från Hjärttjejen Visa alla inlägg

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Hej sommartroll!

    Jag blir alldelse varm inombords när jag läser ditt inlägg. Kvinnan du träffat verkar vara underbar och även fast hon inte är allmänläkare så är hon garanterat van vid att läsa och analyser journaler :) Försök att lita på henne OCH försök att våga göra som hon säger......vad har du att förlora? Precis så tänkte jag den dagen jag bestämde mig för att ta befälet över mitt hjärta. Dör jag så dör jag tänkte jag, INGENTING kan vara värre än att må så som jag gjorde.....

    Jag började långsamt, korta sträckor (ca 15 min) men med höjd puls, det är pulsen som är viktig. Varje dag ska du försöka komma ut. När du känner dig trygg med kortare pass så ökar du succesivt upp tiden...
    Å jag lovar, trust me, du kommer att må bättre....dessutom på många sätt. stresshormonerna sjunker, gladhormonerna ökar, sömnen blir bättre, hjärtat blir starkare, lungorna mer uthålliga, du blir lugnare, tänker positivare etc etc.
    Dessutom kommer du att kunna njuta mer av din familj och samhörigheten med dem.....tyvärr är det ju så att våra negativa tankar kring vår hälsa tar en massa värdefull tid från att njuta av det goda här i livet.

    Tänk såhär.....se ett måttband med ex. antal cm som är lika många som en mans medelålder, dvs ca 80. klipp bort lika många cm som du är år. är du 42 år så klipper du bort 42 st. kvar finns 38 cm (eller år). det är vad du har kvar cirkus att leva....vad vill du med desa år??? självklart vill du njuta och förverkliga saker, försök att tänka på måttbandet OFTA, vi har bara ett liv och vi måste leva nu!!! Varje dag av oro är en dag av förlust av harmoni.
    Det låter lite hårt....men jag tänker ofta på mitt måttband, vilket oxå hjälper mig att behålla kommandot över mina känslor/ångest!!

    Sen tror jag att du garanterat läcker en massa viktiga mineraler och vitaminer iom din inre stress....du kan inte tänka dig att ge Sressgard en chans? För mig har det hjälpt mycket!! Jag är betydligt lugnare, mindre orolig och hjärtat sköter sig fortfarande bra (gjort i 1½ månad nu).

    Sommartroll....just nu ler jag oxå och tänker...."jag tror på dig". Ta till dig av dem orden och försök att förändra, du har som sagt inget att förlora, bara en massa att vinna!!!


    Skickar styrkekramar genom cybervärlden till dig, OCH en spark i rumpan....ut nu och öka pulsenFlört

    kram kram

  • Hjärtt­jejen
    Mån 14 jun 2010 22:56

    Hej Linda71!

    Vad mycket bra saker det börjar hända för dig:) Nu måste du försöka andas ut och njuta av att DU ÄR FRISK:). Å vilken fantastiskt bra företagshälsovård du verkar ha som både erbjuder beteendevetenskap och mindfulness.


    Sen tycker jag också att du är så himla duktig som kopplar in advokaten och gör framsteg i dina dippar......däremot förstår jag precis vad du menar när skriver hur det känns när e.s kommer.


    Man kan känna sig så stark och glad ena dagen för att sen falla och den där förbaskade rädslan och sorgsenheten tar över, usch! Om jag ska försöka peppa dig så lovar jag att dipparna blir färre och färre,....ibland hamnar man dock där, MEN man kravlar sig fortare upp. Snart kommer du ha så pass mycket verktyg så att du lyckas häva dem fortare.
    Fick ett bra tips utav min KBT-psykolog om hur man kan tänka kring sina dippar. Istället för att tänka att det är ett svart och djupt hål så kan man försöka tänka att det är ett dike av gräs.....det känns både mjukare och skönare att ramla i, dessutom lättare att kravla sig upp ur :)

    Känns verkligen som om du är på väg uppåt nu, håll fast vid det:)

    En sista sak Linda71, och det bästa.....du ska inte döSkrattande varför jag vet? jo det var en advokat här som skvallrade om det i mitt öraFlört

    Kram till dig från migHjärta

     

  • Hjärtt­jejen
    Tor 17 jun 2010 00:29

    Linda71; vad skönt för dig att du inte längre är rädd när dina e.s börjar, ett steg i rätt riktning:)

