Här peppas det, del 9

MiAmore, härligt att allt var så bra på RUL! Underbart att få se den lilla krabaten. Ska ni göra fler UL för att vara säkra på könet? Har hört om två personer i min närhet som fick ena könet "bestämt" och så var det tvärtom. I ena fallet hade bebisen ett syskon som hade väldigt svårt att tro att bebisen som kom verkligen var syskonet eftersom det hade fel kön!

Jo, det var missfall. Allt har gått bra. Jag mår fysiskt prima (det blev som en lite kraftigare mens bara) och psykiskt mår jag bra. Tror däremot inte att jag kommer att må så bra vid nästa graviditet, men så länge jag har en "konstaterad situation" som jag inte kan göra något åt känns det rätt lugnt. Jag blir gravid igen är jag övertygad om. Hade en stark dröm förra året om att jag nattade L och var nygravid samtidigt som jag hörde lucia-/julsånger, så vem vet, kanske blir det en sensommarbebis 2012...

Det var några saker som var jobbigare än andra denna gången.
Dels hade jag ångest över att det skulle bli ett lika tufft / dramatiskt MF som förra gången med smärta och skrapning och sjukhus etc. Dels kände jag mig paranoid och dum när min kropp kände en sak och alla sjuksköterskor hävdade att allt var så normalt och ok. En oro om att inte få göra VUL och tro att jag skulle behöva gå till typ v. 12-13 med växande mage och inte veta vad jag skulle säga till omgivningen. Nu var jag i vecka 6, så jag hade ju knappt hunnit vänja mig vid tanken. Så nu vet ni ungefär hur jag känner. Kommer nog att behöva stöd i början av nästa graviditet... Men det är ju därför ni är här, eller hur?!

Imorgon har vi 1-årskalas för lillfisen i barnehagen! Stora pojken!!!

Imorgon har vi 1-årskalas för lillfisen i barnehagen! Stora pojken!!!

MiAmore, härligt att allt var så bra på RUL! Underbart att få se den lilla krabaten. Ska ni göra fler UL för att vara säkra på könet? Har hört om två personer i min närhet som fick ena könet "bestämt" och så var det tvärtom. I ena fallet hade bebisen ett syskon som hade väldigt svårt att tro att bebisen som kom verkligen var syskonet eftersom det hade fel kön!

Jo, det var missfall. Allt har gått bra. Jag mår fysiskt prima (det blev som en lite kraftigare mens bara) och psykiskt mår jag bra. Tror däremot inte att jag kommer att må så bra vid nästa graviditet, men så länge jag har en "konstaterad situation" som jag inte kan göra något åt känns det rätt lugnt. Jag blir gravid igen är jag övertygad om. Hade en stark dröm förra året om att jag nattade L och var nygravid samtidigt som jag hörde lucia-/julsånger, så vem vet, kanske blir det en sensommarbebis 2012...

Det var några saker som var jobbigare än andra denna gången.
Dels hade jag ångest över att det skulle bli ett lika tufft / dramatiskt MF som förra gången med smärta och skrapning och sjukhus etc. Dels kände jag mig paranoid och dum när min kropp kände en sak och alla sjuksköterskor hävdade att allt var så normalt och ok. En oro om att inte få göra VUL och tro att jag skulle behöva gå till typ v. 12-13 med växande mage och inte veta vad jag skulle säga till omgivningen. Nu var jag i vecka 6, så jag hade ju knappt hunnit vänja mig vid tanken. Så nu vet ni ungefär hur jag känner. Kommer nog att behöva stöd i början av nästa graviditet... Men det är ju därför ni är här, eller hur?!

Hoppas det går bra idag..  Kram

grattis Matteo!