30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

snigelkatt skrev 2011-05-02 18:16:32 följande:

♥♥♥Jag plussade i morse ♥♥♥
Ett finfint plus på BIM-1, då var det ett Påskägg
Vår 7e graviditet, tänk om det går vägen denna gången?
Tänk om det är vår tur nu?
Tänk om jag verkligen kommer att få bli mamma i januari?
Tusen tankar far runt i huvudet. Fortfortfort.
Hur länge ska den lilla stanna denna gång?
Ska vi säga något till Sahlgrenska redan nu?
Tänk om det blir MF igen, eller ofostrigt, så mister vi kanske chansen till IVF till hösten?
Är det bättre att ta ett privat VUL om ett par veckor, och sedan kontakta SU om hjärtat slår?
Mannen min säger att jag inte får bli FÖR glad, eftersom oddsen att vi får MF igen är överhängande, men det struntar jag i!!!
Jag tänker vara förväntansfull, upprymd och superduper lycklig ändå. Om så bara för en kort stund....
Ber till alla högre makter att turen är på vår sida nu.
Har tagit trombyl sedan ÄL, och sätter igång med progesteron (3ggr/dag) i kväll. 

Kram till er alla  ♥

Undra om jag ändå inte hade två ägg...? Hade rejäl äl-värk på torsdagen på båda sidorna nämligen. Nåja,bara något bättre odds,ingen risk för tvins här inte.
Sjätte dagen utan kaffe,går bra. Slutade inför andra IVF:en och höll upp i två år,men trillade dit på semestern förra året. Kanske inte påverkar,men jag är jättenojig och beter mig som gravid efter varje äl. Röker eller dricker har jag aldrig gjort ändå så det behöver jag inte fundera på. Sex är uteslutet av två skäl: ren noja och omöjligt att genomföra om jag inte har äl. Träning existerar inte heller eftersom jag har funktionshinder och hjärtfel. Bara vanlig vardagsmotion. Och badar inte med varmvatten över magen längre,läste att det kan ge missfall,ingen aning egentligen. Är en sån att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag fick missfall och vetat att jag gjort nåt "fel". Tar 2 proggisar per dag och det är väl dom som ger symtom. Omöjligt att känna nåt så här tidigt annars!

Önskar äl.,mens,grav.lycka och annat åt de som behöver!

Bara lite klarlägganden. Jag gjorde inget VUL innan insem. eftersom jag ju fått positivt äl-test,alltså fanns minst ett ägg. BIM om det blir som det brukar med två proggisar 16/5. Tänker INTE testa,sånt sysslar inte jag med! Testat några få ggr de här fem åren och litar inte på test för fem öre. Kan visa plus fast barnet dött och visa minus fast man är gravid. *vet* Får jag mens= inte gravid och får jag inte mens= åtminstone varit gravid återstår att se hur det går. Jag kommer inte kalla mig gravid förrän jag känt ett barn sparka och inte förrän jag fött ett levande barn kommer jag säga att jag kommer bli mamma. Så 8 månader i ovetskap och total skräck. Får väl alla mot mig,men så får det bli. Jag menar jag röker inte,dricker inte,äter folsyra sen över fem år,kommer inte äta det man inte får och har bra blodvärden,är testat för guvetallt i.o.m. IVF och insem. Vad ska jag springa till b.m i v.7 för? Dessutom få itutat i mig att jag verkligen borde göra abort p.g.a mitt funktionshinder och höga ålder! Nä tack! Måste jag göra nåt innan v.25 blir det via min privata klinik som har b.m.

Mens. Höll bara 17 dar,borde varit 18 med två proggisar. Sista chansen,vad gör man nu då? Åker till Polen? Mina ägg duger ju inget till i alla fall så några rättmätiga arvingar blir det inte här inte. Spelar inte oss nån roll,men alla andra tror jag...

Tappat gnistan fullständigt så jag ligger lågt under sommaren. Måste få iväg ansökan om ED,det tar emot... Precis fått veta om en till som väntar andra barnet vilken dag som helst och de började långt efter oss. Första tog självklart på första skjutet,det brukar inte ta tid i våra kretsar. Några andra har adopterat två stycken och här sitter vi och är utdömda som föräldrar. Skulle säkerligen bli bättre än 90% av hela befolkningen!

*arg,less,bitter,hatisk och avundsjuk*

Det kan ju inte gå sämre för er i alla fall än för oss...

Det är när man blir påmind om hur vansinnigt lätt andra har att få barn det känns extra surt. Ingen vi känner på nära håll har haft svårt,tvärtom har ALLA som börjat efter 40 fått två barn! Och jag var "bara" 37... Några i periferin har haft svårt,men adopterat,det är ju det vanliga att man vill och får.
Vi har ett utkast på ansökan,måste bara översätta det till bra engelska.

Tittar in nån gång!

Uppenbarligen kan det gå till slut som jag läser om här!  Så långt i vart fall vilket ju är bra början. Hoppar dock alla gravbeskrivningar för egen del om det inte är oro för missfall ni skriver om. Den förstår jag,resten bryr jag mig inte om om ni ursäktar min uppriktighet. Er viktuppgång,krämpor och nyinköpta vagnar vill jag inte läsa om ,men som sagt-skriv att det gäller det så hoppar jag om det är så.
För egen del har kroppen ballat ur,men vi får väl se om det är graviditet,för tidig mens eller annat vajsing. Inte som det brukar i vart fall.

Mensen kom minst tre dar för tidigt. Haft så förut månaden efter en stimulering,verkar som kroppen ballar ur. Nåja,på´t igen då...

Apropå medicin så har jag haft väldig tur med läkare inser jag! Inom landstinget hade jag fått NOLL hjälp,där är alla passe´efter 39. Gallerians läkarmottagning i Jönköping för den som kan resa dit. Aldrig omöjlig! Jag ger mig inte in på ED om jag inte är lovad medicin för jag är säker på att felet inte sitter hos mina embryon utan i nåt annat.

Ta hand om er! Jag ska bryta ihop lite och sen fortsätta. Vad annat kan man göra?