Tack för ditt modiga brev. Jag är helt värdelös på att ge korta svar! Men det går ju bara inte när det är så djupa och viktiga saker. Jag blir rörd och tacksam för ditt mod att ta fram allt detta i ljuset så att det blir mer och mer öppet och accepterat att förlossningen inte är en ”isolerad” händelse, utan att varje kvinna som föder bär med sig hela sin livshistoria in i det rum där hon ska föda. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att svara dig och ge dig någonting.
För det första så förstår jag ditt motstånd. Du är mitt i småbarnstiden, har inte bearbetat den gamla förlossningen, är gravid igen och bär på ett trauma. Självklart har du ett behov av att hålla ihop och skydda dig själv. Vilket också är bra! När det gäller känslomässiga skydd behöver man förstå att målet inte är att ta bort dem, utan att de inte ska ha stagnerat och hindra oss i det som händer här och nu. Skydd är bra!!! Vi behöver dem i de stora men även små kriserna i livet. Men ibland kommer man inte vidare till nästa steg efter att man har skyddat sig, nämligen bearbetningen och läkningen av det som hänt. Hur länge man behöver skydda sig kan vara olika, beroende av många olika situationer. Tid är en av dessa, utrymme för att ta hand om det som kommer kan vara en annan.
Som jag skrev tidigare är förlossningen inte en isolerad händelse. Utan du bär med dig allt som du varit med om in i det födande rummet. Det betyder också allt det goda. All kraft som du genom ditt liv utvecklat, allt ditt mod som du mött på, händelser där du känt tillit och tro. Det finns där också tillsammans med ditt trauma. Traumat har bara lagt sig som ett täcke över dem och det du behöver hjälp med är att hitta vägen tillbaka till tilliten som har blivit skadad.
Det är jätte bra att du träffar en psykolog. Jag förstår din oro om du ”klarar” av att öppna den dörren. Kommer du orka med allt det som finns i ditt liv? Finns det utrymmet som du behöver? Börja kanske bara med att förstå att det kan finnas ett samband. Att detta kan påverka. Men kanske framför allt genom det som jag förstod från ditt brev och din förra förlossning, om det påminner dig om det som hände. För om förutsättningarna är totalt annorlunda. Om du får den miljö du behöver med en trygg atmosfär där du är trygg. Inga ljusa lampor, bara människor du har valt och litar på. Alla som är där är där på dina villkor. Där du får allt stöd du behöver för att ta emot allt som sker i vågarna av födelseprocessen. Ja då kan du få en möjlighet att istället hitta tillbaka till din tilltro till din kropp. Genom denna nya upplevelse kan du få kontakt med att din kropp inte ”tillhör” det som skett. Du får då en möjlighet att ta tillbaka din kropp från det som skedde. Att det är din kropp, att det är du som styr skeppet, möter vågorna och deltar. Det kan då istället bli stärkande. Men här är det viktigt att du får hjälp att följa vågorna och kroppen så att du inte känner dig ”överkörd” av din egen kropp. Det kan också koppla i det som skedde. Känslan att det inte går att ”styra” eller kontrollera. Då kontroll oftast är ett skydd. Nej målet är att med eller utan bedövning skapa de förutsättningar som du behöver för att kunna tillåta, delta och föda. Föda på det sätt som blir bäst för dig.
1. Så mitt råd till dig är att fundera på om du kan ta emot vetskapen om att detta kan påverka förlossningen. Men tillsammans med din psykolog fundera på hur mycket du kan och orkar öppna upp just nu. Ta de steg som du kan och orkar med. Respektera resten och tänk att du tar hand om dem när du känner att utrymmet finns.
2. Sedan skapa de förutsättningar som du behöver för att denna förlossning ska bli en stärkande och annorlunda upplevelse. Se om det finns en barnmorska som kan och får ta på sig ett uppdrag som hon deltar i under hela förlossningen. Detta kan vara ett alternativ på några sjukhus samt under hemförlossningar.
3. Ha med ytterligare stödpersoner oavsett om du hittar en fast barnmorska eller inte. Någon som känner till din historia. Doulan har inga egna intressen av att delta utan är där för dig och din partner. Om det blir för mycket känner hon det eller kommunicerar det med dig och finns kanske mer utanför för att skydda och ta hand om det praktiska. Det är dina behov som är i centrum. För att hitta doula titta på följande länkar:
www.doula.nu
www.fodautanradsla.se
Tack för ditt otroliga mod! Och jag hoppas att vetskapen om att genom rätt stöd och annorlunda omständigheter kan du läka det gamla och omfamna det nya - ger dig kraft..
Värme och kärlek! Susanna Heli
