Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

snartvår; jag är så glad för din skull, hoppas verkligen att det är borta för ALL framtid.....men det är kul att du är inne ibland och tittar till oss

ha en härlig valborg du med, även ni andra oxå så klart.

kramis

Hej Linda71!

Vad skönt att magnetröntgen blev bra och tack för info. När man är där vi är så känns det som om man famlar i mörkret efter svar.....och jag fungerar så att jag vill ha ALLA olika undersökningar för att verkligen kunna utesluta konstigheter.

Magnetröntgen har aldrig ngn läkare (bor i Sthlm) gett mig som alternativ.....måste nog kolla upp det eftersom mina besvär har varit så extremt massiva, och jag fortfarande (ibland) kan känna en viss oro Har dock en fråga till dig. Du skriver att de gjorde ett ultraljud på dig när du låg inlagd, var det ett kortare eller längre ultraljud, tog dem bilder å så? Varför jag fråga är om det kan vara så att man kan se samma saker på en större UL-undersökning som under magnetröntgen, eller om det är så att magnetröntgen ger bättre svar?

På mig gjorde dem ett UL när jag låg inlagd, ett kortare sådant....men fick sedan en kallelse till ett längre (ca45-60 min)några veckor senare. Allt såg bra ut på det, men det jag börjar undra är om magnetröntgen kan vara ytterligare ett alternativ eller om det ger samma resultat som ett längre UL???

Jag hade oxå lite besvär av extraslag när jag var gravis med min sista son, men aldrig i dessa mängder som nu Verkar som om graviditet kan vara en trigger....

En till fråga till dig Linda71, vet du på ett ungefär hur många extraslag du kan ligga på per dygn när du har det som värst?

Jag känner precis som du att det är svårt att häva det när det kommer.....det enda jag hittat ( iaf sista tiden) som fungerat någesånär är att ligga på spikmattan och andas yogiska andetag.....brukar lugna sig ngt efter en stund. Men som sagt det har inte alltid fungerat, mitt hjärta verkar ändra karaktär från period till period......
I måndags när jag var hos min läkare hittade han nya konstigheter, hjärtat kunde ibland skena iväg i megahög puls, typ 10 slag, för att därefter slå vanligt för att därefter börja med extraslag och pauser

Förresten ett annat tips jag fick av en läkare på Danderyd var att "dra i handbromsen" flera ggr/dag, och det vare sig man har extraslag eller inte.....men framförallt om man känner av stress i kroppen. Med det menade hon t.ex. minipauser med rätt andning, yoga/meditation korta korta stunder, mindfulnessövningar etc etc. Puh det kostar tid och energi.....men kan man få ordning på hjärtat så betyder det allt för mig

Kul att du känner dig välkommen, kul för oss oxå att vi fått in en till som har sina erfarenheter och ngn som vi kanske kan hjälpa lite på vägen

Oj, vad klockan går.....nu ska jag börja rota i garderoben efter ngn klänning....ska på 40-års fest imorgon

Men ni får må så gott, ta hand om er och var snäll med era

kram kram -fröken

snartvår; vad innebär focus? hur upptäckte dem det på dig?

kram kram

hej på er, vad tyst det är härinne :( hoppas att det tyder på att era hjärtan sköter sig ok?

lillapinglan; vad skönt att du inte känner någon panik över mensen...men du har många år kvar än? inte lika gammal som jag, gammeltanten  för mig är tiden "nästan" ute.... håller iaf tummarna för dig och att det snart visar plus

allasväl; länge sen vi hörde av dig, hur mår du, är du sjukskriven, hur går det på jobbet, har du berättat etc? saknar dina inlägg

snartvår; tack för info och kul att du fortfarande är inne och kommenterar trots att du mår bättre. du ger oss hopp om att hjärtat kan bli bättre å det behövs

Linda71; hur mår du, har hjärtat lugnat ner sig?

hoppas att jag inte har missat någon.....
hjärtesjälen undrar jag fortfarande vart hon har tagit vägen....OM du läser kan du väl göra ett inlägg så att vi vet att allt är bra med dig

kramis till er alla från mig

ps. själv mår jag hyffsat, har mens och då brukar det alltid bli lite lugnare, ngn som känner igen det? hormonspratt förmodligen.....

