• Anonym

    Vi som gjort eller vill göra IVF/PGD för könsbestämning

    Jag läste en tidigare tråd om detta där "anonym (med flicka i magen)" berättade att hon varit i Tjeckien och utfört detta och att det hade lyckats.

    Kan vi hålla denna tråd till oss som vill genomgå IVF för att kunna välja kön. Jag förstår att många upprörs och att man ska vara otroligt glad att man överhuvudtaget kan få en så vacker gåva som ett barn.
    I mitt fall så har jag två söner (en av dem ligger fortf i min mage) som jag är oerhört stolt och lycklig över. Jag har dessutom tre bonusbarn som också de är pojkar. Min sambo och jag vill verkligen ha en dotter och båda två vill det oerhört mycket. Vi har därför aktivt börja leta information om detta.

    När jag idag hittade den tidigare tråden där "anonym (med flicka i magen)" berättade om kliniken i Tjeckien så blev jag nyfiken även på den.
    Jag har redan kontaktat rainsbury clinic i London för prisuppgift och läst en hel del på deras hemsida. Det verkar vara mkt bra. Är det någon som varit där och utfört IVF med könsbestämning?

    Jag vill veta personliga erfarenheter om ni som påbörjat och/eller avslutat detta.
    Även fler som är i min sits som letar information för att hitta bästa sätt för oss.

    Jag måste också fråga, vad är skillnaden på IVF och PGD eller är det samma sak?

    Ni som gjort det, hur många försök krävdes? Måste man betala för alla försök och vad kostar ett försök som blir misslyckat?

    Oerhört tacksam för svar i denna extremt känsliga diskussion.

  • Svar på tråden Vi som gjort eller vill göra IVF/PGD för könsbestämning
  • Anonym (pojkmamma)

    Skriver lite kort eftersom jag sitter här med min iphone och det är ju helt hopplöst. Vi har förut varit i Prag på mini-semester. Man måste ju inte berätta att man inte ska stanna där utan ska ta sig vidare :) Sen har jag bestämt mig för att ev resterande embryon tänker jag donera (om kliniken gör sånt) vilket ju innebär att man kanske ger någon chansen att bli förälder, och den tanken känns jättebra!

  • Anonym (undrande)
    Anonym (pojkmamma) skrev 2011-02-01 08:07:55 följande:
    Skriver lite kort eftersom jag sitter här med min iphone och det är ju helt hopplöst. Vi har förut varit i Prag på mini-semester. Man måste ju inte berätta att man inte ska stanna där utan ska ta sig vidare :) Sen har jag bestämt mig för att ev resterande embryon tänker jag donera (om kliniken gör sånt) vilket ju innebär att man kanske ger någon chansen att bli förälder, och den tanken känns jättebra!
    Det är ju en lösning för de som känner tvivel inför detta med att "slänga bort" embryon. Är man anonym eller kommer barnet ha möjligheten att kontakta donatorn när det blir stort? Har för mig att det är olika i olika länder.

    Får jag vara nyfiken och fråga hur gamla barn ni har och vilket åldersspann ni skulle vilja ha till denna nästa lilla bebis?

    Vi har som sagt en liten under året samt en som är drygt tre.

     
     
  • Anonym (tvåsöner)
    Anonym (undrande) skrev 2011-02-01 10:05:40 följande:
    Det är ju en lösning för de som känner tvivel inför detta med att "slänga bort" embryon. Är man anonym eller kommer barnet ha möjligheten att kontakta donatorn när det blir stort? Har för mig att det är olika i olika länder.

    Får jag vara nyfiken och fråga hur gamla barn ni har och vilket åldersspann ni skulle vilja ha till denna nästa lilla bebis?

    Vi har som sagt en liten under året samt en som är drygt tre.

     
     
    Det är en fin tanke med donation. Själv skulle jag dock inte klara av vetskapen om att mitt och makens barn levde utan oss. Kanske ego, men så känner jag.

