Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Hjärtt­jejen
    Fre 23 sep 2011 13:46
    259146 visningar
    1284 svar
    Inlägg från Hjärttjejen Visa alla inlägg

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Nej du kan inte dö av dina extraslag, om det är som vi tror hög stressnivå som stressar ditt hjärta. Däremot ska man absolut dra i handbromsen och inse riskerna med stresspåslag under allt för lång tid.....stress är ju inte bra i sig själv....men själva extraslagen gör inte att hjärtat stannar eller så, även om man undrar ibland när arytmin drar igång för mycket.....men som sagt det ska du inte oroa dig över, hjärtat är en finurlig apparat med en massa autopiloter som sätter in när huvudpiloten får för sig att strula ;) ;)

    Gällande träning så förstår jag precis vad du menar när du säger att du mår superbra under träning och efteråt. Det enda som höll mig uppe när det var som värst var just träningen....det var enda gången som hjärta slog normalt. När det var som värst gick jag upp mitt i natten och satte mig på motionscykeln, helt galet. Men jag mådde så mycket bättre utav träningen. Min man kunde säga att jag var en helt ny människa efter att jag kommit hem från en träningsrunda......MEN det jag inte förstod då, fick lära mig det först på Danderyds sjukhus, är att när kroppen har hamnat i ett kroniskt läge av för högt kortisol så ska man inte träna....kortsiktigt känns det underbart, men långsiktigt så fördröjer det återställning av hormonbalansen. Däremot ska man absolut röra på sig med långsamma promenader, gärna långa om det känns ok och gärna under dagens mest soliga timmar.

    För mig blev det en mental katastrof när jag för 1 år sedan fick totalt träningsförbud under 3 månader, alltså ingen hög akivitet (där hjärtat ökade i puls) utan endast promenader. Fick dessutom restrektioner om att vända tillbaka hem vid promenad om hjärtat på ngt sätt gjorde sig påmint. Det tydde på en dag då kroppen försökte säga mig något....typ, idag behöver jag vila och ta det lugnt, kortisolet är för högt i kroppen....;) :)

    Det handlar inte om att det är farligt, hjärtat tar inte stryk av träning, men det fördröjer din återhämtning av den normala hormonbalansen.....kroppen skriker efter lugn och ro, vila vila vila. Att återställa kortisol/serotonin balansen tar lång tid, kan ta flera år och man måste hela tiden lyssna på sin kropp ordentligt och vila mycket och förändra sitt beteendemönster.

    Så mitt tips är att inte öka hjärtfrekvensen för mycket och ofta, men gå på dagliga promenader och försök att njuta utav det :) Promenader är faktiskt bättre träning än vad man tror.....säger en som alltid velat träna på hög frekvens ;) ;) Men efter mina 3 månader så kändes det hur enkelt som helst att börja springa igen, konditionen hade hållit i sig :)

    Ta hand om dig nu söta sarah och försök att hålla lugnet, snart är du utredd och klar :)

    Kram igen 

  • Hjärtt­jejen
    Tis 4 okt 2011 20:24

    Hej, å vad kul att höra ifrån dig Linda71!!

    Trist att dina extraslag har kommit tillbaka, men precis som du skriver så tror även jag att sömnen och den inre stressen är boven....Absolut är det dålig sömn och inre stress, var för sig eller i kombination som ger mig mina extraslag. Nuförtiden så är jag grymt noga med att försöka sköta om mig på bästa sätt.....men självklart fallerar det mellan varven (livet är ju så...), å då känns det så skönt att kunna förstå OCH identifiera varför extraslagen kommer. Mitt sätt att snabbt komma ur eländet är att vara väldigt uppmärksammad på min kropp och dess signaler.....känner jag att extraslagen börjar att öka (på mig brukar det accelerera) så drar jag direkt i handbromsen, dvs. ingen pulsträning, mer spikmatta, mer meditation, mer yoga, tidigare sänggående etc etc. Faktiskt så har jag lyckats de sista gångerna.....men som sagt jag är väldigt lyhörd och motar olle i grind.....ist för att tänka "-äh, det är nog lugnt....det är nog ingen fara...." 

    Men jag ska också tillägga att det förmodligen  är lättare nu än vad det var för ett år sedan då jag känner att mina kortisolvärden sjunkit.....vilket såklart påverkar.

