Jag är sjuk i matmissbruk...

Jag har varit i din sits och jag vet hur det är att bra vilja ha mer, mer, mer och åter mer. Man är som ett stort svart hål, det finns inget stopp alls. Men jag måste hålla med "Stinky", börjar man förbjuda eller utesluta mat så kommer man bara att stå där med en slev i potatisgratängen/lasagnen/köttfärsåsen och trycka i sig till slut i alla fall. Eller dra i sig 3 semlor, 5 arraksbollar, 1 kg godis när man tröttnat återigen på att det inte funkar. Och nyckelordet i att förändra sitt liv är tålamod tycker jag. Du kan inte ändra allt på en gång, man börjar lite smått så att det funkar i det vardagliga livet för ett hållbart resultat. Visst man kan gå ner 30 kg på kort tid med olika dieter men hur ofta är det resultatet hållbart? Ät ofta (6 ggr/dag) och utelämna inte nått. Väg maten och ät vad du vill men i normala portioner. Skaffa stegräknare & börja promenera. Lite tips bara!

Men är det inte så att man måste se till det psykiska också? Att försöka hitta en balans? Hitta källan till VARFÖR man äter? Jag har vägt över 140 kg. Jag är/var en hetsätare av stora mått men jag kräks inte utav att jag sätter fingrarna i halsen. Antingen somnar jag eller så kräks jag av mig själv, när kroppen säger stopp. Och sen fortsätter jag att äta när jag mår bättre. När äter jag då? Jo, när jag mår piss, är ledsen och ibland vet jag inte varför jag äter. Även fast jag fått hjälp med detta beteende så får jag återfall och jag har lyckats gått ner i vikt men inte fått bukt till 100% med det psykiska och det har jag tyckt varit det svåraste..