Nej vad tråkigt allasväl, verkligen jätteledsen för din skull.....jag tror oxå att du ska se till att byta läkare OCH stå på dig så att du verkligen får ordentlig hjälp nu. Precis som du säger....du hinner aldrig ur en innan nästa kommer, snart kanske kroppen säger ifrån ännu mer, å det är inte bra. Kämpa för att få komma till Vidarkliniken innan du rasar fullständigt, så länge du fortfarande har lite ork kvar.
Jag skicka mina allra varmaste kramar via tråden till dig, ta hand om dig nu

Linda71; dina problem låter väldigt likt mina. Oftast så accelererar mina extraslag efter ett träningspass. När det var som värst kunde jag gå upp mitt i natten för att sätta mig på motionscykeln....så att hjärtat slog i takt.
Det jag tror har varit positivt för mig är att INTE vara rädd för att slagen ska börja.....för det gör dem ändå. Allt är så mycket psykiskt och det psykiska påverkar hormonerna negativt som kan vara en bidragande orsak till fler extraslag. Försöker man släppa ångesten och oron så tror jag att slagen blir mindre och mindre.....men det tar tid, inget som rättar till sig på en vecka. Jag är uppe i 9 månader nu.....och jag kämpar fortfarande med min ångest och rädsla över felslagen. MEN jag mår iaf mentalt bättre sen jag börjat släppa på rädslan. Och jag har lättare för att komma upp till ytan igen om jag är inne i en dålig period. En dålig period för mig handlar om 25-30 000 slag/dygn. En bra period för mig är kanske runt 1000 slag/dygn.
Märker oxå att de bra perioderna blir fler och fler, vilket är positivt.

Börjar på stresskliniken om 1 ½ vecka, ska bli såååå underbart. Att äntligen få tas på allvar och bli omhändertagen av ett helt team som satsar på ett individuellt program ihopsatt bara för mig.....ser mycket fram mot det. Kommer garanterat lära mig en hel del som jag lovar att försöka dela med mig utav....om ni vill?

Libä007; tror du inte att anledningen till att dina extraslag blev fler när du kom hem kan bero just på att du kom hem? När man är borta kan man släppa på alla måsten och den vardagliga stressen. Även om man sover mindre så tror jag att den inre stressen är förödande....bara en tanke sådär..

Nä nu måste jag sluta....ska försöka vara trevlig med min kusin som är och hälsar på.....inte umgåtts på 20 år....så här kan jag ju inte sitta och skriva ;

varma kramar till er, ha en bra helg.....och extra kramar till dig allasväl

Linda71: jag känner väl igen mig i dina korta sessioner av snabba slag som sen efterföljs av normala igen....min läkare fick höra dem för 2 veckor sedan, i stetoskop, tror att han kallade det för "skurar av mycket ökad puls i ca 10 slag" han blev inte orolig, så då känner även jag mig lugn. dock tycker jag att hjärtat ändrar karaktär ibland....när man väl börjat acceptera och känna sig lugn med sina konstiga extraslag så får hjärtat för sig att hitta på ngt nytt.....vet att "tilt" (en kille som skrev mycket här för länge sedan) lärde mig att det ofta fungerar så för oss med bökiga hjärtan, men helt ofarligt  det är synd att inte "tilt" är inne och skriver längre, tror att ni nya skulle känna ett oerhört lugn om ni fick höra han berätta sin historia. även hemlis (trådstartaren) är expert på att lugna oss "nya", hennes erfarenhet och klokhet har betytt mycket för mig SÅ om någon utav er fortfarande läser, så får ni jättegärna lägga in en kommentar om att man överlever ångesten,rädslan etc och faktiskt KAN komma vidare och må bra...jag har fått ta del av er klokhet och det är jag oerhört glad över

LibÄ007; duktig du är som promenerar OCH helt rätt att trotsa dina dumma slag....extraslagen ska INTE få ha makt över våra liv.....VI ska ha makt över extraslagen

Allasväl: skicka återigen styrkekramar till dig, försök att vara stark.....men orkar du inte hela tiden så är du bra iallfall, glöm inte det 

Lovar verkligen att berätta om stresskliniken, börjar på måndag om en vecka.....längtar!!