    Jo Linda71, jag har läst så mycket kring extraslag, stress, träning, vila, kortisol, serotonin och samband hit och dit....dock kan jag inte säga vart jag läst om allt.....jag har suttit timmar framför datorn och surfat runt. Läst en massa studier och annan spännande läsning. Jag har ju också haft förmånen att ha ett fantastiskt läkarteam runtomkring mig, framförallt när jag gick på Danderyds stressrehab, där läkarna var specialister inom stresssjukdomar. Sen har jag lärt mig massor genom min egen sjukdomstid, hur och varför jag påverkas, vad som påverkar, hur jag själv kan påverka och det viktigaste HUR jag kan hantera läget och få bort extraslagen. Man kan lugnt säga att jag har varit min egen försökskanin :) Jag har testat det mest galna grejer.....som t.ex gått upp mitt i natten och suttit på motionscykeln för att få hjärtat att slå normalt åtminstone ngr minuter....hua vad galet fel...:)

    Men Linda71, då våra problem verkar vara ganska lika får du mer än gärna fråga hur mycket du vill, är bara glad om jag kan hjälpa någon....:)

    Får jag ge ngt tips här och nu, så skulle jag råda dig att stanna hemma från jobb i ngr dagar, ta hand om dig själv (alltså släppa alla måsten) ta långsamma promenader (men absolut inte om hjärtat reagerar på det, då innebär det total vila och att du förmodligen har för höga kortisolvärden) ligg på spikmattan så mycket du kan, meditera, vila&koppla av massor och försök att hantera din inre stress.....När tankarna kommer (alltså det som stressar dig) så försök att se tankarna som moln (tankemoln)....döp gärna tankemolnen...typ, "knäppa kollegamolnet" eller vad det nu kan vara som stressar dig.....när tankarna kommer så försök att bara se molnet och låt det inte få komma ner och ta för mycket tid och plats hos dig. Till slut kommer hjärnan lättare och lättare att släppa taget om det som stressar.. Oj, nu kanske det blev krångligt, men det här fick vi träna på mycket när jag gick på Danderyd och det har hjälpt mig massor i min rehabilitering :)

    Ta hand om dig, varmaste kramen till digHjärta
     

  • Hjärtt­jejen
    Mån 10 okt 2011 21:13

    Kära Linda71, usch vad jag tycker synd om dig....förstår precis din rädsla :(
    När man har en massa per minut så blir det outhärdligt....och rädslan kommer som ett brev på posten.

    Min teori är att du har högt kortisol i kroppen, även om du inte just för stunden känner dig stressad.....kroppen reagerar ofta i efterhand.
    För att trösta dig lite så kan jag berätta att jag, när det var som värst under flera månader, kunde ha 30-40 es per minut.....dem var där konstant, försvann inte hur mycket jag än försökte att lugna ner mig. Jag hade dem dygnet runt, månad efter månad......

    Sen tror jag att tanken kan påverka massor...du skriver att du funderar mycket på varför du haft mycket sista tiden, det gnager i dig......bara det triggar igång den inre stressen. Försök att tänka att det kommer att bli bättre, MEN du måste dra i handbromsen och bara vila vila å vila. 

    Arbetar du så MÅSTE du sjukskriva dig, din kropp skriker förmodligen efter egentid.

    Sen Linda71, du kommer inte att må så här resten av ditt liv, se på mig :) Du väljer själv över ditt liv och se till att ge din kropp vad den behöver, kanske sjukskrivning en längre tid???? Men jag är övertygad om att du kommer att göra framsteg om du bara lyssnar på vad ditt hjärta försöker att säga dig......var inte arg på ditt hjärta, var snäll mot det....se till att din hjärna och ditt hjärta blir kompisar, så att det inte är i konflikt hela tiden. Konflikten ökar es, trust me.......Försök att hålla lugnet OCH prioritera dig själv, säg nej till saker, sänk ribban inom allt och bli mer ego.....du är garanterat värd det :)

    Märker du att inte vila och mental avslappning hjälper så ska du kontakta din läkare så att han/hon får lugna dig med att ditt hjärta är friskt :) Tänk mycket på att du är undersökt och att läkarna har sagt att du har ett friskt hjärta....det brukar hjälpa mig. Sen ska du intala dig själv att du kommer att bli bättre, du vet att det kommer perioder med mycket es, men det blir ALLTID bättre med tiden....även om tiden kan kännas som evigheter.

    Du frågade i ett tidigare inlägg kring träning och es. När jag har dåliga perioder, har en just nu, så känner jag absolut av mina es när jag rör på mig, promenad, en vändning i sängen, när jag reser mig från stolen etc. MEN om jag skulle tvinga mig (vilket jag numer aldrig gör iom att det är fel rehab) till högre fysisk aktivitet så skulle mitt hjärta efter en stund, när pulsen stabiliserat sig, slå alldeles perfekt och i takt. Ett försvar från kroppens sida så att jag inte svimmar, enligt läkaren. Men som sagt, nuförtiden så håller jag mig väldigt lugn vid es-perioder, känner noga efter vad hjärtat säger till mig.

