Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Hej alla goa människor.

Jag har just nu en jättebra period med väldigt få extraslag. Vissa dagar bara 1-2 st, till skillnad mot i våras då jag hade flera 1000per dag- Under 2 helger i våras fick jag akut åka till sjukhus och blev inlagd båda ggr. Även om jag hade 17000st per dygn just de ggr, så sa läkarna att det inte var något farligt. (till saken hör att jag har haft e.s sen 15 år tillbaka med då endast ett 10-tal per dag, men sen 2 år tllbaka mellan 100-500 och 1000 per dag)
Enligt utredningar som ultraljud och magnetröntgen så är jag frisk. Mitt hjärta har fått en retning troligtivs pga långvarig inre stress, press, oro och rädsla. När allt kulminerade i våras var jag ständigt förbannad, rädd, frustrerad mm pga olika anledningar. Allt gick utför och jag kunde inget göra.

Jag har nu bytt tjänst, jobbar lite mindre, tänker mer på mig själv, går på yoga, äter bättre, försöker motionera mer.
Det är såååå skönt. Jag känner mig "ledig" när jag ska vara ledig.

Men det är också fortfarande tufft ibland. Jag är en ganska "stressad"och forcerad person, kör snabbt i trafiken, pratar fort etc. Så jag får jobba jättemkt med mig själv. En sak i sänder, andas långsamt, göra saker långsammare. För så fort jag blir "forcerad" så är det kört. Då kommer e.s som brev på posten. Idag tex, har jag haft ganska mkt es jmf med hur den senaste perioden har varit. Vet inte varför men jag kommer på mig själv att hela tiden ligga ett steg före mig själv om ni förstår. "Först ska jag göra det, sen måste jag göra det, och jag får inte glömma det" etc. Jag ser hela tiden 15 steg framåt istället för att vara här och nu.
Det tror jag är en av problemen hos mig. Jag får en slags inre stress av småsaker t om.

Jag blir också rädd ibland fortfarande. Och kollar pulsen flera ggr varje dag även om jag inte känner några e.s....
Jag får en hel del e.s vid motion, vilket är jobbigt. Och jag får väldigt mkt efteråt. Så jag har tänkt be att de även checkar mig med arbets- EKG för det har jag aldrig gjort. Men jag får inte riktigt tummer ur.

När jag får mkt e.s, som idag tex, då brukar jag sätta mig ned en stund, ta djupa andetag och försöka slappna av. Oftast blir det lugnare då,vilket gör mig lugn. Men sen kan de återkomma och då gör jag samma procedur en gång till. Och så tänker jag: "du har haft e.s länge och aldrig har det hänt nåt (inte ens med 17000st/dygn), du är utredd och friskförklarad". Tänker jag så, så försvinner oftast rädslan i alla fall.

Att byta tjänst var det bästa jag kunde göra, dessutom till en tjänst som passar mig väldigt bra och som jag tycker är roligt. Jag mår bätrte än på länge och jag trivs bättre med mig själv. Jag är mer närvarande med barnen och blir mindre stressad och irriterad även hemma.
När jag tänker tillbaka på den värsta tiden så inser jag hur riktigt illa det var. Hela min närmaste omgivning påverkades av hur jag mådde.

Just nu äter jag 100mg metroprolol,vilket är ok.Jag har ingen aning vad som händer när jag börjar dra ned. Läkarna säger att e.s är väldigt svårbehandlat, eftersom det inte finns medicin just end för e.s. Dessa sänker ju hjärtfrekvensen och minskar stresshormoner i hjärtat (om jag har fattat rätt), så hjälpt har de ju gjort.
Men allt får ta den tid det tar nu. Jag äter hellre medicin ett tag till tills jag känner mig mer stabil.

Denna sidan har räddat mig så många ggr. Jag hade googlat ihjäl mig tidigare på e.s men när jag hittade er alla här så fick jag mer förståelse. Jag var inte ensam! Det finns många som har exakt samma problem och nästan ingen med allvarliga komplikationer. När jag varit som mest nere så har det ändå hjälpt lite att gå in här och läsa om alla som har liknade sympton och vad ni har gjort.  Det har varit urskönt för mig.

Må så gott kära ni. Jag är inne då och då och läser och skriver. Det är så skönt att skriva till er som förstår.
Många kramar och en trevlig lördagskväll!!