    Våra söner är födda 2007 och 2010. Skulle gärna vilja ha trean 2014 eller 2015 eftersom vi verkligen behöver en "bebispaus" (inte minst med tanke på sömn och annat) och vi vill skaffa ett större boende först!
  • Anonym (tvåsöner)
    Anonym (tvåsöner) skrev 2011-02-01 10:15:11 följande:
    Det är en fin tanke med donation. Själv skulle jag dock inte klara av vetskapen om att mitt och makens barn levde utan oss. Kanske ego, men så känner jag.

    Våra söner är födda 2007 och 2010. Skulle gärna vilja ha trean 2014 eller 2015 eftersom vi verkligen behöver en "bebispaus" (inte minst med tanke på sömn och annat) och vi vill skaffa ett större boende först!
    Sen vill jag inte bli för gammal... Vill helst inte bli mamma igen efter 35. Hur gamla är ni andra?
  • Anonym (pojkmamma)
    Anonym (tvåsöner) skrev 2011-02-01 10:15:11 följande:
    Det är en fin tanke med donation. Själv skulle jag dock inte klara av vetskapen om att mitt och makens barn levde utan oss. Kanske ego, men så känner jag.

    Våra söner är födda 2007 och 2010. Skulle gärna vilja ha trean 2014 eller 2015 eftersom vi verkligen behöver en "bebispaus" (inte minst med tanke på sömn och annat) och vi vill skaffa ett större boende först!
    Tycker inte att det är ego att känna så. Man får bara acceptera att all känner olika =)
    Däremot känner jag att det är ett måste att det är total anonymitet, vilket jag faktiskt inte kollat upp med Tjeckien än.

    Mina pojkar är födda 02, 06, 08. Själv är jag på fel sida strecket 35 ;) Så jag känner mig liksom redo. Tiden rinner ju iväg och min minsta har ju lämnat bebisstadiet. Jag skulle gärna dra igång det här under andra hälften av detta året.

    Sen en annan sak, jag skulle bli själaglad om det skulle bli två stycken. Vilken jättefamilj det skulle bli. Jag som alltid tagit för givet att jag skulle bli en standardmamma med 1,7 barn :) Maken suckar ett uppgivet (med glimten i ögat) ja,ja en eller två till kan ju inte spela så stor roll. Skönt att han är med på tåget!

    Jag är tacksam över att någon som verkligen gjort det här hör av sig i tråden. Att veta att det verkligen fungerar!!
  • Anonym (flickönskan)

    Jag skulle inte heller kunna leva med tanken att ett biologiskt barn till mig lever med någon annan. Jag skulle helst vilja få med mig de överblivna embryona och begrava dem på en kyrkogård tror jag. Har inte riktigt tänkt på det förut.

  • Anonym (undrande)

    Gällande "överblivna" embryon så kanske jag är känslokall, men jag känner faktiskt inte att det hunnit bli något riktigt levande i det stadiet. Kanske att jag ändrar uppfattning vid ett annat skede, när jag vet mer och rentav har sett dem, men nu är det inte något jag grämer mig över. 

    Om jag skulle få flera flickembryon över skulle jag nog vilja frysa några, för senare FET om det inte fungerar vid första försöket. Det är ju inte alls så säkert att det tar sig direkt, och då är det väldigt mycket pengar att göra hela proceduren igen. Att sätta in frysta embryon kostar 250 euro, samt att det kostar lite att frysa embryon. Vet att chansen inte är lika stor för de frysta att fästa, men det är ju en betydande prisskillnad.

    Tidsmässigt skulle jag nog vilja göra detta så att vi får bebisen när yngsta är tre år. Först tänkte jag snarare fyra-fem, men med tanke på fertiliteten så känns det som att jag inte vill vänta längre än nödvändigt.