    Alice mamma, du frågade om mediciner. Jag åt seloken 100 mg för 1½ år sedan, men slutade för att jag ville komma till botten till VARFÖR mitt hjärta bökade. Seloken är ju dessutom en betablockerare å jag har normalt lågt blodtryck och SJUKT lågt vid es-perioder. Tyckte att seloken hjälpte en tid, men ju mer tiden gick så tyckte jag nog att det hjälpte sämre. I det läget, när jag slutade, var jag säker på att mitt hjärta var friskt och ville därför testa mig fram med andra metoder.
    Det var då jag började förstå att det var stressen (hormonella obalansen) som störde mitt hjärta. Jag började att jobba på den biten ist, medicinsk yoga, meditation, vila, spikmatta, akupunktur långsamma promenader, plockade bort energitjuvar, tog beslut utefter min dagsform etc etc. Strax därefter fick jag också min utmattnings-diagnos.
    Det var djävulskt att sluta med seloken, trots att jag gick ner långsam,  typ 12.5 mg/var 5:dag ....Jag mådde skit och hade fler es än nånsin......men jag uthärdade med hjälp av min familj, det var mycket gråt minns jag.....
    Men det var iom detta som min vändning kom.....långsam långsamt så märkte jag att det gick att påverka, inte mycket men ändock.....Å nu 1½ år senare så kan jag absolut påverka mina es, det är bara jag själv som bestämmer hur mycket jag vill stressa och pressa mig. Tullar jag på min vila så kommer es som ett brev på posten.....Vilket dem dessvärre gjort sen i Lördags :( Men jag förstår och vet varför.....kört på lite för hårt och sovit lite för lite.....Men det känns faktiskt lite bättre redan i dag :) :)
     

    Kram till er 

  • Hjärtt­jejen
    Mån 10 okt 2011 21:46

    Glömde....Hur mår du Allasväl, med bebis å allt :)

    Kram kram 

  • Hjärtt­jejen
    Tis 11 okt 2011 23:40

    ett snabbt svar...måste sova snart :)

    jo det finns ett samband mellan es och lågt blodtryck, iaf så som jag fungerar och så som min läkare förklarar.
    när man får ett es så får man ju som en paus (kompensatorisk paus) vilket gör att kroppen automatiskt sänker blodtrycket, blodtrycket behöver alltså inte jobba på så mycket då pausen kommer, blodet forsar ju inte lika mycket.
    när jag får es, så sänks ALLTID mitt blodtryck (har både testat själv en massa ggr plus att läkaren har kollat). när jag har perioder med es, så får jag huvudvärk och blir jättetrött. det finns helt klart ett samband. det är det låga blodtrycket som ger en massa biverkningar....för mig huvudvärk, trötthet, blir orolig, sämre tålamod, ljudkänslig etc.
    som lägst mätte min läkare upp 75/45, galet lågt.....han blev lite orolig...men ingen fara, då trycket ofta höjs något när man reser sig, vilket är viktigt. har också haft en blodtrycksmätare hemma och testat massa ggr själv. ofta ligger mitt tryck runt 80-90/45-50. 
    mitt normala blodtryck ligger runt 110/60
    hoppas att det kunde lugna dig lite linda71 och hoppas hoppas att du mår lite bättre idag :)

    sen undrar jag varför din läkare vill höja din dos? be han ist på allvar verkligen utreda dig så att du får hjälp med de bitar du beskrivit ovan, oro, stress, ångest etc......DU är värd linda71 att tas på allvar <3

    ta hand om dig, massa kramar till dig från mig

     

  • Hjärtt­jejen
    Tor 13 okt 2011 20:54

    Hej!

    Allt jag har lärt mig om es samband,orsak och verkan har jag lärt mig från min husläkare, min hjärtläkare på sös, hjärtläkarna på hjärtintensiven (sös) och massor från specialistläkarna på Danderyds stressrehab. De sistnämnda läkarna var specialistläkare inom stressens fysiologi. Sen har jag läst ofantligt mycket på nätet och är en frågvis liten själ ;) Vill jag veta något så frågar jag i detalj, skriver upp frågor inför möten, ringer en extra gång osv.
    Inte att glömma att jag är mycket självlärd också, har verkligen exprimenterat med mig själv under de här åren. Just det här med blodtrycket upptäckte jag första gången själv och lånade hem en blodtrycksmätare och testade flera ggr om dagen under flera veckors tid. Det syntes klart att perioder med mycket es ger lägre blodtryck. Jag började läsa om det, mailade och frågade en tidigare medlem här på sidan och frågade min egen läkare.