Hej igen

Sjuka barn idag så jag är hemma från jobb.

Hjärtefröken, har tänkt precis som du gällande att man behöver någon slags "träffpunkt" för oss. När jag fick besked att jag var frisk, så var det inte mer med det. Jag fick förvisso en återbesöks tid efter ett år. Men likväl som hjärtinfarkt patienter får rehab och psykologhjälp kankse vi också skulle behöva det. (obs, jag jämför mig inte med dessa patienter naturligtvis) Men det kanske skulle behöva finnas ett forum inom landstinget gällande detta.
Eller är det kuratorer på vårdcentral man ska få remiss till?

Jag vet inte inte, men man skulle absolut behöva någon form av hjälp med att bearbeta det som händer. Det är ju ändå fysiska symtom på hjärtat, vilket är väldigt ångestframkallande oavsett om det är farligt eller inte.

Kram på er!

I morgon ska jag på mitt sista besök hos företagshälsan, beteendevetare. Jag ska se om jagkan få tips av henne vart jag kan vända mig. Som många säger, vi är en viss typ av människor och vi bär alla på en historia som mer eller mindre har orsakat detta. Ett tankesätt tar tid att ändra och jag vill gärna gå vidare och få stöd.

Nu är det dags att krypa till kojs. Sov gott alla.

Åter sjuka barn idag....den ena smittar den andra..

Mitt sista möte med företagshälsan gick jättebra. Jag känner ju mig så mkt bättre, så det blev positivt. Hon sa att jag fick ringa när jag ville och om jag skulle få återfall med längre perioder av oro, es, stress igen så skulle jag bara höra av mig. Och jag fick faktiskt en tid till, i slutet av nov. Det känns väldigt bra.

Det var tack vare henne, jag fick en spark i rumpan i våras/tidig sommar, då jag mådde superdåligt. Hon bekräftade alla mina symptom och känslor och förklarade rakt och enkelt orsaken till det. Ex att stress påverkar immunförsvaret, vilket jag itne riktigt fattat innan..Just då var jag helt ur balans och kände mig dåligt i hela krppen, yr, urinvägsproblem, huvudvärk, för hög sänka mm mm.
Efter det mötet kändes det som jag bara bestämde mig, nu får det vara nog! Jag kan ine ha det så här. Jag är inte dödsjuk, kroppen är bara påverkad av allt som hänt inom mig. Hitills har jag lyckats få och bevara en bättre balans och distans till mig själv. Och det är ju underbart. Men jag måste jobba hårt för att inte åka neråt igen.

Men jag måste berätta nåt knäppt. Jag har ju sista tiden haft jätte lite es och mår just nu ok.
Men igår, när jag skulle klippa gräset (1600 m2...), så kom de så fort jag drog igång gräsklipparen. Helt sanslöst! De höll på flera ggr per min hela tiden och en bra stund efteråt. Detta gör mig knäpp.

Vad jag undviker är då tyvärr motion.. jag promenerar och går på yoga, men jag får så mkt es vid träning så jag tycker det är obehagligt. Men jag ska ju som jag sagt tidigare, ringa och boka tid för detta.
Annars undviker jag för mkt alkohol, för det funkar inte alls....men för mig räcker ett glas vin.....

Nu ska ta hand om sötnosarna.
Kram på er.

Tac för råd och tips Allasväl och Alice mamma.

Jag har ju ett återbesök på Hjärtmottagningen, men jag ska verkligen be om en tidigare till för arbets-ekg.
För mig är det som du säger Alice mamma, så fort jagsätter mig och vilar så slutar de. Och så fort jag börjar igen, så slutar de. Så var det med gräsklippningnen igår...
Jag har aldrig vågat ta i ännu mer, det har jag inte gjort på  över 5 år...

Det där med sjukgymnast kanske också är en bra ide, jag ska kolla på hjärtmottagningen.

Ha en fortsatt skön dag! Här på västkusten är det stålande sol och kallt. Men jag får ju vara inne med mina febersjuka barn..Nu ska vi mumsa i oss en sockerkaka.
Kram

Hej

Jag måste fråga er en sak: när ni får 1 extra slag, är det alltid endast då 1 extra slag eller kan det vara fler på en gång i en följd?

