För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

Hej på er. Jag födde mitt första barn för 3 månader sedan och vill gärna komma med ett par tips, sådant som jag tänkt på nu i efterhand ochs om har betydelse för en naturlig förlossning och för att kunna möta smärtan bra. Jag födde på Södra BB och ville göra det utan medicinsk smärtlindring. Jag och min man gick dessutom på Annas Profylax.

Här är mina tips:

- Rannsaka era föreställningar och bered er på tvärt om! Jag trodde att jag skulle gå över tiden, ha latensfas hemma mm. Så blev det inte... och jag blev väldigt överrumplad. Jag hade ett snabbt förlopp (6 tim totalt varav 3 tim på sjukhuset, värkar med 2 min intervall från start som var 40-60 sek långa) och hängde inte alls med. Det blev inget av med dusch hemma, massage och annat. Jag kände mig rätt chockad genom hela förlossningen och behövde slappna av. Jag uppskattade verkligen att vi kunde föda i ett mörkt rum med bara ett par värmeljus, utan klocka på väggen. Ta med er ljus; skärma av och gå ner i varv.

- Fokusera i ert förlossningsbrev på det positiva; hur ni vill ha det. Skriv ett dröm-scenario och hur ni vill bli behandlade - då blir det lättare för bm att förstå er. Undvik ordet "inte" och att vara negativa.

- Jag var väldigt "inne i mig själv" och kände mer än tänkte och behövde kunna fokusera. Se till att er partner under förlossningen förstår att ni inte kommer att kunna tänka och be om allt, utan se till att han/hon tar initiativ. Men samtidigt är öppen för att ni inte vill ha. Man orkar inte argumentera där och då, en hand upp är ett nej - till exempel om man inte vill bli berörd.

- Bad i badkar var väldigt avslappnande, men vi glömde att fylla på med varmt vatten så efter ett tag var det inte lika avslappnande då det kallnat, då kändes badkaret bara hårt och obekvämt. Jag insåg inte detta utan ville ur.

- Jag använde Tens, men insåg inte hur hårt jag skulle skruva upp den och glömde att öka. Så när krystvärkarna började var vi kvar på 4 av 9 i styrka och det hade inte hjälpt mig något. Om ni vill använda Tens så snåla inte! Min man skötte "turbo-knappen" efter mina kommandon och det funkade bra för oss. Jag använde den även under krystningen och tyckte att även om den inte tog bort smärtan så var det lite distraherande. Det är alltså inte bara bra för latensfasen eller vad folk nu tror.

- Prova och lär er att slappna av i olika ställningar. På profylaxkursen satt vi bara på stolar - och så föds ju inga barn. Jag hade svårt att slappna av i lår/skinkor/underliv när jag stod på knä vilken var den ställning som jag föreställt mig innan. Öva lite mer!
Jag svor förresten åt min man och sa "att be mig slappna av i ansiktet är som ett hån, det är skitlätt, det är i bålen och mellan bena det är svårt att slappna av". Men tydligen funkade det ok ut ändå, bm och min man sa att jag såg helt avslappnad ut trots att jag kände mig spänd som en bågsträng till och från och kände mig väldigt misslyckad sorgligt nog.

- Jag födde på pallen och min barnmorska höll varma blöta handdukar mot underlivet/mellangården vilket kändes jätteskönt.

- Jag höll inte inne med mina känslor utan stönade och skrek som ett djur vilket kändes jätteskönt. Förbered er partner på detta, att det inte är kris då. Jag hade visat min man ett par YouTube-filmer med kvinnor som föder "naturligt". Sök t.ex. på "home birth".

- Bm sprayade mellangården med bedövningsspray vid sista utkrystningen. Jag var som sagt lite chockad över tempot (3 tim) och höll nog emot lite. Det kändes skönt och svalt och var psykologiskt bra för mig tror jag, även om det tydligen har bara liten påverkan på smärtan. Det var hennes förslag. Jag sprack pyttelite och ytligt. Detta är ett exempel på hur bm tog initiativ, så lyssna på hennes förslag - hon har varit med ett tag. Men så födde jag på ett bra ställe med en gammal tant som bm, hon kändes som en mamma som tog hand om mig och jag accepterade alla förslag om bad mm. Bit er inte fast i en exakt plan.

- Jag kände barnets huvud när det var på väg ut. Bra, och inte traumatiskt för mig. Peppande inför slutspurten när man vill dra sig ur, åka hem och inte klämma ut något stort där.

- För mig tog det ca en timme att få känslor för mitt barn. Lite tabu, men inget att skämmas för om det händer er!

- Sista tipset är att ta med en saft ni gillar, för Sös hade ingen god. Men jag hade med mammas hemkokta flädersaft och drack 4 liter på 3 tim. Då vill man ha något gott.

Lycka till brudar!

Vad bra med fler tips, tack för det!