    När man fått lära sig så mycket inom ett område så kan man till slut sätta ihop 1 och 1. Man börjar mer och mer förstå sambandet.....varför kroppen reagerar med es. Och sen när es kommer så kommer huvudvärken, tröttheten och alla andra symptom.....Allt hänger liksom samman, det ena ger det andra.....och numer kan jag nästan alltid förstå sambanden och därmed göra något åt mina problem....

    Söta Sarah, vad skönt att 24-timmars visade med stor säkerhet att du har ofarliga es, häng upp dig på den tron och intala dig att du säkerligen är frisk, oron förvärrar garanterat.
    För mig var det detsamma, att ultrljud och arbets-ekg mer kändes som en säkerhetsrutin. När jag hade mitt 24-timmars plus när jag kommit in på akuten och alla ggr jag varit hos hjärtläkaren och husläkaren så har självklart es på EKG varit typ NOLL....såååå irriterande. Självklart har de hittat ngr extraslag, men det är aldrig de mängder som jag kan ha när det är som värst.....Endast när min husläkare har lyssnat på hjärtat så har han HÖRT hur mycket es jag haft mellan varven. Jo förresten, på hjärtintensiven såg man en massa es, men de uppgifterna på hjärtdatorerna sparas tydligen inte???
    MEN det alla läkare har lugnat mig med är att det skulle ha synts på mitt EKG (trots uteblivna es)om det varit något sjukligt fel.
    När ultraljud och arbets-EKG var klart och visade på positiva resultat så tvingade jag mig mer eller mindra att verkligen börja tro på att jag var frisk, trots alla tusentals es jag hade....hade jag inte gjort det så hade jag blivit psykiskt knäpp tror jag.....oron var verkligen nära att knäcka mig :(
    Hoppas att du slipper vänta för länge på dina andra undersökningar, så att du får det ur världen. För min del fick jag göra både ultraljud och arbets-EKG på samma dag, hoppas det blir så för dig också......Sen fick jag svaren direkt utav läkarna på plats, det var också bra....slippa en massa väntetid.

    Ta hand om era hjärtan och ta hand om er själva alla hjärtevänner Hjärta 

  • Hjärtt­jejen
    Fre 14 okt 2011 20:35

    Det kommer att gå jättebra på ditt arbets-EKG SötaSarah, precis som alice mamma skriver så går det fort, lite svid i benen sen är det klart ;) :) 

    Vad bra också att du märker att dina es blir färre när du oroar dig mindre :) Då är de nästan med säkerhet ofarliga och hänger ihop med inre stress....precis som för många av oss andra här inne på tråden.

    Jag önskar dig stort lycka till den 24:e, inte många dagar kvar, skönt för dig :)

    Kram kram 

  • Hjärtt­jejen
    Tor 27 okt 2011 22:32

    TACK Jour65 för att du delar med dig.....å jag tycker inte alls att det var deppigt, jättebra info :) Något jag verkligen har tagit fasta på utav dig är just det här med upptrappning och nedtrappning vid fysisk aktivitet. Förut kunde jag t.ex springa enda fram till dörren när jag var ute å joggade, nuförtiden så avslutar jag tidigare och går sista biten....så stort tack för det :) Det känns absolut mycket bättre!!!
    Jag kan också hålla med kring information och kunskap om extraslag, farligt och ofarligt hit å dit.....känns som en djungel och mycket olika vetskap/kunskap hos läkarna. 
    Jag vet inte ens själv exakt vad jag har för konstigheter i bröstet, utan märker bara att jag kan påverka med livsstil....å så länge jag kan det å läkarna säger att det är ofarligt så försöker jag luta mig tillbaka på det :)  Jag kan ju ha perioder med galet mycket es, upp till 40/minut....men mina kommer alltid med ett eller ngr vanliga emellan. Endast någon enstaka gång har jag haft flera efter varandra, eller det har rättare sagt känts som om hjärtat flimmrat till typ 3 slag direkt efter varandra.....
    Just nu är jag inne i en es-period, skitjobbigt då blodtrycket blir så himla lågt å jag får huvudvärk, yrsel, svaghet etc. Men nu kommer helgen och jag ska sova, vila och vila....det ger alltid positiva resultat, vilket är skönt. Samt gör det att jag inte längre "sjunker" ner i deppighet&ångest lika mycket.

