Vi kämpar vidare i med- och motgång.

Vad bra att du fixade ny tråd!

Absolut!

Oj då...tråden dog lite när vi gjorde en ny

Klistrar in (och uppdatrar) mitt sista inlägg :

Mixela, disco ...ojoj, kan riktigt känna hennes förväntningar. Det är en sådan underbar resa att få uppleva ens barn växa upp till unga små individer, spännande men ack så skrämmande ibland också.

Jag har levt utan medicinering i så många år att jag är "van" att gå värkbruten i långa perioder. Nu med klorokinfosfaten och Orudis Retarden så är ju stelheten lite mildare och det är något jag inte är så van vid.
Ibland är det t.o.m jobbigt, för när den väl slår till så är jag inte längre så "van" och hanterar det lite sämre med humöret bland annat.

Var det någon som såg Outsiders igår med el-allergin?
Jag kunde inte kika hela tiden för jag märkte själv hur jag satt och mer eller mindre tvivlade på dem. Och vem är jag till att tviva på människor som genuint berättar om sitt liv som är såp svårt att leva i det samhälle vi har idag? Jag vet ju bättre egentligen, vet själv hur det är när ens omgivning ställer sig tvivlande till ens värk.
Men det var så....jag vet inte...överdrivet och märkligt.
Känner mig hemsk som medmänniska att jag reagerade och tänkte så  

På fredag ska jag spana in ett dagis till både Amelia och Thilda (dags att byta för Amelia, jag kör ju 6 mil om dagen för att hon skulle gå kvar på sitt forna). Mannen arbetar eftermiddag denna veckan, så trist.

Sabina ska till allergi-läkaren då jag har begärt att de tar glutenprover på henne. Hon har jämt ont i magen och är dålig i magen, så något är ju fel. Naturligtvis hade hennes pappa rört till det där och nu ska vi prova en mjölkfri diet i tre veckor *suck*. Hon regerar inte på mjölk om vi säger som så (har ett syskonbarn som är mjölkallergiker och har följt honom sedan han "bara" var laktosintolerant).

Jag kom in i ett nytt skov igår...både händer och knä denna gången. Känns som om jag har luftkuddar i knäna oh mina tummar har börjat kiva väldigt myket. Känner också att jag är på väg in i en depression
Jag tillhör den skaran som blir mer nerstämd framåt vårkanten och med allt som skett runt omkring så har det väl i sig bidragit.

Jag städar som en manisk robot varje dag och gråter varje kväll...längtar efter ett liv som inte är detta.
Sen har jag dessutom en otroligt trotsig 3-åring som provar alla mina mamma-färdigheter för tillfället.
Vi är ju rätt så inlåsta här hemma då mannen tar bilen till jobbet (för snöigt för mopeden) och iom snön så kan jag inte dra barnvagnen så värst långt.

Nä, nu ska jag väl sluta plåga er med mitt mastodanta inlägg, men kom igen nu tjejer...klaga av er, för jag vet att vi alla har det lite tufft just nu och när vi delar med oss så känns det mindre ensamt och beklaligt då manvet att andra förstår.



Kramar

Hej tjejer!

Äntligen är jag tillbaka i "världen" igen, efter 4 dagar på en kristen retreatgård. Är så trött på det fromma nu (var iofs inte min idé att åka dit från början, obligatorisk retreat), önskar att det var lördag så man kunde sticka ut på krogen och ta en öl (även om jag inte dricker just öl). Nu är det ett år till nästa gång, får se om jag kan krångla mig ur då...

Det var kallt i lokalerna och mycket sittande, följakligen har jag mer värk än på länge. Hoppas att ni har det bättre! *kram*

Anna, vad är det för något? Som en slags isolaion från omvärlden??

Alla hjärtans dag, firar ni den?? Haha...jag är gift med den mest oromantiska man ever, så här firades inte på något plan (som vanligt).Jag har väl gjort ett par tappra försök genom åren, men har nu insett att det finns bara inte en gnutta i honom

Själv har jag vaknat idag och bestämde mig för att prova lite kläder från min "forna" garderob då mina nuvarande ändrat passform.
Jag är chockad, glad, förvånad, men mest chockad...alla kläder passar klokrent..inga kärlekshandtag kvar och platt mage... ...jag fattar inte hur, vem som har utfört trolleri på mig, men jag har stirrat och stirrat i speglen.
Hur kan jag ha sådan tur egentligen? Jag har fått tre barn och ser ut som jag gjorde i min ungdom i storleken.
Jag är absolut inte otacksam, inte heller skrytsam, men är som sagt var vääääääldigt förvånad.
Bara en månad sedan så provade jag byxorna jag har på mig just nu och kunde inte ens knäppa knappen, nu behöver jag bälte

Som sagt, är absolut inte skrytsam eller otacksam, bara väldigt paff.

Idag ska här städas och bakas som vanligt (slår snart rekord i bakning, bakar varje dag) i ren tristess....snön dalar ner som vanligt. Tänk att vi har haft snö sedan den 20 december...tilhör INTE det vanligaste här i Skaune

Saknar fortfarande min livskamrat enormt, men kan numera tänka på honom utan att falla i gråt. Däremot mår jag fysiskt illa när jag tänker på vår sista dag tillsammans och hur han somnade in från oss. Nåja, livets gång.

Kramar till er alla!!

Hej på er alla godingar!

Har läst ikväll om hur ni alla har det, både på nya och "gamla" tråden.. Ni berör mig alla med era liv och inlägg..
Saknar den tiden när jag levde med FL och er alla härinne. Tråden fyller en jätte funktion och ni är alla personer som jag gillar!!