    När jag är inne i dåliga perioder så får jag alltid en massa e.s när jag kommit hem från en promenad. Däremot sedan jag börjat med att jogga flera ggr i veckan så har hjärtat definitivt lugnat ner sig. Det känns som om hjärtat vill ha en rejält höjd puls och mår bra utav det...Så ja, jag tror att e.s minskar ju mer man tränar, framförallt träning med högre jämn puls. Min kropp har iaf funkat så:)

    Jag är fortfarande inne i en bra period, den absolut längsta jag haft sen allt satte igång i augusti:) Har bara haft små känningar, förutom den där dagen för ngr veckor sedan som jag själv lyckades häva. När jag har mina absolut sämsta dagar kan jag ligga på ca 30-40 e.s/minut (ca 30 000/dygn), dygnet runt i flera veckor....Men det var säkert 2 månader sen jag hade så jobbigt:)Min stressnivå i kroppen har absolut minskat!

    Lilla Pinglan; jag håller tummarna hårt för dig imorgon <3 Hoppas verkligen att du får positiva svar, tänker på dig! Kram!


    Måste berätta en sak som hände igår när jag var ute och sprang min vanliga dagliga runda.


    Det händer inte alltid, men ibland kan jag känna av e.s när jag springer, vilket jag inte alls tycker om:( Igår så ville "Bökiga Hjärtat" trigga igång lite krig i kroppen....så helt plötsligt fick jag ovanligt många e.s ganska tätt efter varandra. "Farbror Ångest" skrek direkt, STANNA!!!! Vilket jag var på väg att göra.....men kort därpå så viskar "Farbror Advokat" "-Ta det lugnt det är ingen fara, fortsätt att springa. Så jag fortsatte som om ingenting hade hänt.....
    "Bökiga Hjärtat" tyckte nog att det var ganska kul att retas så han drog iväg ett gäng flera e.s, varav "Farbror Ångest" vrålar, herregud stanna, du kan ju dö, hjärtat kanske stannar, dina barn kommer inte att ha ngn mamma!!!!
    Pust och stön, oron spred sig som en löpeld genom kroppen...jag saktade ner tempot en aning och visste inte hur och om jag skulle fortsätta??
    Här kommer återigen "Farbror Advokat" in och lugnt och sansat påminner mig om att detta har hänt tidigare, igår, i förra veckan, veckan innan det och t.om månaden innan det.....å "inte dog jag då inte!!!
    Ja så där höll det på under ngr minuter, kriget mellan "Bökiga Hjärtat", "Farbror Ångest och Farbror Advokat".......
    Till slut valde jag att lita på "Farbror Advokat", å här sitter jag nu....livs levande och LÅNGT ifrån död, å mina barn har fortfarande sin mamma i livet:)
    Det härliga och det jag är stolt över är att jag numera ofta väljer att lyssna på den lugna, kunniga och sansade "Farbror Advokat" Livet blir enklare och mer harmoniskt då...han är faktiskt en klok man den där "Farbror Advokat" har jag insett:)
    Ja, det var en liten historia om hur en dag för mig kan se ut...:) Ngn som känner igen kriget inombords??

    Hoppas att ni också släpper in "Farbror Advokat" när han knackar på;)....Om man låter "Bökiga Hjärtat" och Farbro Ångest" härja för mycket fritt så blir livet så himla jobbigt:(

    Ta hand om er, kramis <3

  • Hjärtt­jejen
    Fre 2 jul 2010 12:31

    hej alla, jag lever :) men mår inte så värst bra:(
    har ju varit så stabil i nästan 2 månader,men fick ett bakslag 2 dagar innan midsommar (vilket tyvärr håller i sig)

    försöker verkligen att analysera och förstår egentligen varför kroppen reagerar.....har en förmåga att köra på när jag känner mig bra. stressade sjukt mycket  inför midsommar, inför våran traditionella midsommarfest.
    vi hade 40 gäster i 3 dagar övernattande här ute på landet.....husvagnar, husbilar och tält överallt, och många måltider blir det att stå i, puh!!
    normalt brukar jag klara av detta ståhej mycket bra, men tyvärr inte i år. höll mig dock utan e.s både fredag och lördag (vilket innebar lite för mycket champagne....), men sen kom det stora bakslaget på söndag kväll igen.