    Vill dock hinna njuta av mina små killar nu ett tag och inte börja med nästa bebiskarusell bara för att få det överstökat. Varje spädbarnsperiod är ju både en prövning och glädjekälla och det vore orättvist mot den minsta att liksom hasta förbi honom och hans bebistid för att ge plats åt en liten syster.

  • tre pojkar

    Hej
    Vad "kul" att hitta en svensk tråd om det här.
    Eller rättare sagt, vad tråkigt för det innebär ju att det finns fler liksom jag går och bär på en djup längtan efter ett barn av det kön man inte redan har.
    Men som sagt ändå kul att det finns fler i sverige. Jag har varit en hel del på in-gender som jag såg att någon länkade till tidigare i tråden.

    Jag har haft en stor sorg över att jag inte fått en dotter, fy. Jag älskar mina söner till döds men åhhh vad jag velat ha en flicka och åhhh vad jag fortfarande VILL ha en flicka. Därav PGD/IVF. Det är helt totalt hundra % att vi kommer göra detta nu under våren. frågan är bara var och när.

    Jag har som sagt läst en del på in gender och uppfattat det som om det är fler som lyckas i USA. Och jag undrar verkligen varför. Prister för att åka till USA är ju enormt. På de kliniker i californien som har bra rykte får man betala mellan 12000 och 15000 dollar och det är ju en bra summa.
    men jag ser egentligen flygresorna som det stora problemet.

    Vi vill ta med oss killarna när vi åker dit. Och för dom att flyga så länge.... näe. Och sen om man måste åka tillbaka för FET, ja då ska man flyga samma 14 timmar igen /fast ev utan familjen).

    NYC finns ju också, men hur kul har barnen där? Och dyrt.

    har kollat en del på Cypern då, men vet inte riktivt var på cypern. Och är de lika bra som USA.

    Tjeckien har vi inte kollat på för att maken har lite fördomar mot sjukvård i gamla öststaterna.

    Hur tänker ni alla andra och åhhh vad glad jag är att ha hittat er!

  • Anonym (undrande)

    Tre pojkar:

    Hej! Jag undrar också om varför statistiken är så mycket bättre för USA. Dessutom undrar jag hur det skiljer sig mellan antalet återförda embryon.Ex i Sverige sätts oftast bara ett embryo in och då är ju resultaten också "sämre", vilket kan vara missvisande jämfört med kliniker utomlands som stoppar in 2-3 stycken och därmed ökar chanserna rejält. 

    Jag känner verkligen att jag vill ha ETT barn, inte tvillingar och vet inte om jag vågar mig på att chansa med två embryon. Vet någon mer m hur det funkar??

    Gällande FET-försök i ex Tjeckien skulle det ju vara relativt enkelt och billigt, förmodligen under 7-10 000 kr allt som allt inkl resa osv.

    Nu låter det kanske som att jag hänger upp mig på pengarna, men det är ju inte billigt och det måste vara realistiskt för familjen att genomföra detta. Känner att de barn vi har ska inte behöva lida ekonomiskt i jakten på ett en syster, en jakt som man faktiskt inte ens vet kommer lyckas trots allt. Hellre då att försöka med färska en, kanske max två gånger och sedan komplettera med FET om det inte lyckats. Ser inte att vi har möjlighet till annat.

    Jag är också väldigt glad över att den här tråden finns och över att man får chansen att prata lite er öppet om detta med andra som går i samma tankar.
     

  • Anonym (pojkmamma)
    Anonym (undrande) skrev 2011-02-01 20:23:47 följande:
    Gällande "överblivna" embryon så kanske jag är känslokall, men jag känner faktiskt inte att det hunnit bli något riktigt levande i det stadiet. Kanske att jag ändrar uppfattning vid ett annat skede, när jag vet mer och rentav har sett dem, men nu är det inte något jag grämer mig över. 

