• Anonym (Ledsen)

    Missed abort

    Jag är så ledsen.... va på UL och det visade sig att fostret dött i vecka 9 . Jag trodde jag var i vecka 15 och har alltså gått och trott att jag var gravid i 6 veckor...
    misstänkte att något var fel eftersom mina gravsymptom försvann men barnmorskan sa att jag inte behövde oroa mig. Däremot sa läkaren på sjukhuset att om man slutar ha bröstspänningar är det troligt att fostret dött...

    Fick abortpiller och nu har jag förhoppningsvis blödit ut allt. Känner mig helt tom och vet inte hur jag ska gå vidare.
    Det visade sig även att jag har en bakåtvänd livmoder och att jag hade någon slags inflamation.... bakåtvänd livmoder är det någon som vet något om det??

    Vet inte om vi ska försöka få barn igen.... eller vad jag vill säga med inlägget vill mest skriva av mig lite.... finns det någon annan som nyligen fått missfall?

  • Svar på tråden Missed abort
  • airamanna

    Måste bara berätta nått härligt!

    Igår träffade jag några av mina allra bästa och närmaste kompisar och efter en jävla jobbevecka så bröt jag ihop fullständigt, av både den ena, den andra och den tredje anledningen, är väldigt känslig just nu och tål väldigt lite... och fick så fantastiskt stöd av dem så jag blev så rörd och glad och ännu mer ledsen, man är ju lite konstig, när nån säger nått snällt så sprutar tårarna ännu mer... 

    Jag har ju på nått sätt misstolkat allt som andra sagt utifrån mitt eget konstiga försvarssynsätt och trott att ingen förstår och att alla bara tycker att jag ska tänka positivt och se framåt, men dom hade snarare varit orolig för mig för att jag inte varit ledsen färdigt och sörjt förlusten utan bara kört på, viket är helt sant, det är ju precis så jag gjort....  det kändes så fantastiskt skönt att ha dem och få höra någon annan, utöver kuratorn, säga det som har börjat gå upp för mig, det är en sorg - du "får/ska" vara ledsen... låt det ta den tid det tar. 

  • Xperia
    airamanna skrev 2010-10-30 16:39:55 följande:
    Måste bara berätta nått härligt!

    Igår träffade jag några av mina allra bästa och närmaste kompisar och efter en jävla jobbevecka så bröt jag ihop fullständigt, av både den ena, den andra och den tredje anledningen, är väldigt känslig just nu och tål väldigt lite... och fick så fantastiskt stöd av dem så jag blev så rörd och glad och ännu mer ledsen, man är ju lite konstig, när nån säger nått snällt så sprutar tårarna ännu mer... 

    Jag har ju på nått sätt misstolkat allt som andra sagt utifrån mitt eget konstiga försvarssynsätt och trott att ingen förstår och att alla bara tycker att jag ska tänka positivt och se framåt, men dom hade snarare varit orolig för mig för att jag inte varit ledsen färdigt och sörjt förlusten utan bara kört på, viket är helt sant, det är ju precis så jag gjort....  det kändes så fantastiskt skönt att ha dem och få höra någon annan, utöver kuratorn, säga det som har börjat gå upp för mig, det är en sorg - du "får/ska" vara ledsen... låt det ta den tid det tar. 
    Åh vilken härlig berättelse och vilka fina vänner du har! Allt har sin tid- även sorgen. Gråt gråt och gråt igen tills det inte finns några tårar kvar. Ibland måste man få bryta ihop fullständigt för att kunna bli hel igen! kramar i mängder
  • beingboring

    Hallå alla,

    Har blivit så krasslig och har ont i halsen och fryser så orkar inte skriva något längre..

    Är inne i tråkfasen då man bara väntar på att mensen ska komma eller inte komma. Har beräknad BIM nästa onsdag. Känns som evigheter...

    Hur är det med er?

    Hjärta till er alla...

  • airamanna
    beingboring skrev 2010-11-01 20:16:35 följande:
    Hallå alla,

    Har blivit så krasslig och har ont i halsen och fryser så orkar inte skriva något längre..

    Är inne i tråkfasen då man bara väntar på att mensen ska komma eller inte komma. Har beräknad BIM nästa onsdag. Känns som evigheter...

    Hur är det med er?

    Hjärta till er alla...
    Usch, stackare! krasslig är inte kul, du får bädda ner dig i soffan med en stor halsduk, filt och rykande kopp te och kurera dig! 