    sen är jag ledsen över en annan sak:( idag skulle jag,min man plus 2 andra par åka iväg på vår årliga "vuxenresa" (alltså utan barn) till visby.....men jag blev tvungen att avboka och prioritera min hälsa, sååååå jävla surt och tråkigt!!!!

    så här sitter jag nu på landet och försöker tänka positiva tankar om mig själv och mitt eländigt sköra hjärta.....men faktiskt så mår jag bättre idag, har inte haft e.s sen tidigt i morse, alltid ett framsteg:)

    min man är iväg och ska försöka få i båten idag så att vi kan åka ut på havet och njuta:)

    hoppas allt är bra med er andra....å en sista sak.....vår tråd får absolut inte ebba ut, den är såååå viktig för oss alla och även många som inte skriver utan bara läser.

    vi får väl bli bättre på att skriva kortare inlägg och bara tala om hur vi mår:)

    ta hand om er, största kramen till er <3

  • Hjärtt­jejen
    Tis 6 jul 2010 21:46

    hej alla:)

    som svar på din fråga allasväl, tror att jag läste någonstans att man inte behöver förnya trådar längre, utan de håller på så länge man vill?? någon annan som vet något?
     
    sen tror jag oxå att du allasväl har en poäng i varför jag fick mitt eländiga bakslag....min konditionsträning  hanns inte med lika mycket vare sig före, under eller direkt efter midsommar:( den är som sagt superviktig för mitt hjärtas välmående. mår oxå mycket mycket bättre i mitt mentala jag när jag ser till att få pulshöjande träning varje dag.
    sen har jag verkligen förstått att jag är skör, måste jobba upp min hälsa betydlig mer och ge den längre tid, INNAN jag tror att jag kan dra på turon igen.....men som sagt, man lär sig så länge man lever, å starkare blir vi nog alla utav bakslag:)

    imorgon ska jag på mitt sista besök på stressrehab innan sommaruppehållet, kommer att sakna träffarna:(

    har så mycket jag måste få delge er om hur rehabliliteringen går till, får lära mig så mycket:) ser det inte enkom som rehabilitering utan som personlig utveckling på hög nivå:) sen är det oxå underbart att  jag har träffat en tjej som har väldigt identiska problem som mig, bara det lär man sig massor av:)

    just nu håller vi på att jobba med tankefällor, hua vad många jag har....som jag inte alls varit helt medveten om. när vi utsätts för olika jobbiga situationer så får vi alla en massa automatiska tankar, tankar som oftast bygger på tankefällor (typ svart/vitt, katastroftankar, brist på mentalt filter, spådom etc) det är här vi ska försöka koppla på våra realistiska tankar ist (typ min advokat).  vi får skriva upp olika situationer och analysera oss själva, för att sen tillsammans analysera varandra. oj, nu blev det nog lite krångligt, men jag lovar att berätta mer framöver.....

    hur mår ni andra, vad ska ni göra i sommar? själv ska jag bara vara tillsammans med familjen på landet i skärgården. hela 6 veckor har vi tillsammans och har endast 1 vecka planerad till annan ort:) härligt och förhoppningsvis avkopplande:)

    varm kram från mig <3

  • Hjärtt­jejen
    Tor 8 jul 2010 22:13

    Varmt välkommen lovelady:) Hoppas att vi ska kunna agera stöttepelare för dig i din vandring med extraslag :)

    Känner väl igen domningar, yrsel etc. Och jag tror absolut att du kan koppla samman det med dina extraslag. Har man rikligt med extraslag så påverkar det ditt blodtryck, plus att kroppen får ett påslag av stresshormoner (rädsla/ångest) som i sin tur kan ge såna symptom. Eftersom du är så pass utredd både alla undersökningar kring hjärtat och alla blodprov så kan du säkerligen vara lugn. Tror själv att det alldeles för ofta är just rädslan och stressen som är våra största fiender....


    Däremot ÄR det skitjobbigt med dessa extraslag, och tyvärr fyllt av ångest.