Ha en underbar söndag, själv ska jag ut på årets första golfrunda med min man och 16-åriga son, det är friskvård för lilla hjärtat

KRAAAAM

allasväl; jag blir såååå förbaskat arg när jag läser om hur vården ibland behandlar oss....har själv varit med om en traumatisk upplevelse vid en graviditet. vid ultraljud i v.13 upptäckte dem att hjärtat slutat att slå. de vill gärna se att jag åkte hem för att det skulle komma igång spontant, vilket jag vägrade. jag hade önskemål om att få bli skrapad direkt, men vägrades det och fick genomlida medicinsk abort, vilket i sig tog jättelång tid plus att det var sjukt känslomässigt jobbigt. dessutom kom inte allt ut och de fick till slut söva mig och skrapa mig iaf.....helt galet!!!
jag är helt övertygad om att denna händelse i mitt liv varit en bidragande orsak till mina hjärtproblem. idag skulle jag aldrig tillåta den behandlingen, vi betalar skatt och har rätt till individuell vård.

du måste stå på dig, de får inte behandla dig såhär. berätta för läkarna precis det du berättar för oss, så att de verkligen förstår hur du mår och känner.....de kan inte neka dig. om du inte orkar själv så ta stöd av din man.....jag blir verkligen ledsen för din skull!!! Å självklart kommer du att finnas för din fina lilla kille LÄNGE!!! Du är viktig!!!

Miljoner styrkekramar till dig allasväl och glöm aldrig att du är bra!!

Tack oxå för dina fina ord, dem värmer mycket

vad duktig du är allasväl, att du orkade stå på dig och ännu bättre att det kändes bra när du gick därifrån. du ska absolut inte känna att du inte kan skriva om andra problem härinne.....våra problem har ju direkt koppling till våra hjärtan för den delen.
för mig känns det bara bra att veta att man kan göra gott för någon medmänniska, det i sig värmer mitt hjärta

dock tycker jag att det är tråkigt att man så ofta ska behöva vara så stark för att få rätt och värdig vård....det ligger mycket i ordspråket "man måste vara frisk för att vara sjuk".

men nu grottar vi inte mer i det...nu tänker vi framåt

jag är säker på att du kommer att fixa det här

bamsekram till dig

Libä007; va bra att dem äntligen fått med extraslagen på ekg och vad bra att det "bara" var godartade sådana. hoppas att du iom det blivit lugnare, även ditt lilla hjärta lugnande besked kan ibland vara det som behövs för att bryta dåliga mönster....
jag har inte ätit bisoprolol, däremot seloken och inderal. inderal hjälpte ingenting. seloken hjälpte vid högre dos under en kortare period. har dock avslutat medicinering då det hjälpte dåligt i längden och gav biverkningar. min erfarenhet är iaf att medicin kan vara ett sätt att få lugn och ro en kortare period för att bryta ett dåligt mönster....men att äta för länge kändes endast som symptonlindring...vill komma åt orsaken så extraslagen försvinner för all framtid.

tror att det är jättebra att du är hemma en tid så att du får möjlighet till vila...passa på att gå långpromenader det brukar ju lugna hjärtat både på kort och lång sikt. stor kram till dig oxå

finskaflikkan: var inte rädd för din läkartid....han finns för att hjälpa dig framåt lycka till och kram

nu ska jag själv ut på långpromenad och rehabilitera lilla hjärtat, må så gott kära hjärtevänner

varmt välkomna eva63 och alice mamma, det känns som om ni har hittat rätt tråd...mycket extraslag men ofarliga.

eva63, jag känner väl igen mig om det du berättar, du har många likheter med flera utav oss härinne. du berättar om att dina besvär ofta kommer kvällstid för att sedan fortsätta på natten. så hade jag det under mina första månader och kan fortfarande ha. min egen teori är att det hör samman med att kroppen är mer trött då. jag kunde ha mycket under morgontimmarna (hög kortisolhalt) för att sedan under dagen ha det ganska lugnt, men sen till kvällen satte det igång. under en period kunde jag nästan klocka mina besvär.
MEN därefter har problemen ändrat karaktär många gånger....både hur slagen visar sig, vilken tid, hur mycket, när etc.... jag har nog gått igenom hela registret. OCH enligt mina läkare fortfarande helt ofarligt. ibland kan jag börja tveka lite, men då får jag stålsätta mig och koppla in "advokaten" i huvudet. rösten som talar förstånd med mig. jag är kollad, jag har ett friskt hjärta och jag ska inte dö ifrån mina barn för min del har det handlat om mycket mental träning. den här sidan har oxå varit en fantastisk hjälp på vägen. man förstår att det är många många som har liknande besvär. jag håller oxå med snartvår om att man ska stå på sig inför vården, framförallt om man känner att man inte kan relatera sina problem till inre stress. begär absolut att få ett grundligt ultraljud.