Ang. att stanna hemma för länge är det nog bra att verkligen klocka värkarna då och då när de börjar verka regelbundna. Det är ju inte alla som får helvetiskt ont, så man ska nog inte vänta på det.
Förressten, det här med när man ska åka in måste ju också bero på hur lång tid det tar att åka?! På BB Stockholms hemsida står det "En vanlig rekommendation när det gäller det första barnet är att stanna hemma tills värkarna varar i sextio sekunder och kommer 3-4 gånger inom 10 minuter. För omföderskor gäller 2 gånger inom 10 minuter."
Det är nog skönt att stanna hemma rätt länge, men å andra sidan också skönt att inte komma in till kliniken i sista stund utan hinna "bo in sig" lite där också. Beroende på trafik etc. kommer det att ta sisådär 40–60 minuter för oss att köra till förlossningen. Så här första gången går det ju sällan så snabbt, men som Mamma till F påpekar kan det ju göra det. Hur resonerar ni andra? Någon som har frågat sin BM?

Tjing: värkarna saktar ofta ner när man är på väg in till BB. Kroppen känner oftast av att det inte är läge att ungen kommer ut i taxin. Instinkterna är väldigt finurliga och funkar oftast så smart och bra.
Och det är en bm man pratar med när man ringer in till Förlossningen. Hon fattar beslutet tillsammans med dig när det är lagom att åka.

Fusion, Mindfulness i födandet finns att beställa här:
www.mecora.se/bestallning_CD.html

Dom har ju oxå kurser, i Falun och Stockholm tror jag det var.

Hittade oxå en uppsats som kanske kan vara intressant;
dalea.du.se/theses/

Bilderna jag satt upp på väggen här hemma hittade jag i 'Att hantera förlossningssmärtan'. Den ena är en kvinna som liksom bara glider genom, följer med, en stor våg.
Den andra är en kvinna som sitter i en avslappnad meditationsställning och runt henne står det saker som; JA! , Jag kan, Jag vågar, Här och Nu, En värk i taget, Jag vill...

Sen har jag som sagt lite olika affirmationer (ofta inspirerade, och ibland kopierade rakt av, ur de olika böcker jag läst). Tex;
'Jag har alla förutsättningar, inom mig, för att föda Vårat Barn'
'Min kropp visar mig vägen, jag behöver bara lyssna och följa med'
'Jag ser värkarna som en kraft att samarbeta med. Jag känner rytmen i värken, jag möter den och följer med'
'Jag välkomnar varje värk eftersom de för mig närmre och närmre mötet med mitt älskade och efterlängtade barn'
'Jag behåller mitt fokus hela vägen. Jag är närvarande, delaktig och stark. Jag är här och nu.'

Jag födde första barnet utan bedövning å de gick jättebra. Hade inte direkt planerat de så men tyckte inte ja behövde bedövning, var lite skraj för de.

Var vaken hela natten mot den 16 september med värkar, låg i badkaret å försökte slumra men det var i stort sett omöjligt. Sen under dagen den 16 september så kom å gick värkarna lite eftersom. Fick mig en timmes sömn där mitt på dagen.

Sen på kvällen rev de igång rejält igen. Kunde inte ligga i sängen, inte sitta  i soffan ,var less på att bada å duscha så jag satt på en trästol i några timmar å klockade värkar.

När jag var uppe i 4 st på 10 minuter väckte ja min sambo å funderade på om man borde ringa in. Sagt å gjort, vid 9 på fm var vi inne på förlossningen, då var jag öppen 6 cm, tog mig ett bad å var sen öppen 7-8 cm. Sen tog de som stopp å drog ut på tiden. Hjärtljuden pendlade lite upp å ner så sattes på fasta å fick varken äta eller dricka en doppe. (Kan säga att jag var astörstig).

Fick värkstimulernade å efter x antal timmar fick ja äntligen börja krysta. Men var rätt trött å slut efter sömnbristen samt att ja inte fått äta eller dricka nått på hela dagen samtidigt som ja hade konstant med värkar.

Krystningen tog dock slut rätt fort då hjärtljuden sjönk igen så in rusade 100 pers som drog i benen, låg på magen, klippte till å drog ut han me tång.

Men jag var trots de så glad över att ja klarat mig utan bedövning, kände mig superpigg efteråt. =)

Så den 17 sept 17.50 kom han ut.

Jag gick nog in rätt mycket i mig själv, blundande, svarade knappt på tilltal, jag tror till å med jag somnade där mellan värkarna på slutet, kan ha berott på utmattning. Men de tär som svårt att planera för sin förlossning, man får ta de lite som de kommer tycker ja.

--

Min andra förlossning så testade jag faktiskt lustgasen, men vi kom inte överrens alls.. Hade den första timmen men sen gjorde de så jäkla ont att den varken gjorde till eller från så jag la bort den å gick på känsla istället. Fungerade superbra det med. Denna gången kom ungen ut lätt som en plätt utan diverse tillhyggen. Härligt!

--

Om det blir ett tredje barn skulle ja nog försöka satsa på att köra helt utan smärtlindring igen.

Hittade just en Föräldra&Förlossningsförberedande kurs som verkar GRYM!
Hemsidan som de hänvisar till verkar dock inte funka... men det finns ju ett telefonnummer.

Dock sökte jag på Naturmedicinteamet och hamnade då här
www.naturmedicinteamet.com/

Står att kursen startar i juni i Stenungsund men att den oxå finns i Stockholm.

Tänk om Föräldrautbildningen här på MVC hade sett ut så där...