Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
Hej!
Jag har oxå problem med extraslag. Detta har kommit sen jag fick vårt andra barn nu i september. Jag vaknade en natt o hjärtat rusade. Gick över efter ngn minut men jag fick världens dödsångest. Vid det tillfället var det lite sömn o mkt ny stress med 2 barn. Efter det har jag blivit helt besatt av tanken att jag har fel på mitt hjärta. Jag satt i soffan en kväll och fick en massa extraslag. Mådde dåligt av detta hela natten så jag åkte in till akuten. Vilo-ekg o blodprov bra.
Sen har jag haft känningar av extraslag lite då o då. Jag fick höra att det är dåligt om man får dem vid ansträngning. Idag lekte jag med sonen o jagade honom. Har dålig kondis o är inte van vid att springa. Så fort jag stannade så slog hjärtat en massa extraslag o konstigt. Har ni upplevt ngt liknande eller är detta farligt???
Ska till VC på torsdag så jag ska så klart berätta allt där men oron håller på att äta upp mig!
Tacksam för svar!
Hej alla!
Har nu gjort ultraljud på hjärtat och 24 tim EKG. Träffade en hjärtläkare förra veckan som sa att mitt hjärta är helt friskt och att detta med extraslag är jättevanligt. Efter det har jag varit glad och lugn och motionerat, gått raska promenader. Nu ikväll lite extraslag när jag sitter här i lugn och ro i soffan men blir bara lite rädd. Jag vet ju vad läkaren sa.
Orolig2: Jag tycker inte att du ska oroa dig, det är ju flera här som får extrslag när de anstränger sig.
Vad roligt det är att ni är gravida, nu när jag blivit lite äldre och mina barn är vuxna kan jag ibland längta tillbaka till tiden när barnen var små, nu börjar jag vänta på barnbarn. ''
Ansan57: Va skönt att alla tester var bra och att du har ett friskt hjärta. Nu är det till att försöka luta sig mot det när man får tuffa perioder med ett hjärta som bråkar. Hoppas du får vara glad och kan njuta nu...
Orolig2: Bra att du också får göra ett 24 timmars, bra med utredning för att kunna gå vidare och inte bli jätte rädd var gång.
Själv har jag haft det väldigt lungt ett par dagar, känner nu dock att en förkylning e på ingång.. inte kul..
Hur mår ni andra ?
Trevlig helg på er !
Hej på er!
Är ny som medlem här på sidan. Har tidigare endast läst era kloka och intressanta ord och berättelser, men känner nu att det är dags för mig själv att ”öppna upp” och berätta min situation i den här arytmidjungeln.
Mina första arytmibesvär började hösten -05 då jag var 21 år utan, vad jag vet, särskild anledning, med hjärtrusningar som kunde starta helt utan anledning när som helst. Episoderna varade i max någon minut, men kunde komma säkert 50 gånger på ett dygn. Besökte genast läkare som bara trodde att det berodde på oro, vilket jag visste att det inte var. Fick efter ett antal försök äntligen remiss för långtidsekg, som visade på rikligtmed regelbundna SVES per dygn och ett fåtal VES, episoder av supraventrikulära takykardier. Typisk ofarlig AVNRT löd kardiologens diagnos.
Fick Inderal att ta som symtomlindring vid behov, men medicinrädd som jag är så tog jag aldrig dessa. Arytmin var i perioder bättre och i perioder sämre. Jag har alltid efter en stunds försök kunnat avsluta mina hjärtrusningar själv genom att andas in djupa andetag.
När det har varit som värst har varje liten sak i min omgivning direkt stressat hjärtat, som att alla stressfaktorer gått direkt till mitt lättstressade hjärta.
Coca-cola, stress, förkylningar har alltid gjort hjärtat mer retligt. En gång när jag hade influensan så fick jag dessa hjärtrusningar säkert var 10:e minut i 2 dygn, tills jag tillslut åkte till akuten och fick ligga kopplad till alla möjliga maskiner för att de skulle förstå varför hjärtat slog i 210 nästan konstant.
Tillsist, hösten 2009 genomgick jag en ablation, där de förutom AVNRT upptäckte EAT och abladera dessa, enligt läkarna framgångsrikt, med kryo. Allt var i sin ordning tills jag 4 timmar efter stillaliggande efter ablationen skulle få inta vertikal läge – då fick hjärtat för sig att slå i 180 och det så fort jag satte mig upp! Ingen läkare hade någonsin varit med om detta och jag fick för första gången känslan av att livet är nog nu helt förstört. Jag fick ligga kvar för undersökningar i 4 dagar, men tillsist kom de fram till att mitt hjärta tydligen reagerade på detta sätt efter ablationen, men att det inte var något farligt. Fick åka hem och ordination att äta Seloken ZOC i 3 månader för att sen trappa ner om det kändes bra.
Allt gick som det skulle, kunde sluta med medicinen och kardiologen sa att allt såg bra ut.
MEN
I våras satte det igång igen. Dock på annat sätt, inga direkta rusningar som förut, men extreeeemt mycket extraslag och ett hjärta som enligt mig slog hur ojämt och oregelbundet som helst och hårdare slag och uppehåll mellan slagen. Det blev långtids-EKG igen och läkaren förstod vad jag menade. Endel rusningar upp över 200slag/min och många extraslag; 7000extraslag/dygn. Enligt läkaren så har jag fortfarande så kallade ofarliga regelbundna arytmier och att man absolut kan ha så många extraslag utan att det är farligt, men att eftersom jag känner av VARJE extraslag så blir mitt liv ohållbart på detta sätt. Därför;
Ablation igen, nu i veckan L
Usch, jag är så nervös! Förra ablationen var helt klart det värsta jag varit med om någonsin! Både ablationen i sig och händelserna direkt efter.
Det jag är mest nervös över är:
Min önskan är att äntligen få slippa dessa problem, de förstör verkligen livet. Vill kunna fokusera på annat och leva ett normalt liv.
Något tröstande/lugnande/konstruktivt tips/ord från er?
Hej sommarsol!!!
Ge inte upp hoppet, du ska se att det kan bli bättre. Man skulle aldrig abladera dig igen om man inte tror att det leder till förbättring. Vet du att jag abladerades för nu snart ett år sedan. Hade innan dess massa eländiga extraslag och ibland endel hjärtklappning som bara satte igång utan förvarning. Under min ablation fick även jag diagnosen EAT. Visst det var lite knöligt och jobbigt under just ablationen ( det tog 4 timmar)och första veckan efter gick pulsen lite upp och ner, MEN nu är det så mycket bättre. Har knappt ett enda extraslag eller något. Motionerar och lever ett helt annat liv. Jag kan känna av det då jag dricker alkohol,men det är knapp något som stör mig.
Försök fast det är svår utlöst och jobbigt att stå ut utan lugnande du fixar det!! Jag bad dom fixa extraslagen när de ändå abladerade och det funkade på mig än sålänge i allafall.
Lita på läkarna de kan sin sak!
Håller tummar och tår får dig!!
KRAM
Mej brände man i stället för kryo Och det var inga problem!!! Blev lite varmt i bröstet men absolut inget attt oroa sig för
Var glad att de kan hjälpa dig. Mina extraslag kommer från så många olika ställen att det inte går att bränna/krya dem..........
Sommarsol: Hoppas det går bra, var inte orolig..
Alice Mamma: Hur mår du ?