• Äldre 17 Aug 16:02
    38022 visningar
    89 svar
    89
    38022

    Min dotter hör röster

    Minns inte mycket av min barndom men lite granna. Kan inte komma ihåg att jag just hörde röster som barn men jag såg saker, upplevde saker och ting, hörde märkliga ljud överallt. Drabbades ofta av deja'vu även när det kom till hela samtal - den starkaste deja'vu:n jag någonsin haft var på en skolresa till ett konsentrations läger i Tyskland, har aldrig varit med om något så hemskt i hela mitt liv, bröt ihop totalt, grät drabbades av panikångest och var tvungen att lämna området. Då hade vi ändå besökt andra liknande läger tidigare under veckan utan problem mer än att man givetvis tagit intryck utav vad för hemskheter som pågått och var arg över hur detta en gång hänt.

    Men för att återgå till det andra, såg som sagt saker och ting, sånt som inte var där typ suddiga gestalter och minns att jag alltid blev rädd. Samma med sånt jag hörde som ingen annan hörde. Min fantasi var väldigt levande, fastnade ofta i livfulla dagdrömmar i flera timmar, när jag läste böcker blev orden till en film framför mina ögon, en 3D värld jag stod mitt i. Var runt 5-7 år tror jag. Efter det ebbade det ut och försvann helt efter 12 års ålder. Min mor ville få mig till att vara medial... Men idag tror jag snarare att det var en reaktion på stress, att jag kände mig ensam, blev utsatt för övergrepp ingen ännu idag i princip vet om, var lillgammal och upplevde en enorm press från vuxenvärlden även om det inte var just mina föräldrar som satte den pressen. Släktingar, lärare och andra vuxna gjorde just det eftersom jag var ett barn extremt tidig i talet och skrift. Jag vann tävlingar i att skriva korta historier och noveller redan som 7 åring. Jag var väldigt duktig på friidrott samt ridning. När jag gräver fram mina historier och skoluppgifter idag blir jag chockad över hur bra jag faktiskt skrev. Jag skrev om saker ett barn inte ska veta i den åldern, politiska grejer, världens orättvisor, hur illa vi gör naturen och djuren - det bodde absolut ett domedagstänk hos mig utan dess like.

    Gjorde revolt och sparkade rakt ut runt 13-14. Hatade allt och alla. Jag ville straffa min omgivning istället, eftersom ingen "sett" mig. Blev kall, beräknande och genom elak. Mina föräldrar "såg" inte att jag var ett mycket känsligt barn som ganska uppenbarligen inte mådde helt okej.

    Så oavsett vad det nu är som drabbat ditt barn TS ska du ha en stor eloge för att du ser ditt barn och gör allt för att hjälpa henne! Verkligen, du låter som en helt underbar mamma.

Svar på tråden Min dotter hör röster