    Jag har haft extraslag i över 10 år, men till en början endast i små mängder(med undantag för min sista graviditet då det fanns perioder med ganska mycket). Först i augusti 2009 startade mina problem rejält. Jag kan gå i veckor, månader i sträck med 20-30 000 e.s /dygn. Låter helt galet mycket...men tyvärr sant:(
    För mig finns sällan ngt mellanläge, antingen nästan inga alls eller vart annat vart tredje slag dygnet runt....


    Jag har blivit tvingad att lita på läkarnas lugnande ord, om jag inte gjorde det så skulle jag nog vara tokig vid det här laget. MEN även om jag inte är rädd längre när e.s kommer så är det så himla jobbigt mentalt, påverkar hela min existens....


    Det jag nu jobbar stenhårt med är just den psykologiska biten, plus att jag jobbar mycket med att sänka stressnivåerna i kroppen, då framförallt kortisolet som är en riktig bov.


    Har fått förmånen att börja en rehabilitering på Danderyds stressrehab och får flera ggr i veckan träffa specialistläkare inom stressens olika områden. För ngr veckor sedan var jag på en föreläsning om stressens fysiologi, en fantastisk läkare med sån spetskompetens. När man lyssnade på henne så kunde jag äntligen förstå vad som har hänt med min kropp, orsak och verkan. Men som sagt...även om man inte längre är rädd för att dö, så är det jävligt jobbigt när det kommer med sån kraft. Ofta när man börjar få mycket e.s så har man gått lång tid (upp till flera år) och drivit sin kropp för långt.

    Många av oss härinne vittnar om att vi är ganska lika människotyper. Vi har ofta stor empatisk förmåga och vill finnas för allt och alla. Vi ställer alltid upp och många av  oss har nära kontakt med sitt känslocentrum, dvs tänker mycket och även oroar oss lite för mycket. Det var som min läkare sa en gång...."det är en jättefin egenskap du har, att du alltid tar hand om allt och alla.....tyvärr är det nu till din egen nackdel, kroppen kan inte alltid tömmas, den behöver fyllas på och framförallt vara lite egocentrisk ibland". Så nu handlar min vardag om att ta hand om mig själv, för första gången i mitt liv prioritera mig själv, jobbigt men nödvändigt :)

    Jag har börjat kolla runt omkring mig vilka som ger energi och vilka som bara tar min energi....de som bara tar håller jag på att sortera bort....skitjobbigt men...ah nödvändigt!

    LiBä007, tack för att du frågar :) men jag har i 2 dagar sakta sakta börjat må lite bättre, jag joggar varje dag nu och det är såååå skönt och just nu den mest prioriterade delen av min dag. Jag känner så stor skillnad efter att jag kommit hem, känns verkligen i hela kroppen när stressnivåerna sjunker, för det gör dem av pulshöjande aktivitet. Trycker undan kortisolet och öppnar plats för serotininet.

    Glömde att svara på loveladys fråga om träning och betablockerare. När jag åt seloken så fick jag inte höja min puls över 140 slag/minut, men annars fick jag träna på som vanligt. Men bäst att du ringer din doktor kring metropolol eller att du går iväg till ett apotek och frågar, de är specialister. När det gällde alkohol och betablockerare så sa min läkare att det var ok ibland, men kanske inte i ngr jättemängder. Alkoholen i sig är tyvärr för mig en e.s trigger.

    Libä007, jag blir så glad att höra att du mår bra, och sen tycker jag du är duktig som bara ska vara på semestern, är övertygad om att det är en av de viktigaste delarna i vår rehabilitering, ATT BARA VARA!!!!
    Jättesvårt tycker jag själv, som normalt brukar planera en massa saker med en massa människor.

    Men i år blir det stor skillnad. Håller precis för fullt på att informera vänner och släkt om vilka regler som gäller för min del i år. Normalt brukar vårt landställe vara fyllt av människor (oftast objudna) varje dag. Vi bor precis brevid havet och folk vallfärdar normalt hit och jag agerar värdinna typ dygnet runt.....men nu fungerar inte det längre, min kropp har ju sagt nej.
    Däremot de som kan acceptera att jag just nu går igenom ngt jobbigt och kan anpassa sig därefter, och dessutom tycka att jag gör rätt.....de är mer än välkomna:)
    Gränssättningar är ngt vi har jobbat med sista tiden på stressrehab, kanske märks ;)