    Förstår vänt-känslan, är himla trist. Jag ska vänta ännu längre... tror det är bim runt 15 nov,

    krya på dig-Kramar 
  • mammiz83

    hej tjejer! får ja hänga med här?
    har försökt få barn i över tre år varav de senaste två bestått av utredningar och IVF, 5 ivf:er krävdes det för att få uppleva mitt livs första plus på stickan.
    Men lyckan blev kortvarig, på första VUL i v 8 visade det sig att fostret dött någon vecka tidigare. Tre dagar senare var missfallet ett faktum, detta är nu 3 veckor sen.
    Nu står vi på ruta ett igen, och får börja om med nya behandlingar. så jäkla tungt!
    för tillfället väntar jag på att mensen ska komma igång igen så att vi kan påbörja behandling inför ev återföring av frysta embryon.
    men jag har ingen aning om när den kan tänkas komma! hur snart efter era ma/mf har ni fått tillbaka er mens?


    längtande själ
  • beingboring
    airamanna skrev 2010-11-02 07:53:52 följande:
    Usch, stackare! krasslig är inte kul, du får bädda ner dig i soffan med en stor halsduk, filt och rykande kopp te och kurera dig! 

    Förstår vänt-känslan, är himla trist. Jag ska vänta ännu längre... tror det är bim runt 15 nov,

    krya på dig-Kramar 
    Ja men då ligger vi ju hyffsat nära varandra iaf! Spännande.

    Vet att det här kommer bli en sån här gång då jag kommer bli sktledsen om mensen kommer. Det har varit så mycket med cellförändringar och ditten och datten så nu tycker jag verkligen att det ska vara min tur. Vill så gärna bli gravid före den 10 dec då vi skulle haft BF. Dessutom har min syster precis blivit gravid och väntar sitt andra barn. Fantastiskt kul men jag vill ju också... Dessutom skulle det ju vara hur härligt som helst att få ungefär samtidigt som henne.

    Tack för kramarna! {#emotions_dlg.flower}
  • beingboring
    mammiz83 skrev 2010-11-02 08:03:53 följande:
    hej tjejer! får ja hänga med här?
    har försökt få barn i över tre år varav de senaste två bestått av utredningar och IVF, 5 ivf:er krävdes det för att få uppleva mitt livs första plus på stickan.
    Men lyckan blev kortvarig, på första VUL i v 8 visade det sig att fostret dött någon vecka tidigare. Tre dagar senare var missfallet ett faktum, detta är nu 3 veckor sen.
    Nu står vi på ruta ett igen, och får börja om med nya behandlingar. så jäkla tungt!
    för tillfället väntar jag på att mensen ska komma igång igen så att vi kan påbörja behandling inför ev återföring av frysta embryon.
    men jag har ingen aning om när den kan tänkas komma! hur snart efter era ma/mf har ni fått tillbaka er mens?
    Klart du får vara med! Livet är verkligen inte rättvist och jag önskar att du inte behövde skriva här utan att din graviditet hade gått bra. Det förtjänar ni verkligen efter alla era turer. Hoppas att din mens kommer igång strax! För mig dröjde det ca 6 veckor men jag hade lite problem med infektioner och behandlingar fram och tillbaka. För de flesta har det nog tagit ungefär en menscykel.

    Hoppas som sagt att den kommer igång snart och välkommen hit, det här är en väldgt fin grupp där man får vara ledsen och glad och arg helt i sin egen takt med ett underbart stöd från alla fina brudar. Kram!
  • mammiz83

    beingboring: tack snälla! Har läst lite i tråden och den verkar vara fylld av fina tjejer som ger varandra bra stöd. Precis vad jag behöver.


    längtande själ
  • airamanna
    mammiz83 skrev 2010-11-03 10:40:39 följande:
    beingboring: tack snälla! Har läst lite i tråden och den verkar vara fylld av fina tjejer som ger varandra bra stöd. Precis vad jag behöver.
    Självklart får du vara med, även om det är synd att du vill... Beklagar era jobbiga turer och håller tummar och tår för att nästa lilla pyre får stanna hos er. 

    För mig tog det ca 4 veckor att få mens efter behandlat MA. Hoppas att det flyter på för dig med detta så att ni får fortsätta era behandlingar!

    stor kram! 
  • Xperia
    mammiz83 skrev 2010-11-02 08:03:53 följande:
    hej tjejer! får ja hänga med här?
    har försökt få barn i över tre år varav de senaste två bestått av utredningar och IVF, 5 ivf:er krävdes det för att få uppleva mitt livs första plus på stickan.
    Men lyckan blev kortvarig, på första VUL i v 8 visade det sig att fostret dött någon vecka tidigare. Tre dagar senare var missfallet ett faktum, detta är nu 3 veckor sen.
    Nu står vi på ruta ett igen, och får börja om med nya behandlingar. så jäkla tungt!
    för tillfället väntar jag på att mensen ska komma igång igen så att vi kan påbörja behandling inför ev återföring av frysta embryon.
    men jag har ingen aning om när den kan tänkas komma! hur snart efter era ma/mf har ni fått tillbaka er mens?
    Välkommen hit! Beklagar allt du fått gå igenom men vi ska nog försöka peppa fram ett ordentligt pluss igen!
    kramar!