Här peppas det, del 9

MiAmore, härligt!

Jeskan, så var det hemma hos oss också fram tills dess att maken blev pappaledig. Då blev rollerna ombytta. Jag sov som en stock och han vaknade för minsta lilla. Nu är det lite varannan gång som vi vaknar / sover som stockar. Ibland kommer Ludvig in till oss utan att gnälla och ibland gnäller han och vi går in till honom.

Jakeline, vi är fortfarande på stadiet där vi kämpar med att överhuvudtaget få Ludvig att vilja ha bara kallingar. När vi åker iväg vågar vi fortfarande inte lita på att det inte sker en massa olyckor så vi tar på blöja då. Hur gjorde ni sådär precis i början? I morse var vi hemma och han hade kallingar, men han hann inte säga till helt i tid. Efter att han kissat färdigt på pottan ville han ha blöja (och jag sa inte emot eftersom vi skulle ut och cykla). Skulle du ha propsat på kallingar i det läget? Hur har ni gjort när ni åkt bil precis i början / varit bortbjudna?

Var det vattkoppor igen? Det finns ju en risk att de kan få det igen även om det är ovanligt. Tycker dock att jag hört om några fall.

MiAmore, hur går det för dig? Hur långt gången är du nu?

Vi har väl egentligen precis börjat försöka igen denna månad (efter andra missfallet), men det känns ganska jobbigt just nu. Mycket pga att det poppar upp så många gravida runt mig. Missförstå mig rätt, jag blir jätteglad för deras skull. En väninna som har försökt länge är gravid och allt ser bra ut så jag blev överlycklig! Sen är två av mina närmsta vänner gravida, varav en med tvillingar, hur kul som helst!!! Som det är nu är tre kollegor gravida, varav en känns ganska nära då hon har en dotter som är nära Ludvig i ålder och vi är lika gamla. När jag fick höra om henne fick jag ett sånt där påklistrat leende och sa vad kul, när jag egentligen tänkte; fan, det skulle varit jag! Vet inte varför jag blev så avundsjuk på just henne?! De andra är jag liksom genuint glad för, men ändå är det jobbigt att "alla andra..." Well, well, jag får väl leva på min förhoppningsvis sanndröm som jag hade förra hösten, tror jag det var, om att jag var nygravid när det sjöngs luciasånger.

Tilläggas bör att jag självklart är superglad för att jag överhuvud taget har ett barn och att han förgyller min vardag. I-landsproblem, men det är ändå ett av mina huvudbryn just nu...

Jaaaaaaa!!! *stanna, stanna, stanna* Fick akut illamående ikväll o ingen mens på dag 26. Hade överdrivet många grav.test hemma så jag tänkte att jag kunde slösa ett innan mensen kommer imorgon. Ganska snart ser jag ett svagt streck på Stickan Nu får vi hoppas att ångesten för MF håller sig borta!!!

Tack för tummarna! Jag var jätteorolig första dagarna och tänkte på det konstant, men jag går hos en psykolog för stress och pratade med henne om vad jag kan göra för att vara mindre orolig och det fungerar faktiskt. Vet inte hur det blir om jag får en blödning, men just nu är jag relativt lugn iaf. Ska på inskrivning på måndag om en vecka och ska då be om ett tidigt ultraljud för att se om hjärtat pickar.

MiAmore, kul med en av varje! Jag tycker du ska tänka som du skriver, 1kg mer än med sonen på inskrivningen är verkligen inte illa. Tänk på att mycket kan vara vätska och att du nu har verktygen för att gå ner igen.
Visst är det bra med begagnat! Jag känner mig alltid jättenöjd när jag sålt eller köpt något begagnat. Liksom ett bidrag mindre till slit-och-släng-samhället.

Idag har jag shoppat loss. Denna gång blev det "icke-gravidkläder" som kan hjälpa till att dölja magen (som syns tidigt på mig). Två kavajer, en långärmad och en kortärmad t-shirt, en stickad tröja (sån där kort som verkar vara inne nu) och en korsett som ska hjälpa till att hålla inne putmagen... Har ingen lust att basunera ut graviditeten nu när allt känns så osäkert. Har svårt att hålla mig och ännu svårare blir det om man tror att magen syns.

Jag skulle ju ha fått shoppa loss på 10.000 med en personal shopper på Åhlens eftersom jag klarade min utmaning med råge att gå ner i vikt, totalt ca 3,5kg (blev ca 5-6kg totalt). Första gången, i september, blev jag sjuk. Hade bokat om tiden till idag, men avbokade den när jag fick veta att jag var gravid. Tyckte därför jag verkligen förtjänade kläderna som jag shoppade idag!

Tack Jeskan :)
MiAmore, vad skönt att vågen visade mindre. Även om det är hur man känner sig som är det viktiga så känns det alltid skönt att få bekräftelse.