    Och som du skriver Jour65, du har haft besvären länge, 13 år...samma för mig, sen -98 OCH vi lever fortfarande :) Vilket vi kommer att göra i minst 50 år till, eller hur :)

    Kram å natt 

  • Hjärtt­jejen
    Mån 28 nov 2011 21:16

    Hej alla nya och alla gamlingar här i tråden :)

    Jag säger oxå nej tack till betablockerare....åt under 4 månader. Första månaden blev mycket bättre, men därefter var det tillbaka som innan,dvs upp mot 30-40 000 es/dygn. Det som gäller då är att höja upp dosen....vilket för mig kändes helt galet. Jag mådde kanske extra dåligt då jag normalt har lågt blodtryck och gärna vilja träna utan att känna oro......Dessutom kände jag hela tiden att betablockerare var helt fel medicin mot mina es. Betablockerare är ju precis som Linda71 skriver, en medicin för hög hjärtfrekvens, minskar stresshormoner och en blodtrycksmedicin. I mina ögon bara en ev. "konstgjord andning" under en tid. För mig känns det viktigare att man tar patienten på allvar och går till botten med problemen, försöker lösa "knuten".

    Men det jag pratar om är bara friska hjärtan och friska es......i annat fall så kan säkerligen betablockerare vara till godo!? Friska es kommer ofta utav stress av något slag.......å det är därför DÄR man bör lägga fokus. VAD är det som stressar kroppen och hjärnan? HUR kan JAG förändra och påverka!!!

    Den enda medicin som känns någesånär rätt för mig, har dock inte ätit det själv, är serotoninhöjande. Det är stresshormonet kortisol som retar hjärtat och det enda som kan trycka undan kortisolet är just serotoninet OCH självklart en livsttilsförändring/beteendeförändring såklart.

    Men det är inte enkelt med es OCH det är pissjobbigt när de kommer. Jag har försökt att lära mig allt om hur jag själv kan påverka.....det går absolut framåt, men inte helt enkelt. Jag har haft ett bakslag i över 2 veckor nu, ligger säkert runt 5-10 000 es per dygn för tillfället. Men jag kan förstå och vet hur jag ska komma ur det.

    Linda71, jag tycker att du är duktig som försöker trappa ner. Minns när jag själv trappade ner, det var oerhört jobbigt och blev värre under en period, men när det är klart så är det en sån befrielse och det blir bättre :) Jag trappade ner i jättelångsamt tempo, tror det är bra. Kan det ha varit 12.5 mg jag minskade per tillfälle, ungefär var 5:e dag??? Typ....

    Jag blir också så glad när jag hör ditt tonläge i dina inlägg, DU har kommit så långt.....vi har ju följts åt ett tag nu :) Även DU allasväl....jag är sååå glad för dig och din situation. Vi alla kan nog skriva under på att det går att leva med es och det går att få bort dem.....är också helt övertygad om att IFALL vi fortsätter med vår inställning i framtiden så kommer vi att bli helt befriade från es i framtiden. Man får faktiskt inte glömma bort att det kan ta flera flera år att återställa en rubbad hormonbalans.

    Å för er alla nya här inne, hej och välkomna....den här tråden är SUPER....en räddare i nöden :) Mina tips är; se till att prioritera sömnen, vila mycket, ät mycket mat med tryptofan, MEDITERA en liten stund gärna varje dag, ta tag i orostankar (om du har såna)....alltså hur du kan förändra dina tankebanor, träna gärna....MEN lyssna på vad hjärtat säger....mycket es så är det bättre med en lugn promenad än hög tempoträning, säg NEJ till saker som känns fel och som du inte orkar.
    Glöm heller inte att DU har rätt att få en ordentlig utredning på ditt hjärta...även om din läkare säger att det inte är ngn fara, STÅ PÅ ER!!!
    OM det är olidligt, om de kommer en massa varje minut dygnet runt....så prova eldandning (yoga), det fungerar på mig och tar bort es för en stund.....så man får lite andrum :)

    En sista sak....har sen 2 dagar börjat att äta rosenrot (apoteket).....har läst en massa om det och tror att det kan vara något :) Åt det i somras och mådde bättre än jag gjort sen eländet började.....så därför ska jag ge det en chans igen. Rosenrot jobbar just kting den hormonella balansen, trycker undan kortisol och ökar serotonin. Jag kan återkomma om en tid igen å säga hur det fungerar den här gången :)

    KRAMIS till er alla
     

  • Hjärtt­jejen
    Mån 28 nov 2011 21:45

    Glömde att skriva att det INTE finns ngr dokumenterade biverkningar på rosenrot, trots en massa studier..... och miljontals människor som ätit under ca 30-40 år :) Så det känns klockrent och säkert....Förhoppningsvis också en hjälp på vägen i min rehabilitering och kamp mot stressen :)

    kramis igen 

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...