Jag tror jag tagit i lite för mycket sista halvåret... Skolan gick som en dans, gör det kanske fortfarande vissa stunder, men nu efter min praktik på 1 månad så känner jag mig utbränd.
Det har varit tufft med allt, flytt hit och dit, skilsmässa, pysslande med barn och när var och hur man ska ha dem. Samtidigt måste jag hålla huvudet ovanför vattenytan och försöka härda ut med skolan. Är färdig i juni 2010. Inte så länge kvar nu. I juli får jag inte längre sjukersättning så jag hoppas något under sker och att jag får börja jobba timmar iaf över sommaren. Annars blir det tufft ekonomisk.

Hälsan är allt utom bra nu, svimfärdig vissa dagar av tröttheten(denna hemska fiende som jag avskyr..) såg att ni pratat om sömn och vilket helvete det är att vara trött. Jag kan bara håller med er alla. Att aldrig få vakna och känna sig pigg är ren tortyr.

Som min 16 åring gärna säger "det är bara att gilla läget". Så jag får fortsätta och göra det och hoppas att kroppen pallar ett tag till. Tror inte FK skulle betala ut någon sjukpenning åt mig, inte eftersom jag anses som frisk förklarad i juni. Då blir jag väldigt utförsäkrad från dem.

Jag sänder er alla en tanke och hoppas ni iaf har det relativt drägligt hemma hos er.
I mina tankar finns ni ofta!
Kram E

Nixxi: Jag trodde att min man var den mest oromantiska... Något år har han kommit hem med blommor och choklad, men i år blev det ingenting.
Är GRYMT avis på dig som kommer i dina kläder. Mina "smal-kläder" har jag inte haft på åtskilliga år, ja sen innan jag blev gravid och det är ju snart 9 år sen. De ligger snyggt vikta i en kartong i väntan på att jag ska komma i dom igen (när nu det ska bli av)....

Caramello: Skolan hade nog varit tuff för kroppen även utan skilsmässa, pusslande, och flyttar. Kan du inte ansöka om permanent förtidspension då, som jag har? Om jag fattat det rätt så måste du först bli utförsäkrad för att kunna bli sjukskriven igen, och sen kunna söka pension. Pappas nya kvinna är i samma sits, och hon ska söka permanent förtidspension, hon har en tid hos läkaren nästa vecka och ska skriva ansökan och skicka in.

Jag har precis varit en liten sväng med Tyra, till ängen vi har bredvid vårt kvarter. Det är perfekt för henne att få springa av sig där! Jag kopplar bara lös henne så kutar hon fram och tillbaka, fram och tillbaka och ser så där överlycklig ut! Man blir varm om hjärtat att se henne så.

Vädret är också något att bli varm om hjärtat över... solen strålar och det känns som vår trots att det bara är mitten på februari.
Börjar känna hopp om att det blir en vår och sommar i år med. Som jag längtar! Sitta ute på altanen och lyssna på fågelkvitter och se dottern leka med Tyra på gräsmattan. Har redan börjat planera för vad jag ska köpa: nya krukor, en hammock osv.

Kram och sköt om er!

Caramello,

förstår att det är jättejobbigt just nu, ändå var det ju inte direkt bättre innan skilsmässan, so hang in there... Du är tuff och stark och du klarar det här!

NiXxi.

så kul att du trivs i dina kläder igen - och med din kropp! Det är guld värt... Visst är det tråkigt med din livskamrat, men det är tack och lov inte den enda eller ens viktigaste personen i ditt liv. Livet går vidare, det är en usel kliché, men det är så iaf.

Usch vänner...idag är ingen bra dag

Har så vidrigt ont i mina leder, vill stundtals bara försvinna från jordytan. Känns inte mänskligt att behöva genomlida denna värk och dessutom har jag ett helt hem och två barn att roa och ta hand om.
Varit uppe stora delar av natten oh tjutit och tyckt allmänt synd om mig själv.

Nu längtar jag efter värme och ledighet...

Orkar inte mer snart...all energi är som bortblåst oh livsglädjen försvinner allt mer. Att jag sedan tillhör den grupp som lätt hamnar i en lightvarant av vår-depression gör väl inte saken bättre...

Nä, skulle egentligen skriva en massa positivt, men var bara tvungen att skriva av mina mörka tankar. Ni är de få som vet hur jag mår....

Nixxi:
Du har det fruktansvärt just nu... Är det inte läge att börja fundera över medicineringen? Hjälper verkligen Treo mot denna värk?

Jag tillhör de människor som börjar leva igen när solen och våren kommer. Min man brukar säga att jag borde göra som björnarna, gå i ide när det kommer snö. 
Men jag hade en dålig dag igår trots solsken och vårdrömmar, hela eftermiddagen kändes sååå seeeg och värken var olidlig. 

Tycker du borde prata med någon läkare som kan hjälpa dig så du får sova och så du står ut med dagarna också!

Idag har jag tänkt mycket på min mor, det är snart 2 år sen hon dog. Tänker fortfarande på att vi inte fick tala ut ordentligt innan.... 

Solen skiner och det är minus 20 igen. Tror jag ska åka iväg till en kompis och dricka te innan dottern ska hämtas från skolan.... hon har all energi jag önskar jag hade, men så har hon ju frisk också.

Får panik när jag ser mig om här inne, tv-rummet är fullt med hundhår, och ändå dammsög jag för ca 3 timmar sen. Funderar på att klä mig i enbart vitt och köpa nya vita möbler så inte håret syns.... BLÄÄÄÄ.... 

Ha en bra dag tjejer. Kram.