    Sen måste jag sluta med att ställa en fråga? Jag märker en stor skillnad på mina e.s och menscykeln. Från ägglossning och framåt sämre, för att sen bli mycket bättre när mensen kommer. Någon som känner igen sig? Spännande det där med den hormonella balansen och sambanden:)


    Stor kram till er alla Hjärta


    puh vilket långt inlägg det blev, hoppas ni orkade läsa :)

  • Hjärtt­jejen
    Fre 9 jul 2010 22:58

    Åh Allasväl vad glad jag är för din skull:) Utmattningssyndrom, då har vi fått samma diagnos, och kan förmodligen stötta varandra ännu mer och bättre. Alla som går på sressrehab med mig har fått den diagnosen.
    Det är viktigt att du förstår att det är klassad som en sjukdom....så sa iaf specialistläkaren till oss. Det är oxå viktigt att du får din omgivning att förstå vad du går igenom , kolla om du kan få info på VC som du kan ge till dina anhöriga och nära vänner. Jag har haft/har det ganska jobbigt med många som inte vill/kan förstå att det faktiskt inte är vanlig stress din kropp går igenom.....tyvärr syns det inte utanpå oss, det finns bara där konstant inombords. Du kommer att uppleva att det är många som sviker, som tycker typ att alla har vi väl en mer eller mindre stressig vardag. Vad är skillnaden? Jo den är jättestor!!! Kämpa dock inte för hårt med din omgivning....de som är ngt att ha kommer att förstå....de som sviker är ändå inget att ha, å dem klarar du dig utan:) Typ din chef;) Bra tycker jag att du tar hjälp utav din man , har jag oxå gjort mellan varven....kan ibland behövas.

    Har kroppen hamnat i utmattning så har din kropp gått runt i minst 6 månader med konstant för högt kortisolvärde. Högt kortisol bryter ner kroppen långsamt inom en mängd områden, vilket nu har skett i din kropp.
     
    Förlåt jag låter som värsta morsan...;) Du har säkerligen fått all info....blir bara så ivrig att hjälpa:)

    Jag är iaf jätteglad för din skull, äntligen har du fått en diagnos och kan därefter få rätt vård.

    Sen när det gäller din oro, så MÅSTE du försöka släppa den....det är bara en massa tankefällor, alltså inga realistiska tankar....oj vad jag fått lära mig ;) ;) Försök verkligen att bara flyta med och KOPPLA av i sommar, låt inte oro om nuet eller oro om framtiden få ta över....Lev här och nu (mindfulness)

    Det din kropp behöver är bara lugn och ro, planera inte en massa, lev idag, njut av ledigheten, njut av familjen, andas och försök tänka positiva tankar, framförallt om dig själv!!!!Låt oxå din "advokat" ständigt få sitta på din axel och mata dig med realistiska tankar....för ångesten, oron kommer att falla på mellan varven, tyvärr:( Men jag tror att om vi är beredda  och rustade med verktyg så klarar vi oss bättre:)

    Självklart ska du berätta om din önskan när det gäller Vidarkliniken, du behöver få hjälp på vägen, det är tillräckligt jobbigt att vara sjuk....och att då själv försöka rehabilitera sig är en för tuff utmaning. Dessutom är ju inte vi specialister och sitter heller inte inne med verktygen som kan läka oss....KRÄV ngn slags rehabilitering, det har du rätt till!

    Bli din bästa vän Allasväl!! Du är en bra tjej, du är förmodligen världens bästa mamma och sambo/fru. Förmodligen är du en kanonväninna/syster?/dotter som man inte vill leva utan och en trogen arbetskamrat. Lova att vara snäll mot dig själv och titta dig i spegeln varje morgon och klappa dig på kinden och säg att "jag är bra" och peppa dig med orden att du är stark och kommer att klara denna resa:)

    Våga att släppa in din man i din vandring, han vill garanterat finnas för dig och hjälpa dig på allra bästa sätt, våra män längtar nog jättemycket att få tillbaka de tjejer vi egentligen är när vi inte är sjuka...

