För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

Jag har förvisso använt lustgas till båda mina barn, men inte under hela förlossningarna.
Större delen har varit utan smärtlindring och hela utdrivningsskedet utan.

Jag använde mig av varm dusch, promenader och massage för att lindra den direkta smärtan. För att kunna hantera smärtan har jag övat profylaxandning vilket jag personligen inte tycker gör någon skillnad i smärtan men absolut hjälper en att ta sig igenom värkarna.

Mina förlossningar har varit förhållandevis bra. Diverse omständigheter har gjort att jag valt att föda nästa barn hemma och det blir ju utan medicinsk smärtlindring, men jag rekommenderar definitivt att prova utan.

Jag har BF i maj och är också inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring. Har också kikat på dyktekniken, kanske i kombination med profylax (eller:dykteknik med profylax som backup om det förstnämna inte funkar)? Har flera vänner som har gått profylaxkurs (Annas profylax) och är jättenöjda med det även om de har tagit medicinsk smärtlindring (flera av dem har fått snittas).

Dyktekniken känns på ett sätt bättre/mer naturlig. Men ... Det som känns tryggt med Profylax är att det finns tydliga övningar att göra innan och kursen gör det tydligt även för partnern vilken hans roll är. Dyktekniken känns flummigare "nädå, det finns ingen kurs, bara slappna av". Det låter ju fint, men kanske kan det vara skönt att ha fått prova innan på ett tydligt sätt (att börja träna på förvärkarna känns lite sent, skulle gärna gå kurs nu) för att undvika att stressa upp sig? Eller än mer att inte pappan ska bli uppstressad, min sambo höll på att trilla baklänges när jag sa att jag inte vill ha medicinsk smärtlindring. Han går inte så bra ihop med sjukhus så jag är rädd att hans oro kan stressa upp mig. Om vi båda har förberett oss tillsammans tror jag att det skulle kännas tryggare för oss båda.

Jag har i alla fall lånat "Föda utan rädsla", får se hur jag känner efter att ha läst den.

Hej,

tänkte att jag kunde dela med mig av mina erfarenheter då jag har två helt olika förlossningar att jämföra, min första med EDA/epidural och lustgas och den andra helt utan medicinsk smärtlindring.
Inför min första förlossning hade jag inte lärt mig någon speciell andning eller profylaxteknik och blev nog mycket därför överrumplad av hela förloppet och hade inget "att ta till" när värkarna kom. Det ledde till att jag tyvärr valde EDA, vilket kändes bra i en 10 minuter sedan var den effekten över. EDAn ledde också till minskat värkarbete så jag var tvungen att få värkstimulerande dropp. Efter förlossningen, som tog 12 timmar var jag helt slut och kände inte minsta glädje när bebben kom ut :-/.
Jag kunde heller inte kissa pga sprutan utan blev tappad på 9 (!) deciliter urin och fick ha kateter i 3 dagar efteråt.

Efter denna tråkiga upplevelse fick jag gå på Aurora-samtal (stödsamtal) inför min andra förlossning knappt två år senare. Jag hade då också gått en profylaxkurs och pratat igenom min kommande förlossning med en doula.

Min andra förlossning är totalt olik den första!
Vid midnatt gick vattnet och jag hoppade i badkaret hemma efter ca en timme (hann äta ett mellanmål bl a medan värkarna sakta tilltog).
Satt i badkaret där jag ömsom fyllde och tömde badkaret och hade duschen som smärtlindring på nedre delen av magen. När värkarna kom slappnade jag fullständigt av och bara följde med. (Här funkar dyktekniken bra!) Varje topp följs ju av en liten stunds vila och dessa såg jag fram emot och njöt av mellan värkarna.
Hade inte min man insisterat på att vi måste till sjukhuset hade vår bebis kommmit i badkaret. Han fick in mig i bilen och efter 5 minuter kom lillen i baksätet, med någon minut kvar till sjukhuset. Det låter kanske inte så men det var helt underbart!
Stod på knäna i baksätet på vår bil, min syster körde, vår knappt två år gamla pojk satt i barnstolen i framsätet, vår lilla hund längst bak och maken hjälpte till att ta emot vår bebis

Nu väntar vi vårt tredje barn i maj och helst hade jag fött hemma, skall undersöka om det är möjligt där vi bor.
Oavsett var jag föder vet jag i alla fall att jag inte vill ha någon medicinsk smärtlindring, jag har upplevt förlossning både med och utan och kan åtminstone prata för mig själv när jag menar att upplevelsen blev så enormt mycket bättre när man inte lade sig i kroppens (och själens) naturliga förlossningsarbete.

Här är en länk till en kort beskrivning av dyktekniken:
www.barnmorska.net/artiklar/forlossning/103-dyktekniken.html

Och här är en länk till mer råd och tips:
www.profylax-akademin.se/files/profylaxkurs.html

Fråga gärna om det är något ni undrar över

Vad härligt att få ta del av dina två helt olika förlossningserfarenheter majoba!

Jag kan känna att jag drar mig lite för att berätta för folk att jag planerar att föda utan medicinsk smärtlindring. Det är som att man måste försvara sig med att man fattar att det gör ont  (duh?!). I den mån jag alls har sagt det så har jag därför fyllt på med "men jag får se där och då, det kan ju hända att jag vill ha allt de kan ge mig". Det vill jag inte alls (ja, det KAN bli så, men jag tror/hoppas inte det), jag vill få hjälp att hantera smärtan inte bli av med den.

Förstår vad du menar, folk tycker nog att "när det nu finns medicinsk smärtlindring, varför inte använda den?" Men vad de glömmer är att det (oftast/alltid?) inverkar på kroppens naturliga förlossningsprocess. I mitt eget fall var ju nackdelarna (se mitt tidigare inlägg) långt fler är fördelarna (10 minuters vila) med den medicinska smärtlindringen.
Det är ju trots allt ett naturligt skeende att föda barn, inte en sjukdom man skall "bli behandlad mot".
Mina kort råd till alla som skall föda är:

Var inte rädd för smärtan (den är ju på inget sätt farlig i sig), lär dig nu, innan förlossningen, vad du kan göra för att lindra den, t ex genom andning/avslappning eller
ett skönt bad. Slappna av och följ med din kropp!

Tonx, hur går man tillväga om man vill föda hemma? Har fattat det som att det är svårt att få det "godkänt" med barnmorska och så?
Om man inte väljer att bara "stanna hemma" förstås, det är ju inte så knepigt