Jag fick nämligen helt utan förvarning igår kväll, något som var super-obehagligt. Jag tror att det var 5-6 st extra slag på raken. Det kändes "tjockt" i bröstet och jag var tvungen att sätta mig. Sen försvann det lika snabbt och har inte kommit igen. Jag har haft det förr när jag hade långa jobbiga perioder. Men det känns som hjärtat springer iväg och inte hinner med sig själv och att det stockar sig/hakar upp sig  i bröstet. Förstår ni?

Jag tror inte jag kände mig svimfärdig men jag blev svinrädd och var rädd hela kvällen sen.

Vore tacksam för att höra hur ni ser på detta.

Kram

Hej på er och välkommen Ansan 57. Detta är ett helt underbart forum!!

Jag ville bara säga hej egentligen...har en bra period med hjärtat men har och är fortfarande dunderförkyld och hostig. Hela familjen har hostat i flera veckor nu, så vi är lite trötta på det. Både jag och min dotter har astma, så det piper och rasslar och hostas.

Jaja, ta hand om varandra och njut av livet. Det är här och just precis nu.

Kram och godnatt!

Hallå

Måste fråga om någon har varit med om detta:
Sen i slutet av aug har vår familj varit mer eller mindre sjuka...en hosta som har varit fruktansvärd. Vi har gått omlott med halsont, hosta, sjukdomskänsla och feber. Sen 2 v tillbaka är vi alla friska vilket är underbart!

Själv har jag astma sen 1,5 år tillbaka (hade det i ungdomen men har varit symtomfri sen dess, men den kom tillbaka i och med stressen troligtvis)
Jag hade inte koll på att ta dubbla doser kortison när man blev sjuk, vilket gjorde att jag blev superdålig...I ca 4v hade jag svårt att andas och tjockt slem åkte upp och ner i luftrören och jag hade svårt att få upp det.
Jag fick andas på alla möjliga olika sätt för att undvika slemmet vid varje andetag. (låter kankse konstigt men det går, man hittar lösningar) Dessutom hade jag hostattacker som kändes som lungorna skulle spricka.

När jag äntligen blev frisk och mina värden nu är bra igen, envisas jag med en jobbig halsont. Det är inte som halsfluss-ont och jag har inte ont när jag sväljer eller i mandlarna.
Däremot har jag jätteont när jag andas (slutet på andetaget), tryck och smärta på en punkt i halsen (typ struphuvudet) när jag ligger ned på rygg, samt att jag alltid har en smärta/värk i halsen hela tiden. Typ isande känsla.

Var hos VC och fick ern remiss till Öra/Nära/Hals som idag kikade ned i näsa/hals med slang....(nice)
Visade liten rodnad mitt på halsen, men inget annat som har med ÖNH att göra...
Läkaren trodde det berodde på STRESS och ev HALSBRÄNNA som har kommit pga att vi varit så mkt sjuka så länge. Samt spänningar i HALSMUSKELN pga stressen över denna tid.

Vad tror ni om det??? Är det någon som känner igen denna typ av halsont i samband med stress???

Varför kan man aldrig får känna sig bra????

Hallå Hjärtfröken,

Halsen är verkligen en konstig smärta. Jag drar mig för att ta djupa andetag för jag vill undvika den smärtan.
Jag tror också det är muskulaturen, tack för tipsen. Ska nog också börja min yoga igen nu när jag är "frisk", det kanske hjälper att få halsproblemet att försvinna.

Har du någon "egen" massör eller liknande som hjälper dig med sådana här problem?
Jag kan inte så mkt om energier/schakrat etc.... Men det känns som om det skulle kunna vara något för mig.

Hjärtat är ok just nu. Förskylningen tar överhanden. Ett par ggr under dessa veckor har jag haft mkt och några jobbiga es då jag blivit rädd.
Men ingenting i jmf med för 6 månader sen och de 2 åren innan det.
Men jag känner att jag inte har hämtat mig kroppligt efter de 2 åren med jobbig stress. Jag jobbar sakta med säkert framåt men känner att jag inte har 100% ork i kroppen ännu utan måste verkligen varva ned både fysiskt och i huvudet när det blir för mkt. Annars kommer e.s som ett brev på posten.

Kram snälla du

Tänker på dig Sommartroll.