    Nä nu får jag nog sluta ;) Du kan själv, jag behöver nog inte berätta.....vill iaf en sista gång säga att jag är glad i hjärtat att du äntligen har fått en början på rätt vård:)

    Själv är jag sååå mycket bättre idag....mensen har kommit och jag kan(helt ärligt) verkligen känna hur kortisolet har sjunkit och serotininet har ökat....märkligt....måste söka vidare om det där med menscykelns samband.
    Tänkte på en sak idag....många kvinnor som har pms-besvär upplever ju ofta att de känner sig deppiga och låga....det måste ju innebära att de har lågt serotinin????Alltså så sänker östrogenet (för det är väl  östrogenet som är högt vid ägglossning och framåt?) vår serotininnivå???Vilket i sig ger möjligheter för kortisolet att öka i mängd??? Spännande:)

    Varm kram och sov gott alla fina hjärtevänner

    Extra kram till dig sommartroll, hoppas att din anhöriga mår bättre, så även du

  • Hjärtt­jejen
    Lör 10 jul 2010 00:47

    ska precis hoppa i säng, på tok för sent egentligen....grrr!! viktigt att sköta sömnen....men idag känner jag mig stark som sagt:)
    allasväl, lovar att jag ska skriva mer imorgon omvad jag har fått lära mig kring utmattning......skönt att du tyckte mitt inlägg var ok. jag kan nog ibland bli lite ivrig i min lust att hjälpa andra som har samma symptom som mig själv:)
    sommartroll, visst är det härligt att vi ger varandra stöd, mao är den här tråden helt outstanding
    kramis och natt

  • Hjärtt­jejen
    Mån 12 jul 2010 12:53

    har inte glömt dig allasväl....fick en massa oväntat besök här i lördags, haft /harfullt upp.
    men jag lovar att återkomma med allt jag lärt mig om vad som händer i kroppen vid utmattning.
    ta hand om dig och försök att njuta av att du nu får vila din kropp i lugn och ro:)

    hua vad varmt det är ute, längtar efter regn...

    kram kram 

  • Hjärtt­jejen
    Sön 25 jul 2010 15:08

    Hej alla hjärtevänner, jag lever :) idag får jag egentid då det regnar och gästerna uteblir...:)

    Har haft ngr jobbiga veckor bakom mig:(.....har börjat hända mycket med både kropp och själ sen jag börjat på Danderyd...men det är nog det som är meningen:)
    Först har jag själv börjat förstå vad det är som pågår och har pågått (under lång tid) i min kropp, mycket handlar om obalans inom det hormonella.

    Även om det är skönt att få en större förståelse och en större kunskap, så är det ändå en tuff tid då man ska genomgå många förändringsprocesser...oj oj :)

    Fina Allasväl, såååå ledsen att jag tagit tid på mig att skriva tillbaka om det jag lovat:(
    Men det har som sagt varit mycket med min egen orkeslöshet och mycket gäster som tagit min tid. Så som svar på din fråga Libää007, har haft på tok för mycket gäster.....tyvärr en del som dessutom bara tar min energi och inte ger ngt tillbaka:( men även många som gett tillbaka en massa energi :)

    Det här med gäster, sk. vänner, är en sak som ingår i stresshanteringen. Jag har för mig själv börjat skriva listor, en pluslista och en minuslista. De på pluslistan är de som ger mig energi och på minuslistan hamnar de som bara tar min energi....här har JAG ett jättearbete att ta itu med...tyvärr har jag (med sorg i hjärtat) upptäckt att det finns en del "nära vänner" som hamnat på minuslistan....en jobbig upptäckt:( I läxa över sommaren har jag fått  gränssättning. Det innebär att jag ställs inför en hel del jobbiga situationer och tankar att ta itu med. När man börjar analysera och skriva ner situationer och tankar så upptäcker man mycket om de man har omkring sig...

    Det positiva med "läxan"är att andra vänner, som man inte räknat med, kliver fram och visar fantastiskt fina och empatiska sidor......
    Mycket med just det här arbetet handlar om att faktiskt få upp ögonen över vilka som finns och vilka som inte finns för en när livet krisar....vilka är riktiga vänner och vilka är kanske lite mer egocentriska.....hänger ni med?