    Om jag skulle få flera flickembryon över skulle jag nog vilja frysa några, för senare FET om det inte fungerar vid första försöket. Det är ju inte alls så säkert att det tar sig direkt, och då är det väldigt mycket pengar att göra hela proceduren igen. Att sätta in frysta embryon kostar 250 euro, samt att det kostar lite att frysa embryon. Vet att chansen inte är lika stor för de frysta att fästa, men det är ju en betydande prisskillnad.

    Tidsmässigt skulle jag nog vilja göra detta så att vi får bebisen när yngsta är tre år. Först tänkte jag snarare fyra-fem, men med tanke på fertiliteten så känns det som att jag inte vill vänta längre än nödvändigt.

    Vill dock hinna njuta av mina små killar nu ett tag och inte börja med nästa bebiskarusell bara för att få det överstökat. Varje spädbarnsperiod är ju både en prövning och glädjekälla och det vore orättvist mot den minsta att liksom hasta förbi honom och hans bebistid för att ge plats åt en liten syster.
    Jag tycker inte heller att det känns som om något levande. Jag känner mer att det är stort att kunna ge någon annan en dröm. Det är ju precis det jag själv kämpar för. Mn det skulle i så fall vara efter det att jag vet att det tagit sig, så jag inte behöver göra FET.
    tre pojkar skrev 2011-02-01 20:33:10 följande:
    Hej
    Vad "kul" att hitta en svensk tråd om det här.
    Eller rättare sagt, vad tråkigt för det innebär ju att det finns fler liksom jag går och bär på en djup längtan efter ett barn av det kön man inte redan har.
    Men som sagt ändå kul att det finns fler i sverige. Jag har varit en hel del på in-gender som jag såg att någon länkade till tidigare i tråden.

    Jag har haft en stor sorg över att jag inte fått en dotter, fy. Jag älskar mina söner till döds men åhhh vad jag velat ha en flicka och åhhh vad jag fortfarande VILL ha en flicka. Därav PGD/IVF. Det är helt totalt hundra % att vi kommer göra detta nu under våren. frågan är bara var och när.

    Jag har som sagt läst en del på in gender och uppfattat det som om det är fler som lyckas i USA. Och jag undrar verkligen varför. Prister för att åka till USA är ju enormt. På de kliniker i californien som har bra rykte får man betala mellan 12000 och 15000 dollar och det är ju en bra summa.
    men jag ser egentligen flygresorna som det stora problemet.

    Vi vill ta med oss killarna när vi åker dit. Och för dom att flyga så länge.... näe. Och sen om man måste åka tillbaka för FET, ja då ska man flyga samma 14 timmar igen /fast ev utan familjen).

    NYC finns ju också, men hur kul har barnen där? Och dyrt.

    har kollat en del på Cypern då, men vet inte riktivt var på cypern. Och är de lika bra som USA.

    Tjeckien har vi inte kollat på för att maken har lite fördomar mot sjukvård i gamla öststaterna.

    Hur tänker ni alla andra och åhhh vad glad jag är att ha hittat er!
    Egentligen skulle jag vilja åka till USA, men vi har helt enkelt inte råd. Innerst inne känner jag mig också tveksam till gamla öststater, men samtidigt tänker jag att det är ju många amerikanare som väljer att åka till tjeckien. Även om det handlar om priset, känns det som om det borde betyda något. Hittade en amerikansk sida där ett par anordnar ivf-resor till Brno.

    Kanske är det inte konstigt att det är bättre statistik i USA, där är det verkligen lagligt och görs inte under någon sorts förevändning som i Tjeckien. Där finns ju dessutom alla resurser till forskning etc.

    Spännande att du planerar så snart! Själv hoppas jag dra igång till tidig höst så leverans förhoppningsvis kan ske lagom till nästa sommar. Har du löst det med ev läkare här för mediciner, vul etc? Hur tänker du kring antal embryon?
Svar på tråden Vi som gjort eller vill göra IVF/PGD för könsbestämning