Jag är i vecka 7 (byter vecka på tisdagar eller onsdagar) så jag har gått över tiden för andra missfallet som hände i vecka 6 och är i veckan där första embryot slutade växa vid MA:t. Förhoppningsvis får jag göra ett VUL när jag träffar läkaren på tisdag, men de är ju inte så förtjusta i att göra "onödiga" UL. Ska ju göra ett KUB och det är väl kanske 3-4 veckor dit så de kanske tänker att man snällt får vänta. Precis i början av graviditeten var jag superorolig och kunde inte tänka på annat, men tipsen från psykologen har verkligen hjälpt. Även om det skulle vara skönt att få bekräftat på tisdag att jag inte har ett till MA.

I helgen har vi en gäst hos oss. Det är Ludvigs dagis som "hittade" en nalle på sin upplevelsepromenad som varken hittade hem eller hade kompisar. Så barnen tog hand om honom och lär sig vara bra kompisar. Vi ska ta med honom i vår vardag/aktiviteter och dokumentera, dvs skriva dagbok och fota :) Lite gulligt och roligt påhitt av dagis tycker jag.

Cornelia, det går bara fint! Tackar som frågar :) Jag såg lillskrutt i fredags och den hade vuxit som den skulle (2cm var den) och hade små paddlar till armar och ben. Hjärtat pickade så fint! Vilken lättnad!!!

Har de vanliga symptomen, dvs brösten spänner, tröttare än vanligt och mår lite kymigt för det mesta. Känns ungefär som om jag svalt en halv Skogaholms- (APK-) limpa alldeles för snabbt och det sitter en klump mellan svalget och magen. Är i v 9 nu (8+5) enligt sista mens och i vecka 10 (9+0) enligt ultraljudet.

MiAmore, hur går det med magen?  Det är inte så långt kvar nu!

Tack, det är bara bra. Längtar o bävar inför nästa UL som är 30/12. Den värsta hungern o Den förlamande tröttheten har lagt sig. Har ju gått in i v 12 nu. De flesta vet på jobbet och jag har slutat dölja magen nu :)

Vi var på KUB-ultraljud och bebis fastnade på bild :) Den har fortfarande ett litet pickande hjärta och växer som den ska. 6,7cm är den från hjässa till rumpa :) och väldigt låg risk för kromosomavvikelser fick vi.

Såå skönt! Snart känner jag väl små fiskstjärtar också (inbillar mig att jag redan gjort det, men det var väldigt ovanligt enligt barnmorskan) och då känner jag mig nog ännu lugnare.

Ludde var på 3-års idag och verkade klara det fint. Dock har vi blivit lite oroliga för hans hörsel de senaste dagarna. Sa till sköterskan att jag hade funderat på det någon gång, men han verkar höra selektivt så det bör inte vara några bekymmer. Men ikväll sa jag till honom att pappa var sjuk (på ett avstånd av ca 2 meter) och han fick det till alla möjliga andra meningar, bl.a. frågade han om jag sa att klockan var sju... Det kan ju vara lock för öronen efter förkylning eller så, men vi ska nog be om en remiss till en hörselspecialist. Kan ju vara så att han skämtade också, men jag tycker att det är ett väl avancerat skämt för en 3-åring.

Stort grattis MiAmore! Bra kämpat! Hoppas ni alla mår bra. Kram

Åttan, Jeskan, kul att höra från dig!

Jag börjar känna sprittande rörelser och som om bebis gör kullerbyttor :) Såå mysigt och skönt att känna livstecken varje dag! Ska till Berlin med jobbet onsdag till lördag, hoppas jag orkar med. Alla festar som galningar, själv ska jag nog faktiskt försöka mig på några moves på dansgolvet Hoppas jag klarar mig från foglossning bara, när vi var ute och reste för 2 veckor sedan fick jag mycket känningar efteråt och BM trodde det var början på foglossning.

Ludvig fick remiss till örondoktor på Karolinska via ett återbud så de ska dit på onsdag och kolla hörseln. Vi tycker att det har blivit bättre, men någon gång då och då känns det som om han svarar goddag yxskaft, så det är alltid bra att kolla upp. Inte så att det är en smärtsam undersökning eller så...

Tyckte det var ett ganska kul/trevligt nick :)

Delar rum med en annan gravid tjej, så det blir inga efterfester på vårt rum om man säger så De flesta på vårt jobb är goa och glada när de festar så det blir nog kul. Skönt att man kommit så långt att man inte behöver dölja graviditeten i alla fall. Det tuffa blir nog de intensiva dagarna, föreläsningar och workshops som löser av varandra och det brukar dra ut på tiden så man inte får mycket vila innan middag/fest börjar. Kommer bli sena kvällar onsdag/torsdag/fredag!

Är i vecka 17 och är förvånad över att jag snart är halvvägs! Har liksom gått runt i ett vakuum av att inte ta ut glädjen i förskott och sen plötsligt, poff, känner man sig helt plötsligt ganska gravid! Har liksom inte vågat börja tänka på praktiska saker som vagn och bilstol etc., men det finns fortfarande tid till det!

MiAmore, skönt att du fick vara vaken under snittet i alla fall! Hur tycker Milo att det är? Jättefint namn ni valt!

Åttacellig=består av åtta celler?