själv vet jag att mina problem är kopplade till stress, långvarig sådan.

men även om problemen är ofarliga så är de olidliga, det tar upp hela ens existens känns det som. första halvåret var grymt jobbigt och det var först i januari som jag fick kraft nog att bestämma mig för att det nu fick var nog. jag betalar skatt och har rätt till bra vård!!!! det är 2010, och ingen ska behöva gå runt och må så dåligt som man gör när hjärtat bökar dygnet runt, vecka efter vecka och månad efter månad efter mycket letande hittade jag danderyds stressrehab och efter MÅNGA turer är jag äntligen inskriven och börjar individuell rehab om 2 veckor. något jag ser fram mot mycket!!!

att du får andra symptom som yrsel och problem med andningen har jag oxå haft, har ibland fortfarande.....men kan hantera det bättre nu. som läkaren förklarade handlar det om blodtrycksförändringar och rädsla. kroppen reagerar med sitt autonoma nervsystem, det vi inte kan påverka. det är starka krafter. det räcker att en liten tanke (rädsla) far igenom huvet så kan det var igång.

jag förstår att du får ångest över jobbet..jag jobbar oxå med barn. det är ett på tok för stressigt arbete i sig. mitt råd är att du ser till att bli sjukskriven längre. jag var halvt sjukskriven under flera månader, men borde med facit i hand varit helt sjukskriven för att få möjlighet till rehabstid.
min rehab har bestått av medicinsk yoga, goda sömnvanor, dra i handbromsen flera gånger om dan, dvs rätt andning och vila, bra kost med mycket tryptofan ( en period extra magnesium)långa promenader varje dag, sagt nej till det jag inte orkat med, ligga på spikmatta, massage, akupunktur...etc

jag har känt att jag helt plötsligt har fått börjat fokusera på mig själv och att jag ska må bra.har alltid funnits för andra en massa och jag själv har alltid kommit i andra hand. förmodligen var det kroppen sätt att säga ifrån..... 

jag åt seloken zoc under 4 månader, hjälpte i 3 veckor....men sen försvann effekten...nu försöker jag hitta andra vägar, bla. genom ett hälsokost. som heter stressgard.

alice mamma; jag lider med dig oxå....har du blivit ordentligt undersökt? om inte så ska du kräva det så att du kan släppa din oro. har du prövat att få upp din puls (typ 70% av max) hur fungerar hjärtat då? det enda som hjälpte mig när det var som värst (då jag låg på 30 000 extraslag/dygn) var just att få upp pulsen ordentligt. kunde t.om. hoppa upp på motionscykeln mitt i natten för att få lugn ngr minuter.
om man har ofarliga slag så tror jag att motion är bra på både kort och lång sikt, för mig har det hjälpt iaf, har nog varit min räddning då massor av positiva effekter sätter igång i kroppen.

jag skickar massor utav styrkekramar till er båda OCH jag lovar att det kommer ljusare tider....även om det inte känns så just nu. kämpa på och KRÄV att få den hjälp ni behöver...vare sig det är undersökningar, sjukskrivning, mental hjälp etc. INGEN ska behöva må så dåligt som ni gör nu!!!!
skriv gärna igen, vi finns här för att hjälpa varandra
kram kram

Linda71; jo jag fick en del biverkningar utav min betablockerare (seloken zoc 100mg). bl.a. påverkades magen (hård), men det mest jobbiga var nog när jag kom in i en lugn hjärt-period och sömnen blev bättre, då kunde jag ibland hamna i komaliknande sömn, sov oerhört tungt. dessutom hade jag en massa läskiga mardrömmar och svettades på natten

sov gott hjärtevänner och extra varm kram till dig allasväl