    Ja ja, nog om det. Nu ska jag diktera ner lite om det jag lärt mig om just utmattningssyndrom...
    jag skriver direkt av från en folder som skrivits av Danderyds stressrehab.
    Kriterier:
    -både psykiska och fysiska symptom under minst 2 veckor
    -symptomen har utvecklas till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har har förelegat under minst 6 månader.
    -brist på psykisk energi, minskad företagssamhet,minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.
    Symptom:
    -koncentrationssvårigheter, minnesstörningar.
    -känslig labilitet och irritabilitet.
    -sömnstörningar
    -påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet.
    fysiska symptom såsom värk, yrsel, bröstsärtor,hjärtklappning(många får extraslag), mag-och tarmbesvär, ljud-ljuskänslighet.
    Symptomen beror alltså inte på ngn sjukdom.
    Stress är aldrig farligt om man ser till att få återhämtning kontinuerligt, det är våra kroppar rustade för. Däremot om man har en stress (inombord och/eller utombords) konstant i mer än 6 månader så hamnar kroppens kortisol i ett kroniskt läge. Kroppen kan inte längre får ner kortisolvärdena och alla symptom börjar visa sig.....exempelvis problem med kroniska extraslag. Det blir helt enkelt en rubbning i den normala hormonbalansen. Att få kroppen i normalläge igen tar lång tid och kräver mycket arbete både mentalt och fysiskt.
    På stressrehab jobbar vi en massa just med beteendeförändringar, som inte bara ska fungera nu, utan för resten av sin framtid.
    En annan viktig faktor, som många inte tror, är att det ofta är högpresterande och stresståliga människor som hamnar i detta tillstånd. Just för att den här människotypen ger en väldigt massa av sig själv och glömmer bort att ta hand om sig själv och sin egen återhämtning....man ger helt enkelt för mycket  och fylls därav heller inte på i tillräcklig utsträckning....
    Många som kommer till Danderyd är oxå pedagoger. Pedagoger är en yrkesgrupp som ligger i farozonen. Ca: 3 av 8 är just pedaoger av ngt slag.

    Tyvärr så kommer många av dessa personer aldrig få tillbaka samma stresstålighet, det hormonella har fått sig en törn som kan vara svår att balansera upp helt igen. Det är därför man arbetar mycket med beteendeförändringar och förståelse kring sin egen kropps behov....för att man i framtiden ska kunna balansera och hantera sig själv på bästa sätt.
    Andra metoder vi arbetar med är meditation, mindfulness, Basal kroppskännedom, akupunktur etc.
    Vi lär oss att dra i handbromsen flera ggr om dagen, vi ger oss själva egentid, reflektionstid och får verktyg (KBT) som ska finnas med oss i alla lägen.
    För mig fungerar yoga , joggning, djupandning och spikmatta bra. De uppmuntrar oss att hitta våra egna och
    personliga vägar....vi är ju alla olika individer med olika behov. Det viktiga är iaf att det är hållbart:)

    Oj vad jag skriver....nu är det jordgubbstajm:) Kosten är viktig:)
    Libää007, jag äter fortfarande stressgard, 2 tabletter per dag....tror att jag ska gå upp till 4 igen...mådde faktiskt lite bättre när jag åt full dos. Men helt säkert att det är stressgards förtjänst är svårt att säga, kan ha och göra med att jag sover piss just nu.
    Härligt att läsa om att du verkar må lite bättre, vissa dagar iaf? Motionen verkar ha blivit viktig för dig oxå:) Motionen är för mig superviktig!!!Kan verkligen känna hur stressen sjunker i kroppen, framförallt när jag tränat med hög puls. Har du provat intervallträning? Om inte så är det ngt jag varmt rekommenderar:) Kroppen och hjärtat älskar det!!!!  Hoppas oxå att din ångest är bättre? Fy vad konstigt det är när ångesten kryper på utan att man vet varför....själv tror jag att det oxå handlar om hormonspratt....serotoninet får för lite plats. För mig brukar träning även här fungera. Ångesten sjunker alltid efter en joggintur:)

    Hur sover ni andra? Någon som har bra tips om hur man får ordning på sömnen?

    Nu ropar familjen att jordgubbarna ruttnar, bäst att gå.

    Hoppas vi hörs snart igen alla hjärtevänner och var rädda om er. Försök att njuta av livet och ledigheten (för er som har semester vill säga)

    Stor kram

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...